Vilse i mörkret

I går så bar jag och min kompis ner en massa saker till källaren. Då vi stod där i källarförrådet, som ligger ner för en trappa och genom 2 gångar, och fixade......så släcktes lampan! Det blev kolsvart.
Det var knäpptyst i några sekunder....sen började vi att skratta lite lätt.
Jag sa "Jag vet inte om jag minns exakt vart lampknappen är."
Han frågade "Du har väl mobilen med dig, så du kan lysa upp?"
"Nej" svarade jag.
Det blev tyst i några sekunder, vi tänkte väl båda två som bara den!
"Ge mig din hand" sa jag, vilket inte var det lättaste i mörkret så det fick oss att börja skratta lite igen. Då vi hade hittat varandras händer så började jag att gå framåt och strök ena handen mot väggen hela tiden för att veta var jag var. Till slut hittade jag knappen en bit längre bort och lamporna tändes igen.
Inte hade jag en aning om var hunden var eller vad han gjorde. Undra vad dom tänker. Först blir man ju lite handlingsförlamad, man är ju inte van, sen skrattar man lite åt det och sen när lampan tänds....ja, då pustar man ut.  Snacka om att man blir handikappad av att vara i totalmörker.
1/7-10