Dag 4

Fy fan vad det går upp och ned.

Dagen efter att han åkte, kände jag inget, var ganska matt och tom på energi.

2 dagar efter så blev jag jätte osäker och rädd och trodde det värsta om honom. (Bara helt vanliga hjärnspöken av dåliga erfarenheter i livet...)

3 dagar efter kände jag mig glad och trygg i mig själv. Kände att jag verkligen trivdes med mig. (Kände detta efter att vi hade pratat i telefon.)

4 dagar efter var jag stressad, spänd och känslig. Kände mig sorgsen.
(Då jag pratade med honom så blev jag ledsen.)

I dag är dag 4.
Det känns förjävligt.

Visst man ska tänka positivt, oj vad mycket positivt det finns att tänka!
Låt mig se efter....

*Det kommer att bli en underbar sommar för då är han ju tillbaka hos mig.
*När han kommer tillbaka så är han ju tillbaka för att stanna.
*Det är ju bara 2-3 månader och det är ju för en bra sak.
*Jag kan verkligen koncentrera mig på skolan nu.

Eh......?

Visst, fråga mig i morgon så kommer jag nog hålla med om dessa meningar.
Men i dag?

Nä, inte ett skit!
Jag saknar ju honom!!
Jag saknar honom så att det gör ont!
Ofrivilligt har jag separerats i från honom och det handlar inte bara om en vecka utan varandra...
Längtan, fy fan, har ni kännt den så vet ni. Det kan göra så ont!

Mycket mer kontakt trodde jag att vi skulle ha...men nej då...

Internet fungerar på kvällarna hos honom, japp... men inte på dagarna.
Så vi kan inte messa varandra eller ringa via internet på förmidagarna.

Han har inte Internet i mobilen heller, bara i hemmet och han är ju inte hemma hela tiden.
Ringa kostar multum, mer för honom verkar det som...

Men han ringer en gång per dag iallafall, i ca 10 min,
det kostar honom typ 200:-

Jag köpte ett telefonkort för utland, 50:- för 20 minuter.
I allfall nåt....
Skulle jag ringa med mitt mobilabonemang så kostar det ca 15:-/minut

Nä i dag är ingen rolig dag....
Inte för honom heller, han lät väldigt låg och sa att han saknade mig så mycket.

Varför ska det behöva vara såhär??

Regler, jag vet.... Men varför?

:(