Fan vad bra jag mår!
För att jag skiftade fokus i går. :)
Till mig själv.
Jag kände helt plötsligt såhär:
Jag fick energi, jag kände mig målmedveten, jag kände mig stark.
Jag kände, "NÄ, nu jävlar!"
Jo, för att jag kom att tänka på mig själv och vad jag faktiskt vill med en kille/relation!
Jag är den jag är, om det inte passar, nä tack och adjö, ta någon annan!
Jag tänker INTE ändra på mig på något sätt, tassa på tå, inte vara för på, inte säga vad man känner för att det kan skrämma i väg folk, osv, osv...
Listan kan göras lång!
Jag är en jätte bra tjej, jag är inte perfekt, ingen är det, och vad är perfekt egentligen? :)
Men jag är bra på många sätt, så det så!
Jag ska älskas för den jag är! :)
Att jag fick en släng av osäkerhet, det vet jag inte varför.
Det känns främmande, att träffa någon som känns bra.
Plus att jag har varit väldigt osäker till största delen av mitt liv, vad gäller killar och relationer.
Så det är väl lätt att hamna i gamla mönster.
Nä, jag vet vad jag vill ha och jag tänker inte nöja mig med mindre.
Jag vill ha en mogen och seriös relation som leder till något gemensamt, som båda vill och strävar efter.
Om denna kille inte vågar för att han blev bränd för 5 år sen, ja då går det inte.
Jag om någon vet hur det är att bli bränd och skrämd.
Klart jag är rädd men jag kastar inte in handduken för det.
Jag tänker inte tassa på tå för att riskera att skrämma bort någon, jag vill vara mig själv.
Om jag skrämmer någon så får den personen vara så pass mogen så att de säger det.
Man ska ha respekt för andra, men, fan, man ska ha respekt för sig själv! :)
Hur ska man kunna läsa någons tankar? Hur vet man vart gränsen går?
Om inte någon säger det.
Killen I, jobbar med IT, han är 33 år och säger att han vill ha familj.
Han bor hemma.
Varför, har jag inte frågat än.
Kan vara för att han bodde med ett ex och när det tog slut så flyttade han hem i brist på bostad. Trodde jag förut.
Men nu har jag förstått att han inte har berättat för sin mamma om sina tjejer.
Bara om den han var förlovad med.
Han sa att han inte tänker berätta förens det är seriöst.
Men, han sa att han hade ett förhållande som var 1 1/2 år.
Bodde han hemma då? Har han aldrig varit sambo?
Det måste jag fråga om, för det funkar INTE i min värld.
Jag kan respektera vissa saker, absolut, men att inte ha samma mål, på samma sätt, nä, då kommer det inte att funka.
Som sagt, jag vill ha en mogen relation, som är seriös och där målet är att få ett liv tillsammans.
Det betyder, sambo efter ett tag och sen vidare framåt, tillsammans.
Japp! Känner mig jävligt stark och jag ber om ursäkt till mig själv,
att jag vacklade. :)
Jag vet ju vad jag vill och jag är, i dag, trygg i mig själv!
Framför allt, jag älskar och respekterar ju mig själv!
Det måste man komma i håg! :)
Man ska vara sig själv och älskas för den man är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar