Sjukhusdagen. IBD

Jag kom dit strax efter nio på morgonen.
Jag fick direkt träffa en syster som tog blodprover, kollade tryck och puls.
Jag hade 100/70 och 80 i puls.

Sen blev jag visad till ett rum med fåtöljer.
Jag blev serverad macka och te. :)
Sen fick jag vänta...

I rummet satt två personer till, de fick dropp.
Medicin direkt ut i blodet, en gång i veckan. Där skulle de sitta i en timme medans medicinen transporterades in i kroppen. Den ena sade till mig att efter en timme så var man "frisk".
Jag frågade om biverkningar, svaret var att det var som att välja mellan pest eller kolera.
Men att det är skönt att slippa vara sjuk.

Jag mötte en annan person som jag har träffat förut på sjukhuset.
Han var där en gång i veckan för att få en spruta mot sjukdomen.
Han sa att det var ok men att han helst ville slippa.

Jag fick prata med två systrar och sen en läkare. Min egna nya läkare var upptagen med andra och eftersom jag kom "akut" så fick jag prata med en annan läkare. Men hon överlade sedan med min läkare innan hon gav mig ett svar.

Jag ska ta flera prover och snarast göra en utförligare undersökning i narkos.
De kan inte ge något svar, för jag är mittemellan hela tiden.
Jag kan fortfarande stå på benen och är inte så dålig så att jag behövs läggas in, men jag är heller inte frisk.

Jag känner mig lite deppig.....
Visst ska man tänka positivt och att det blir bättre.
Ja, jag vet det.....det positiva som jag tänkte på i dag är att jag är arbetssökande.
Trist om jag hade ett heltidsjobb och hade fått springa såhär till sjukhuset mm.

Men....lite nedslående är detta....inte bara just i dag..utan allt tråkigt som har varit och sker....
Jag blir alltid "påmind" och deppigare när jag blir sjukare och speciellt då jag är på sjukhuset. Den ena systern frågade mig om jag ville träffa en kurator.
Det är vanligt att man har det och då pratar man bara om sjukdomen.
Jag svarade "ja" på det. Ger det ett försök, jag vet ju att sånt brukar hjälpa.

Tråkigt, negativt inlägg...men...det går över snart, om nån timme eller så. Som det brukar göra.

Ska kanske sova en timme...som vanligt har jag just nu min extrema trötthet... Knäppt, jag är bara 35 år och känner såhär. Känns löjligt att inte orka nåt men ändå inte vara JÄTTE sjuk....