Jaha... då packar jag ingen då.... känns som att det inte var så länge sedan. När exet flyttade in så packade vi upp hans saker och rensade bort en del av mina saker. Det var oktober 2008.
Sen slutet av augusti 2009 så packade vi hela min lägenhet, hans saker och våra gemensamma saker för att flytta till hus.
Sen efter 3 månader i huset så ville han inte längre...så han flyttade ganska omgående. Jag passade på i min sorg att packa hans saker så att det bara var för honom att hämta dem. Det var november 2009.
Nu februari 2010 så står jag här igen....jag packar....har tömt nästan hela köket.
Visst känner jag mig överlycklig för att bytet gick igenom. Jag både grät och skrattade då jag berättade beskedet för mina vänner. Men jag känner mig sorgsen och väldigt ensam då jag står och packar.
Det är blandade känslor.... det var prat om barn och framtid, även dagar innan den hemska dagen då han sa att han inte ville längre....sen lämnade han mig....ensam i detta hus där jag har varit i flera månader och känt att livet stått stilla.
Jag kommer nu att få ett nytt boende i närheten av min familj och vänner. Jag kommer bort från alla minnen och ensamheten här ute i skogen. När bostaden har löst sig så kan jag lägga mer koncentration på annat som behövs i mitt liv.
Så det är både med sorg och glädje jag packar.... för att så småningom lämna detta bakom mig.....
18/2-10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar