lördag 29 december 2018

Sjukhusdagen

Jag fick inflectra i går.

Först fick jag kortison i blodet och 2 allerigtabletter innan droppet startade.

Förra gången fick jag nässelutslag när jag hade kommit hem.
Nu hände ingenting.

Så jag hoppas att allt fortsätter att kännas bra!

E var med mig, det var mycket folk i behandlingsrummet.
Alla fåtöljer var upptagna.

När jag fick kortisonet så började tårarna att rinna.
Jag känner mig som ett experiment....

Det känns inte som att vissa förstår.

Efter att jag sagt det till sjuksköterskan, att jag kände mig som ett experiment, så sa hon: "Men vi har ju många patienter som får det här innan droppet."

Jag förstår att folk försöker att säga snälla saker, men de förstår nog inte känslan man har...

Men, men...

torsdag 27 december 2018

Julledigheten 2018

I dag ska jag ta blodprover.
Imorgon ska jag eventuellt få dropp.

Sen vet jag inte hur jag kommer att må de kommande dagarna.
Vågar jag boka bio dagen efter?
Jag vet aldrig hur jag mår efter droppet.

Det är jul och jag är ledig, kul att ägna sin ledighet åt detta....not!

De vet ju inte om jag ska fortsätta med att få inflectra dropp.
Jag har fått det 6 ggr nu och sist höjde de dosen från 200 till 300 för att det inte hade någon effekt.

Nu mår jag bra i magen men jag fick en allergisk reaktion, nässelutslag, som höll i sig i 2 veckor och allergitabletter hjälpte inte.

Läkaren sa då att det kan vara en reaktion från kroppen, att jag håller på att bilda antikroppar mot den. Att jag alltså börjar få ett motstånd mot den och inte kan fortsätta.

Efter nässelutslagen så fick jag klåda. Skitjobbig!
Speciellt när jag ska sova och det kliar på kroppen.

Jag tar allergitablett då och då, och då håller sig klådan borta i 2 dar ungefär.

De kanske ska sätta mig på Humira istället.

Istället för dropp i nån timme på sjukhuset så får man ta sprutor själv, hemma.
Typ som en penna, som insulin "sprutor".
Känns läskigt.
Allt detta är väldigt läskigt. Det är som att man experimenterar med min kropp.

Plus att jag nu har fått dokumenterat att jag har ett diskbråck.
Denna ledighet har jag varit som en väldigt gammal tant....

Kan inte resa mig ur soffan utan att jämra mig och gå som en banan.

I går var det en gammal bekant som hade julhäng hos sig.
Innan jul var jag laddad för att gå dit, vad hände i går då?
Nä, jag kunde inte åka dit, pga kroppen.

Känns förjävligt att man ska vara styrd av sin hälsa.

En kollega sa häromdagen:
"Du har ju mycket att vara glad över. Du har pojkvän, hund, bil, ja."

Jag svarade:
"Du glömmer min hälsa.
Har man inte hälsan, då är livet inte alltid så kul att leva..."