Han messade mig:
"Hej, jag är hemma nu, jag sov ingenting, jag ska gå och vila nu.
Jag saknar dig, jag ringer dig senare."
Den värsta sorgen släppte och jag kände att jag kunde börja att koncentrera mig på mitt eget nu.
Klart jag dock känner smärta när jag stöter på sådant i lägenheten eller på tvn som påminner om honom....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar