Tom på energi

I flera dagar var jag på bra humör och som vanligt så är det massor med kärlek mellan oss. :)

Står jag och lagar mat och han ska diska samtidigt så pussar han mig på huvudet, kinden eller ger mig en kram.
Kommer han in i köket då jag står där så gör han samma sak.
Han kan inte bara gå förbi mig utan något litet kärleksbevis.

I morse, då jag skulle till skolan, så klev han upp med mig och sa:

"Du, stressa inte, gör dig iordning och ät frukost i lugn och ro så går jag ut med hunden snart."
(jag går alltid ut med hunden på morgonen innan jag sticker i väg.)

"Vill du att jag gör frukost åt dig?" sa han.

Vilken kille.... Han är så snäll mot mig!

Men, åter till det jag skrev innan.
Jag har varit på bra humör, känt mig lätt i sinnet i några dagar.

Nu helt plötsligt så kom surheten och stressen tillbaka.......
Det går verkligen upp och ned.

I morse då jag kom till skolan så ville jag börja gråta och gå hem....

Lite press från skolan men det mesta är ju pga vår situation....

Han vill såklart inte åka, men säger inte så mycket om det.
Han vill göra det bästa av situationen.

Jag vill såklart inte att han ska åka... sen är jag ju nojjig för att det tar lååång tid.
Jag är oxå orolig för att han inte får komma tillbaka....

Han säger att jag ska sluta att tänka så, hon på migrationsverket sa ju att han skulle få beslut om 2-3 månader och då kan vi börja våra liv tillsammans.

Men ändå.... tänk om......?

Vi väntar på att översättaren ska göra klart hans papper innan han kan beställa biljett, åka och ansöka på webben.

Han är stressad för att det är jobbigt att vänta och inte göra något.
Jag är stressad och rycker till då det plingar i min telefon/mail då jag tänker att det kanske är översättaren.
Jag vet nämligen att det då är dax för allt jobbigt......

Just nu känner jag mig tom på energi.
Jag har ingen lust att ringa någon, ingen lust att svara då det ringer, vill inte träffa nån, vill inte gå till skolan, vill inte gå till extrajobbet......

Suck........