Killen på krogen från dejtsidan

I går var jag något piggare, inte heller något blod.

Så jag väntade in i det sista med att faktiskt ta beslutet att gå ut på nattklubb.

Jag och min kompis gick ut på vårat stammishak.
Vi var väl där i ca 2 timmar.

Jag orkade att dansa några gånger. :)

Kände mig så himla glad hela kvällen, som att jag inte hade varit ute på länge.
Det har jag ju inte heller, för att vara jag. :)

Sen var ju självkänslan i botten, varit hemma hela tiden, utan pengar och dessutom sjuk.

När jag gjorde mig iordning så var jag på väg att ställa in, men när jag såg resultatet av smink och kläder, då blev jag glad.

Väl ute så var jag inte längre osäker, jag fick ju faktiskt uppmärksamhet av killar.
Det var ingen som såg mig som "arbetslös och sjuk."

Man kan verkligen tappa självkänslan....

Helt plötsligt fick jag syn på en kille som jag kände igen.
Jag vände mig till min kompis och sa:

"Honom känner jag igen, måste bara säga hej, det är en kul grej."

Jag stoppade honom nästa gång han gick förbi.

"Hej, känner du igen mig?" frågade jag.
"Från dejtsidan." sa jag.

Vi började att prata lite.

Vi har sett varandra på en dejtsida, men ingen har skrivit till den andre.

Han var onykter och jag kände bara för att säga hej, inget mer.

Han började att prata lite mer och jag hörde knappt vad han sa i den höga musiken.

Jag brydde mig inte heller så mycket.

Till slut gick han.

Jag tänkte inte mer på det.

Efter ett tag så kom han förbi igen.
Han cirkulerade och jag tittade åt ett annat håll, jag ville dansa, inte snacka.

Men det berodde väl också på att han inte var så intressant i mina ögon.

Nästa gång han kom förbi så stannade han vid mig, väntade på ögonkontakt och gick då fram till mig.

Han började att prata igen, massor.
Han sa, bland annat, att han gärna ville träffa mig på en fika.

Jag svarade, att vi kunde väl höras på nätet.

"Jag hittar dig där." sa jag.

Gud vad nonchalant det lät! tänkte jag....

Kanske vågar jag inte något längre, vad gäller killar, även fast jag vill träffa någon.

När jag åkte hem så tänkte jag på honom.

Han var ju inte alls ful.
Han var bara inte den typen av kille som jag brukar titta efter.

Så när jag kom hem så letade jag upp honom på dejtsidan och skickade en flört.
För att visa mig, så han kunde hitta mig lätt.

I dag hade jag ett mail från honom.
Han frågade hur det var och om vi kunde träffas på en fika.

Jag frågade om han hade kik, så får vi ta det därifrån.

Han verkade normal i går, dock onykter, det maskerar en del om hur man är.
Eller ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Så jag ska ta reda på hur han är som nykter också så får vi se...