Pappor

Detta inlägg är inte riktat mot någon viss person, detta är olika livshistorier som jag har fått berättat för mig.

Vissa kvinnor blir med barn för att de tror att de kan behålla killen. Vissa tjejer lurar sin kille om att de äter p-piller, men det gör de inte...Killar har också ett ansvar dock. Att faktiskt kolla/fråga den tjej de har sex med om de verkligen äter p-piller. Det är väldigt, väldigt många som struntar i att ta reda på sånt. Undra om de skulle ta manligt p-piller om det fanns tillgängligt. Men säger tjejen att de äter piller och man ser piller kartan...ja då litar man till det.
Sen blir tjejen med barn....De har inte pratat barn, killen vill att hon ska göra abort. Han har kanske inte valt att ha barn med just henne eller just då.
Men han har inget att säga till om....i slutändan bestämmer hon över sin egna kropp.
Hon kanske vill ha barnet, men hon var kanske till större del ute efter att få killen att stanna kvar....
Vissa stannar kvar...försöker få det att fungera...till slut så fungerar det inte ändå för många, så de gör slut.
Vissa går direkt.
Oavsett vad de gör då så är det även olika hur de gör sen.
Vissa kanske släpper allt som har med sina barn att göra. De betalar underhåll men inget mer, skaffar ny familj och "glömmer" bort sitt första barn. För de ville verkligen inte ha barnet. Relationen med modern kanske var för en natt, kanske längre.
En del fäder vill ta sitt ansvar och kanske är med sitt barn så mycket de kan, även då de skaffar en ny familj.
Vissa kanske försöker att vara där för barnet men att förhållandet till modern kanske är för smärtsamt....så de drar sig oftast undan.
Vems fel är det? Ska man säga att killen är en dålig far för att han inte finns där för sitt barn? Oavsett om han finns där ofta, i bland eller inte alls. Han ville ju egentligen inte. Är det inte moderns ansvar då? Egentligen kan hon inte förvänta sig någonting överhuvudtaget av fadern då hon gjorde det mot hans vilja. Visst, många tycker att man har ett ansvar gentemot barnet, för barnet har inte valt att bli född. Men om det har gjorts mot ens vilja då?
 Barnet däremot kommer mer eller mindre undra. Mycket tror jag handlar om hur bra relationer man har med andra människor i sin omgivning. Andra människor som kan ge sånt en förälder inte ger.
Man kan inte tvinga sin far att umgås med en eller älska en. Han har ju inte gjort valet. Det är inget personligt. Även om barnet upplever det så.
Det finns mycket kärlek därute.  Man får finna rätt på den oavsett i vilken skepnad den är i.