Jaha, då har vi det här med att hitta sin livspartner....
Min kompis sa till mig i dag att hon INTE är avundsjuk på mig. Hon känner sig lyckligt lottad för att hon hittade en kille som det fungerar bra med. De är sambos och har barn.
En killkompis sa till mig i dag att han är glad för att han har sambo och barn, han skulle inte vilja ge sig ut igen.
Min ena kompis ringde mig i går och lät nästan sorgsen. Hon sa att hon var så less på att leta efter någon då det jämt är konstigheter och strul.
Jag träffade en annan person i går som också var låg och sa besviket att det är svårt att träffa någon.
Min killkompis sa häromveckan att han är trött på att vara ensam, att han vill hitta någon som han kan dela livet med.
Vi säger alla samma sak, varför ska det vara så svårt??!!
Vissa gillar mig, men jag gillar inte dem, vissa gillar jag, men de gillar inte mig.
Vissa slås av mitt yttre och visar intresse ang det, men har inget att ge. Burka kan vara bra egentligen.så att man lär känna min person först....
Vissa skriver på sin dejtsida att de är ute efter vänskap och sen får de se...
Jag säger inte att alla vill ha ett förhållande som varar livet ut. Men jag tror att de flesta vill det innerst inne. Vad är man då så jäkla rädd för i dagens läge?? Varför ska det vara så jäkla svårt??!!
6/3-10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar