fredag 8 oktober 2010

Möte med människor

Klockan är nu över 01....så svårt att gå och sova när jag kommer hem från extra jobbet....
Jobbade över lite i dag och dessutom var det snö kaos!! Gick knappt att komma fram på vägarna, det yrde snö och bilarna körde i 30 km/tim. Jag ringde en kille jag känner som jag visste var vaken vid den tiden...23.30. Ville ju att någon skulle veta vart jag var och vad som hände, nu när man inte har någon sambo så vet ju ens vänner och pappa inte om något skulle tråkigt skulle inträffa med mig.
Så till slut var jag hemma "med mycket möda och stor besvär, hej tomtegubbar..."
Tänkte på en sak i dag...jag har fått kontakt med diskaren på mitt extra jobb. JAG har tagit kontakt med honom. Han kan inte svenska och jag pratar inte spanska. Förstår några  få ord...Det är nästan ingen som pratar med honom...Svårt när man inte kan språket men ändå...jag kan ju, jag använder teckenspråk 
Jag förklarade i dag att vi verkligen behövde vissa saker diskade i dag, snabbt. Jag tog en lista där det stod antal med gäster och tider och visade honom, jag tror inte att någon har gjort det förut. Han fattade och såg intresserad ut. Sen frågade jag en av kockarna om diskaren alltid sitter själv i disken och äter. Han sitter på en läskback och håller sin tallrik...."Ja" var svaret.... vi andra sitter tillsammans ute i restaurangen. Så jag bjöd in honom i dag att sitta med oss.
Även om han inte kan språket och inte kan prata med oss så är han en människa! Han har också känslor, det måste ju vara hemskt att ingen tar kontakt med en, att känna sig ensam bland folk. NÄ, inte när jag är i närheten. Funderar på att låta en kompis till mig som kan spanska skriva en lapp till honom om vad personalen vill ha utav honom och även ang maten vi äter tillsammans mm så att han har en chans att förstå. Inte att personalen går och blir sura på honom för att han inte gör som de vill, de tycker att han borde fatta vad som behövs göras, men ingen har ju talat om det för honom.....
Alltid när jag kommer till jobbet så lyser han upp och hälsar och när jag ska gå så säger han alltid "Gracia! Gracia! Rebecca!!"
Det känns så bra att visa omtanke för någon!  Det är jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar