Lämnade hans saker hos honom

Jag fick med mig en kompis.
Vi körde dit, till killen D, och mitt hjärta slog hårt.

Jag var nervös.

Väl framme föreslog min kompis att hon skulle gå och titta efter porten först.

När hon kom tillbaka efter några minuter nickade hon.

Jag gick ut ur bilen.

Hon: "Jo den var längst bort, ingen portkod. Tror att de satt ute på sin bakgård. Vill du gå med eller ska jag gå själv?"

Jag gick med. Det var ju trots allt min strid.

När vi kom fram till porten så kollade vi efter namnet på tavlan.

Vi hittade rätt dörr och ställde alla påsarna med hans saker/kläder bredvid dörren.

Jag ställde ner dem fort som fan och började snabbt att trava upp för trappen.

Hon skulle nämligen pula ned hans bilnyckel i brevlådan, och det lät...

Sen kom hon springandes upp för trappen också. :)

Väl utanför så tog jag en bild av porten och dess nummer.

Vi gick snabbt därifrån, som två tjuvar. hahahha

Raksträckan från porten till min bil kändes som en evighet.

Väl i bilen så skickade jag bilden på porten till honom och skrev: "Levererat"

Sen är det inte min huvudvärk om hans ex blir arg för att jag var där. ;)

Eller om han blir arg för att sakerna kom dit, istället för till hans jobb.
Han ville ju ha dem och han bor ju där, så varför inte. ;)

Skönt att ha det gjort.

Killen D hörde av sig

Vart ska jag börja någonstans....

Tänk om han bara hade kunnat vara ärlig från början, killen D.

Då hade allt blivit bättre, min födelsedag tex....

"Jag har gått tillbaka till mitt ex."

Det hade inte spelat någon roll, om han hade sagt så, det hade varit tråkigt, men att inte höra av sig och sen ljuga om att han inte är i sthlm för att sedan åka förbi mig i bilen...

DET gjorde ondare.

Han messade mig till slut i går.
Då hade det varit tyst sen i lördags.
Jag hade fortsatt mitt liv och det kändes ganska ok, tills hans mess dök upp i går.

Jag blev paff och kände mig förvirrad.

Han skrev:

"Hej, Sorry om jag inte har svarat men jag hade en hel del att tänka på.
Det är inget fel på dig.
Jag känner att jag måste vara med min son.
Jag känner att allt gick så fort.
Jag sätter in 700 kr till dig i dag så att du har dem i morgon.
Du är en bra person men jag är inte redo för ett förhållande.
Ledsen för det Rebecca."

Det tog mig ett par timmar innan jag kunde svara.

Jag:

"Miljoner tankar i mitt huvud....
Jag önskar att du kunde ha sagt detta från början.
När jag träffade dig så tänkte jag inte på förhållande pga. din situation.
Men jag är inte heller den som har en kk.

Jag kände dock att jag ville vara nära dig och jag tänkte, det som händer, det händer.
Sen hade du en massa känslor för mig på en gång och då började något att vakna hos mig.
Jag tänkte, Kanske är det något på gång mellan oss?
Vi hade en stark Connection mellan oss."

Han svarade inte.

Senare så ville jag testa honom så jag skrev: "Kan vi träffas i dag?"

Han svarade direkt:

"Jag jobbar till 20 i kväll men du kan komma till mitt jobb och ta med mina saker, hahhaha."

Jag kände att han inte brydde sig...

Så jag svarade:

"Så du messade till mig bara för att du ville han dina saker?"

Han: "Nej... För att jag kände mig dum över situationen."

Jag: "Kan du inte komma till mig?"

Han: "Jag är upptagen. Mitt ex kommer hit till jobbet kl. 20 så du kan väl komma vid 17?"

Jag: "Så du vill bara träffas för att få dina saker?"

Han: "Vi kan prata lite men jag är så upptagen i dag."

Jag: "Du saknar verkligen inte oss va? Varför säger du inte bara sanningen?"

Han slutade att svara.

Jag skrev inget mer heller.

Jag gick in på hans ex sida på fb, nej hon har ej svarat mig, där hade hon tagit en selfie i bh, (man såg inte allt.) plus att hon hade skrivit,
D och ett hjärta.
Hon hade gjort det kl. 20 då han sa att hon skulle vara på hans jobb....

Det sa ju allt.

I dag:

Jag blev arg för att detta har tagit så mycket energi från mig.
Varför kunde ha inte bara vara ärlig??

Jag bestämde mig för att lägga ner dem och stänga av dem!

Han är inte ett dugg intresserad av att ha någon mer kontakt med mig, jag fattar det.
Jag är inte intresserad av det heller.

Jag tänkte att jag skulle åka dit med hans saker i kväll, lägga dem utanför deras dörr.
Utan att ta kontakt med honom.

Jag fick ett mess från honom i dag.

Han: "Hur blir det med mina saker??"

Jag svarade inte.

Kollade mitt konto, där satt det 700 kr från honom.

Förstår inte att han satte in pengar....
Det hade kvittat i nuläget.
Plus att det var för mycket.

Ville han vara "snäll"?

Jag tänker inte svara honom nåt mer, åker dit i kväll och lägger hans saker vid dörren.

Eller ska jag messa och säga att han får hämta dem i min port?
Vill ju inte träffa honom.

Måste fundera lite....

Svaret från killen P

Jag messade till killen P.

Jag skrev det att jag inte har några speciella känslor för honom så att det kanske inte är någon bra idé att gå ut och äta.

Han tog lång tid på sig att svara.

Han skrev tillslut:

"Hej, jag tror att du missuppfattat det hela. Vi visste ju i ett tidigt skede att vi båda inte hade de rätta känslorna för varandra."

Vänta här nu? Det var ju jag som sa att jag ville avsluta och han som reagerade starkt och blev nerstämd av mitt beslut.
Hm......

Hans mess fortsätter:

"Men jag gillar dig som person. Frågan om middag var strikt vänskapligt utan något i gengäld."

Ok....? Jag vet inte om jag ska tro på det helt och hållet....

Får se hur fortsättningen blir.

Kom och gör ditt karma!

Att jag kände mig krasslig i dag gjorde mig förbannad.

På killen D.

Jag tänkte på att jag alltid ska vara så snäll, hålla mig lugn och visa hänsyn till andra.

Nä, fan heller!
Är så jävla trött på att vara snäll och förstående jämt!

Så jag messade till hans ex på fb.

Skiter i om det var barnsligt eller något annat.

Nu är det gjort och det kändes som en sten föll från bröstet.

Jag skrev: "Lycka till med D. Vi får se hur många tjejer till han lurar."

Sen skiter jag i om hon svarar, jag har gjort det nu, det kanske ger honom lite skit från henne.

Sen ska jag nog ställa hans kläder utanför hans dörr, det skapar nog också lite i hemmet.

Men jag kanske ska vänta lite till så att detta lägger sig och sen kan de bråka igen.

Moahhahahahahha!!!

Skit ska skit ha!!

Sjukdomen vaknar

I morse vaknade jag med stor smärta i svanken...
Var inte så bra i magen heller och känner extrem trötthet.
Smärta i kroppen vet jag ju är kopplat till sjukdomen.

Tråkigt... Varför....

Vilken fegskit

Han är ett arselhål!

Killen D har inte satt in några pengar, det var jag som såg fel.....

Eljobb?

På mitt jobb så går det några killar från ett elföretag.

Jag har sett en chefsperson där i bland och i går vet jag inte vad som hände.

Jag såg honom och sa genast: "Hej...(företagets namn)"

Han tittade förvånat på mig.

Jag:"Jag har sökt jobb hos er några gånger."

Han:"Har du? När då?"

Jag:"Ja, typ tre ggr, i början av året, på våren och sen mailade jag med samma person om hans åsikter om mitt cv. Jag ville veta om något var mindre bra, min ålder, mitt kön, osv."

Han:"Vad konstigt.... Vi har ju en tjej hos oss, hon skulle bli glad om det kom en till tjej. Vi är det 3dje största företaget i STHLM, ingen slutar hos oss, vi söker ofta folk. Du är ju ändå inte purung och har inte gått elutbildning för att nån i familjen var elektriker, de är oftast inte så intresserade.
Du har ju ändå valt detta själv. Jag tycker att du verkar jätte intressant!
Maila mig ditt CV om två veckor."

Jag blev paff men glad.

Få se vad som händer.

Killen P återuppstår

I går då jag kom hem så kollade jag min post.

Jag hade fått ett handskrivet brev/kuvert.

När jag öppnade det så fick jag en lindrigare chock.

I brevet låg ett presentkort i ett centrum.

Det var laddat med 300 kr.

Det stod: "Grattis på 40 års dagen önskar, P"

Kommer ni i håg killen P?

http://tribe75.blogspot.se/2015/02/ensam-pa-krogen.html

Han jag dejtade i våras, som såg arg ut, som det inte kändes bra med.

Vi har inte haft någon som helst kontakt, inte ens haft varandra på fb.

Flera månader senare så får jag detta....

Jag kände att jag behövde tacka på något sätt och ville skicka ett sms.

Kanske var det okänsligt så jag bestämde mig för att ringa istället.

Dock hade jag en lite oros känsla över det, då jag egentligen inte ville ha kontakt med honom igen.

Jag ringde och vi pratade en stund.

Såklart var han ganska snabb med att fråga om vi kunde gå ut och äta.....

Vad säger man? Jag sa lite släpande/tveksamt:"Det kanske vi kan göra...."

Det kom så plötsligt, frågan....

Sen sa han också innan vi la på: "Då ringer jag dig nåt, om det är ok för dig."

Feg som jag var så svarade jag kort: "Yes"

Jag måste messa i dag och säga att jag inte är intresserad.....

I går under samtalet så kändes det inte bra...

Han sa saker som kändes konstiga, inte svartsjuka men typ åt det hållet och osäkerhet fast i arg form.
Vet inte hur jag ska förklara men, man hör orden och får en känsla.

Mycket analys och fakta om killen D

I dag fanns pengarna på kontot från honom.

Så mycket hjärta hade han dock....

Jag har tänkt och spekulerat.

Dagen i går började inte bra, men sen pratade jag med vänner och då började andra tankar formas hos mig.

Det fick mig att må bättre.

En kompis tyckte att jag skulle ställa kläderna utanför hans dörr.
En annan sa att han inte alls var värd något från mig så jag skulle slänga dem istället.

Jag ska nog behålla dem ett tag till, så kommer jag nog till klarhet snart.

Nä, jag har fortfarande inte hört något, om det är någon som undrar.

Jag tänkte på en sak som även en av mina kompisar sa.

Han och exet kanske har en destruktiv relation.

De kanske bråkar, går från varandra, utan att direkt göra slut, till någon annan och sen tillbaka till varandra igen.

Han sa att i början av deras förhållande så hade hon sex med sitt ex och sedan gick hon hem och hade sex med honom.

Han berättade också att han har dejtat en annan tjej i ca 3 veckor.
Det blev inte mer pga hans situation med exet.

Exet hade skrivit till denna tjej på Facebook, att hon förstörde ett förhållande mm.
Så han ville inte att han och jag skulle bli vänner på fb först, för att han var rädd att exet skulle bli jobbig.

Jag sa att det inte spelar någon roll, om hon skriver, vad kommer hon att skriva som jag inte redan vet? Han kunde inte svara på det....

Han sa att hon inte förstår engelska och bara pratar lite svenska.
På hennes fb står det att hon har gått ett svenskt gymnasium och dessutom har hon en tatuering på engelska.... Så jag vet inte vad jag skulle tro...

OM det nu är såhär.... så kanske han blev orolig för att jag sa att jag hade sån lust att kontakta henne och be henne lägga av.
Jag sa också att jag började bli arg och att handskarna har åkt av nu.

Betyder: Jag är redo att "slåss" om det är det hon vill.

En sak till som hände sista dagarna, var att hans pappa hade tjafsat med henne på fb.
Exet hade tydligen skrivit något, öppet på fb om killen D, hans pappa hade sett det och reagerat.
Även hans mamma ringde honom dagen efter och berättade.

När jag frågade vad exet hade skrivit så sa han att han inte visste, för att hans pappa och han inte pratade om VAD hon skrivit och hans mamma kom inte i håg.

Jag är ju den som inte ger mig om jag känner att något inte stämmer, så jag sa till honom:

"Va? Det är väl klart man vet vad hon har skrivit, speciellt om man blir arg över det, berätta nu."

Typ nåt sånt sa jag, han lät lite besvärad och sa sen:
"Jag vill inte prata om det."
Vilket var något nytt eftersom han alltid annars berättade vad exet gjort.

Så jag vet inte om det också var något som fick honom att gå från mig och tillbaka till henne.

Jag har i alla fall inte ringt eller messat honom mer.

Han förtjänar min tystnad.

Jag höll på att bli som exet, som jag nu kan förstå.
Det väcker en enorm frustration när man blir ignorerad....

Sista dagarna så sa han till och med till mig:

"Om du blev bättre i din sjukdom av att gå på yoga, så borde du göra det, jag kan betala."

När han lät mig träffa sonen så var han extremt klängig på mig.
Han var ju det annars också men ändå...

Jag var tvungen att säga till honom att inte visa något framför sonen, jag ville inte det.
Jag sa det att sonen vet ju inte vem jag är, det blir konstigt att se sin pappa pussa på någon ny helt plötsligt.

Men det fungerade inte så bra, han ville vara nära hela tiden.

Jag reagerade på det från början, att han hade sådant stort behov av att vara nära jämt.

Våra rutiner:

På natten, i sömnen så var han så nära mig att jag inte kunde röra mig, han reagerade reflexmässigt så fort jag rörde på mig, då vände han sig om och höll om mig.

På morgonen så kramade han massor så att jag fick vara den som sa att vi skulle gå upp.

Innan han gick till jobbet så kramade och pussade han på mig i hallen så länge så att jag fick bryta för att fortsätta att göra mig iordning för jobbet.

Han ville att jag skulle ringa direkt då jag satte mig i bilen på väg till jobbet, vilket jag gjorde.
Vi pratade i 30 minuter och sedan var jag tvungen att lägga på en stund.

Han ville att jag skulle ringa upp honom direkt när jag kunde, vilket brukade vara en timme efter.
Då pratade vi länge, om allt och inget, säkert en timme till.

Sen messade han hela dagarna, pussgubbar osv.
Han ville också att jag skulle ringa honom direkt då jag slutade.

Sen ringde han mig när han slutade.
Han åkte direkt hem till mig efter jobbet, varje dag, hela tiden.

Även då vi satt och åt mat i soffan så flyttade han närmare så att vi kunde sitta tätt i hop under tiden.

I början då vi träffades så märkte jag att han var spänd då han sov.
Han ryckte och sov oroligt, efter några nätter bredvid mig så blev han lugnare och började även att se lugnare ut i ansiktet.

Ja, ja.... Killen har säkert en massa problem i sitt liv, saker som stressar honom.

Jag kan se klarare nu, på vad som hände.

När jag träffade honom så hade jag en otrolig dragningskraft till honom.

Jag struntade i hans situation, jag kände att bara, go with the flow.
Jag är inte den som har en kk men ändå kände jag att jag ville vara nära honom och att jag struntade i allt annat.

Sen var ju han väldigt "på" och jag kunde verkligen se och känna alla känslor han hade för mig.
Så jag började sakta att trilla dit, den starka oberoende tjejen som jag var innan började att vackla.

Sen när jag hade trillat dit och började tro att detta kanske kunde bli något, så ryckte han undan mattan ordentligt.

Så jag behöver komma tillbaka till mina ursprungskänslor för honom, och det lyckas jag med ganska bra. Då känns det faktiskt inte så hårt längre.

Jag fick ju vad jag ville och lite till.

Livets små mirakel

Precis då jag skrev det senaste inlägget innan detta....
 
Så landade det en fluga bredvid min arm och gick runt.
 
Jag slog genast upp det på nätet: Djurens språk, fluga.
 
Det jag fick upp fick mig att skratta till...
 
 "Tag bort det negativa inom dig och hitta tillbaka till din egen kraft.
Din gåva är att vara kraftfull."

Han väcker mina mörka sidor

I dag fyller jag 40 år.

Morgonen tilldelades tankar till killen D.

Jag glömde bort att jag fyllde år tills jag såg grattishälsningar på Facebook.

Först så straffade jag mig själv genom att tänka tankar som:

Du är 40 år, du har inga barn, ingen kille och knappt nåt jobb.
Bra jobbat.

Sen stoppade jag mig själv och tänkte:

Vänd på det!

Du är 40 år, du har en fin bra välvårdad bil.
Du har en fin lägenhet i ett bra område, du har en hund.
Du har inga betalningsanmärkningar och har aldrig haft.
Du har inga direkta lån, förutom csn.
osv, det finns massa saker att vara nöjd över!

Sant....

Men jag kan inte sluta att tänka på honom.

Jag börjar sakta att förstå hans ex...
Hon hörde av sig med massa olika saker, för att?
Ja, för att han ignorerar...

Sen vet man ju inte vad han ljugit om.

Sakta börjar tankarna gå till att jag ska kontakta henne.....

Eller inte, ska jag sluta eller vill jag veta mer?

Blev triggad och irriterad pga att han sa att han skulle sätta in pengar åt mig för att jag handlade.
I dag fanns inga pengar från honom på kontot.
Han skrev det i lördags när jag skulle hämta nyckeln.

Så "Baby", "jag lovar att vi ses imorgon" och "Pengarna finns på ditt konto på måndag"
Var bara lögner och ett sätt att lugna situationen.

Det gör mig jävligt irriterad och jag kände att: Jävlas INTE med mig!!

Killar är enkla

Jag försöker att förstå hans beteende.

Spekulerar, pratar om det, googlar, (ja, faktiskt gjorde jag det...)
Allt detta för att jag försöker att förstå.

Men jag är ju den som säger till andra, killar är simpla.

Vill de något så kämpar de för att få det.

Vill de inte något så märks det ganska tydligt....

Ringer han inte, svarar han inte på dina samtal, då vill han helt enkelt inte.

Även om han sa: "Vi ses i morgon, jag lovar."

Det betyder också: "Jag vill inte prata med dig mer men för att lugna situationen så säger jag att vi ska ses i morgon för att få bort dig från platsen."

I´ve got played!

Jag är så förblindad av allt positivt som han har sagt och gjort innan så jag kunde inte se detta tydligt.

Bra att jag fattar nu då....

Ska fortsätta mitt liv nu, hör han av sig så gör han, gör han inte det så, ok.

Hans kläder och bilnyckel då.....
Ja... jag kan behålla dem ett tag till...

1. Sen kan jag slänga dem.

2. Ställa dem utanför hans exs dörr.

3. Eller så kan jag sno hans bil. ;)

Vi får se....

Sms till honom

Så, nu skrev jag ett långt sms till honom.

Jag skrev att jag fattar att han inte vill ha mig i sitt liv längre eftersom han inte svarar mig.

Att jag ska låta honom vara i fred bara vi möts och säger hej då ordentligt och jag får en liten förklaring.

Att jag vet att han har haft mycket känslor för mig och vad som dödade dem vet jag inte.
Om det var för att jag skrämde honom med mina känslor, för att jag blev arg på hans ex, eller för att han har ljugit om allt.

Jag vet inte vad jag ska tro men det är svårt att gå vidare när det är såhär.

Typ så skrev jag.

Så får vi se om jag får nåt svar på det då...

Vill ha klarhet

Har funderat lite.

Jag vet varför jag är såhär....

Det är för att jag inte vet något.
Det är för att han inte hör av sig och inte svarar mig.

Jag vill ha ett ordentligt avslut.

Jag hatar när det inte finns något ordentligt att ta på.

Jag vill veta saker så att jag kan gå vidare.

Detta hänger fortfarande i luften och det driver mig till vansinne.

När han inte svarar så blir jag mer frustrerad!

Killar, killar, så trött på dem....

I går när jag var ute så sprang jag på en stammis, som jag har sett ett par ggr, men vi sa hej först för någon helg sen.

Vi pratade lite, inte för att jag kände mig så social men...

Hon sa direkt till mig: "När vi började att prata förra gången så kände jag att jag gillar dig, du får mig att känna ett lugn"

Jaha, det var ju trevligt, ofta brukar killar säga så till mig.

Sen under kvällen så pratade hon om killar.

"Ska vi inte gå dit och dit och kolla efter killar?"
"Har du sett någon snygg kille än?" osv.

Kände att jag blev lite irriterad, jag SKITER i killar, jag vill dansa.

Sen kom någon hon kände, hon vände sig sen till mig och sa:
"Detta är min kompis."
Hennes kompis lutade sig fram mot mig och sa:
"Har du sett några snygga killar än då."

Gud! Jag ville kräkas. Jävla killar hit och dit!

Efter ett tag så dök det upp en kille snett bakom mig.

Jag hade sett honom förut en gång och han var väldigt, väldigt snygg.
En kille med ett utseende som bara syns på film, man tror inte att det kan gå runt sådana  verkligenheten.

Lång, jätte vältränad, utländsk, snygg och välvårdad frisyr.

När vi såg honom förut så sa min kompis och jag: "HERRE GUD, finns det sådana på riktigt?!"

När jag tittade åt hans håll så började han att prata med mig.

Han sa att han inte hade varit där på flera år.

Jag sa då att jag hade sett honom för någon månad sen.

"Nej, det måste ha varit min tvillingbror."

Sen började han.......

"Vi är fitnessmodeller, vi har varit det i 10 år."
Nån...Scala fitness magazin, eller nåt.
"Vi jobbar, tränar, är med kompisar, vi bor i stan, kolla här..."

Sa han och plockade fram sin mobil.

Där visade han video snuttar hur han och hans bror var på gymmet och lyfte vikter och visade sin muskler.

Jag höll på att storkna...

Vem fan bryr sig?
Vilken ego kille.
Han pratar bara om sig själv och har inte frågat mig någonting, inte ens vad jag heter.

Han är säkert bara ute efter en sak också.

Inte fan skulle jag vilja spendera tid med en sådan som är så självupptagen, inte ens för en natt.

Jag var inte så glad och pratsam som jag brukar, tyckte mest han pratade strunt.

Efter ett litet tag så sa han: "Jag kommer snart."

Sen gick han och jag såg inte till honom.

När jag sen skulle åka hem så gick jag förbi honom, han stod och pratade med några tjejer.

Kanske kunde han få nåt där istället.

Suck....

Jag kan inte slappna av...

Jag sov ju inte som jag skulle, natten till i lördags.

I natt kunde jag inte sova heller...

Vaknade efter fem timmar, tvingade mig att somna om men det blev bara en timme till.

Jag kan inte slappna av, i bland får jag akut illamående känsla, bara någon sekund.

Fy, vad detta känns, jag känner mig helt förvirrad.


Jag somnade klockan 04 i natt.

Känner mig helt överkörd.

Efter födelsemiddagen, som var trevlig, så åkte jag hem en stund och sedan gick jag till stammishaket själv.

En del av mig ville verkligen inte gå ut, jag ville bara gå och lägga mig och låta dagen vara över.
En annan del av mig tyckte att det kändes jobbigt att gå och lägga sig i tystnad.

Väl ute så kändes det inte bra....
Kände mig låg och ledsen.

Tänk om han kommer hit?
Nä, varför ska han göra det.

När jag fick blickar av andra killar så sved det i mig.
Jag vill inte.

Jag som redan var osäker med killar, hur i helvete ska det gå nu?

Just nu känns det som att jag inte alls vill ha med dem att göra!
Aldrig mer!

Dum som jag var så fick jag ett svagt ögonblick på min födelsemiddag och skickade ett mess till honom: "Do you miss me?"

Svarade han? Nej, och det kändes ju såklart också....

Hans pappa svarade mig i alla fall på fb.

Att han inte visste något, att han hade ringt honom samma dag och då lät allt som vanligt.

Men då hade jag hunnit få ett mess av honom redan, att jag kunde hämta min nyckel.

Två vänner sa att de kunde komma förbi mig i dag, men det känns som att jag bara går och väntar på honom.

Det irriterar mig att jag känner såhär.
Varför kan jag inte bara vara stark och skita i vilket?

Jag messade honom för en timme sedan: "När kommer du?"

Inget svar.

Tänk om han inte svarar?

Jag har fortfarande hans kläder och saker.
Jag velade om att lämna dem till jobbarkompisen när jag fick min nyckel.

Jag tänkte, antingen så lämnar jag dem till jobbarkompisen och avslutar allt här och nu.
Men jag kände också, att så jävla lätt ska han inte komma undan.

Jag vill fan veta vad som hände.

Så jag behöll dem i bilen.

Vart har han sovit dessa två nätter?

OM jag träffar honom i dag och han säger vart han har varit, kommer jag att tro honom ändå?
Troligen inte efter detta....

Och egentligen, vem fan bryr sig??
Varför ska jag bry mig?
Så som han har varit mot mig nu.

Antagligen för att jag minns allt bra och inte har velat förstå ännu.....

Han ljög för att slippa träffas

Jag åkte dit.

Då jag nästan var framme skrev han:

"Text me when you come, my friend will come down with your key."

Jag: "Dont you want to talk to me?"

Han: "Im not there, we can talk tomorrow."

Jag: "Im here now, i want to see you, where are you?"

Han: "Im out of sthlm baby."

Baby? Varför kallar han mig baby i allt detta?

Jag: "Dont lie to me. i know you are here."

Hans kompis kom fram till min bil under tiden.

Jag kunde inte hålla mig längre, tårarna började rinna ner för kinderna.

Jag: "Jag fattar inte att han gör såhär mot mig, jag har bara varit snäll mot honom."

Kompisen: "Var ni i hop?"

Jag: "Ja..."

Jag berättade allt lite kortfattat och kompisen skakade på huvudet.

Kompisen: "Jag känner inte honom, har bara träffats på jobbet i två dar."

Vi pratade lite och jag var ledsen, kompisen sa att jag inte skulle göra nåt dumt nu, han syftade väl på mig, att jag ska vara snäll mot mig själv.

Under tiden så messade killen D till mig: "Vi kan mötas i morgon baby, jag lovar."

Helt plötsligt så dyker det upp en kille med bil och den som pratat med mig går dit och pratar.
Han kommer tillbaka och säger att han måste gå upp och jobba igen.

Killen i bilen åker i väg och några sekunder senare åker han förbi mig igen och vem kommer körande efter??

Jo, killen D.....

Jag skrev: "Jag såg dig, du e sån kyckling som är rädd för mig."

Han: "Yeah, yeah, see you tomorrow."

Jag svarade inte.
Åkte hemåt igen och tillät mig att få ett utbrott i bilen.

Jag skrek!!!

"Varför i helvete händer detta igen??!!
Jag älskar ju mig själv och mitt liv, jag tänker inte negativt längre!
Varför händer då detta igen?
Fy fan vilket jävla arselhål!!!

Tårarna sprutade, jag slog på ratten flera ggr.

"VARFÖR? VARFÖR? Vilket jävla knullat helveteeeee!!!

Grät lite till, sen var jag hemma igen.

Gick långpromenad med hunden, pratade med mina vänner och med pappa.

Jag ska ju träffa alla snart, nu vet de allt så att vi inte behöver prata om det sen.

Det är ju min dag! Min! Jag ska inte låta killen D förstöra den.

Nu ska jag börja göra mig ordning.......... :(

Han hörde av sig

Jag fick ett mess av honom nu.

Han skrev:

"You can come to my workplace if you want your key."

Jag: "Today?"

Han: "Yes, even now."

Jag: "Ok, maybe in one hour."

Han: "Ok"

Så det var såhär det skulle sluta......?

:(

För bra för att vara sant eller hur vad det nu....

Jag läste igenom allt jag har skrivit här på bloggen om honom.

Jag blir faktiskt paff.

Alltså seriöst? Allt han har sagt och gjort, vad hände?

Var allt bara en lögn?

Kanske inte en lögn men att han dolde annat för mig om vad han tänkte/kände.

Herre gud, man slutar aldrig att förvånas...

Han kom inte hem i natt

Lördag morgon och klockan är 08.00.

Han kom inte hem i natt och hörde inte av sig heller.

Det känns faktiskt inte så hemskt.... vet inte varför, kanske för att jag har varit med om liknande förut eller för att jag redan har bearbetat detta redan i går.

Jag skickade ju ett mess där jag skrev, "Snälla gör inte såhär." typ.

Sen var jag tyst en stund, jag tog ett bad och då kom tankarna.

Man gör inte såhär mot mig! Aldrig i helvete att man kan behandla mig såhär!
Han vet om min sjukdom, han vet vad jag har varit med om i livet och så gör han såhär?!

Nej, det tar jag inte!

Så jag blev arg och messade till honom att om detta är hans beslut så vill jag ha tillbaka min nyckel och jag vill ha den i kväll!

Inget svar såklart....

Jag blev jätte arg och klev upp ur badet.

Packade i hop alla hans saker i påsar.
Sen tog jag bilen och åkte till vart hans ex bor.

Bara för att se om hans bil stod där.
Klockan var då 21.00

När jag inte såg hans bil så blev jag lugn.
Kände att, nu åker jag hem och går och sover, jag var sååå trött.

Jag hade en kompis i luren hela tiden då jag letade efter hans bil.

Hon sa: "Vad ska du göra om du ser hans bil då?"

Ja, det undrade jag med....
Ställa hans saker vid bilen?

Vet inte.

Jag lyckades i alla fall somna, dock vaknade jag ett par ggr i natt men det var inte så farligt.

Nu tog jag beslutet att skriva till hans pappa på fb.

Jag skrev:

"Hi.
Im sorry to disturb you.
I see D in the morning, before work, we also talked on the phone after he left my Place.
He said to me to call him later, so i did.
No answer.
I called and text him all day and no answer.
He did not come home to me in all the night.
So i dont know if he doesent want to talk to me or if someting has happend.....
Do you know anything?
I hope that i didint disturb you to much but im worried.
/Rebecca"

Jag vet inte vad jag ska tro, har det hänt nåt?

Jag tror inte det, enligt Facebook så var han online runt 12.00 på dan i går.
Jag hade ju faktiskt ringt flera timmar innan och han svarade inte då, så...

Får se om jag får något svar av hans pappa.
De får tycka vad de vill.

Jag har tagit beslutet i dag att låna en låscylinder av en vän.
Byta lås på min dörr.

Jag ska i väg på dan och fira min födelsedag, jag måste då lämna min hund ensam hemma.

Jag vill inte att han kommer hit då, när jag är borta och hunden hemma.
Jag och även han, har sagt att det känns som att vi verkligen känt varandra så länge...
My ass att vi har gjort det när något sånt här händer....

Då känner jag inte alls honom, och då gillar jag inte att han har tillgång till MIN lägenhet när jag inte är hemma.

OM han kommer hit, för att hämta sina saker eller whatever, när jag är borta och upptäcker att nyckeln inte passar i låset....
Ja, undra vad han känner då.

Men jag tror faktiskt inte att han kommer hit.

En kompis tyckte att jag kanske var lite för snabb med mina beslut innan jag vet vad som hänt.

Men vad ska jag göra då?
Jag kan inte sitta och vänta med att han ska höra av sig.
Vad ska han säga då?

"Jag var ute o festade, tyckte att allt blivit så jobbigt med din ilska mot mitt ex så jag valde att göra såhär."
Eller? Ska jag bara säga, ok, då och fortsätta som vanligt?

Eller kommer han att säga att han vill bryta och då har jag väntat på ett livstecken från honom?

Eller tänk om det tar flera dagar innan han hör av sig?

Kläder kan man alltid köpa nya av, om han vill försvinna för gott.
Men jag har ju även hans extranyckel till hans bil.
Fast han kanske inte bryr sig om den.

En annan kompis sa att jag kanske skulle ha väntat med att ventilera mina åsikter om hans ex mm.
Vänta och se hur det artar sig istället.

Jo, det kan ligga nåt i det, men jag är tyvärr så, jag säger ofta vad jag tycker på engång.
Jag är inte den som ältar, jag kan bli sur i 5-10 min och när jag sagt mitt så är det bra sen.

Plus att jag hela mitt liv alltid har hållit tyst, hållit mig på mattan, jag gör inte det längre.

Men jag kanske borde ha hållit käften istället, lite till, jag vet inte...

Han har ju alltid visat mig hennes mess, alltid.
Svårt att hålla sig i då bland.

Men visst, var han pressad därifrån och jag sen säger mitt, då blir han ju pressad från mitt håll också.
Så han kanske bara flydde till sin grotta, som killar gör.

MEN, en vuxen, mogen person tar hänsyn till den andra personen, och messar:

"Jag orkar inte med detta just nu, vill inte prata, hör av mig i morgon eller så." typ... nåt sånt...

Så svårt kan det ju inte vara....

Jaha, snart ut med hunden och sen göra mig iordning för min 40 års middag.
Knäppt det känns...

Han var ju så kärleksfull, allt han har sagt och gjort...
Han skulle följa med i dag, träffa mina pappor och vänner, mm.

Han frågade vad jag önskade mig, han hade till och med varit och köpt lakrits till mig dagen innan detta.

Skumt.....

Vad fan hände?

Ja, vad fan är det som händer?

Sonen var hos oss i går.
Det gick bra och killen var jätte kärleksfull mot mig som vanligt.

Då han lämnade sonen så var han borta en timme.
De bor 5 min härifrån.

I morse så såg vi att han hade han fått mess av sitt ex i går.
5 minuter efter att han hade lämnat sonen i går.

"Fan, jag älskar dig."
"Kan du inte ringa i morgon, vi måste prata, vi saknar dig."

Jag reagerade lite men sa inget.

Då han hade åkt så kunde jag inte hålla mig, så jag ringde upp honom.

"Vad hände i går?"

"Jag hämtade sonen och lämnade honom. Inget mer. Eller tror du att jag hade sex med henne?"

Jag hörde att han lät lite irriterad.

Jag: "Nä, det tror jag faktiskt inte. Men jag gillar inte detta.
Det påverkar vårat förhållande.
Jag känner mig arg. Jag vill att du ska veta att jag inte är som ditt ex, så är det nåt så kommer jag att gå!"

Sa jag argt.

Jag fortsatte: "Jag är så trött på detta, snart kommer jag att kontakta henne och be henne sluta."

Han: "Men jag ska ringa henne i dag och säga att hon ska sluta."

Jag: "Men du har ju redan gjort det och inget händer. Du kan väl svara på messet och säga att du inte är ett dugg intresserad av henne osv."

Han: (lite irriterad) "JA, jag ska göra det!"

Sen sa han: "Kan du ringa mig om 30 min, jag ska bara fixa med en kollega här på jobbet. Puss, puss."

Jag ringde efter 30 minuter.

Inget svar.

Jag ringde efter nån timme, inget svar.

Jag väntade och messade sen och frågade om han var sur eller upptagen.

Inget svar.

Jag ringde 4 timmar senare.

Inget svar.

Jag ringde efter 17, han brukar sluta jobba då, inget svar.

Jag messade och frågade om han kommer hem.

Inget svar.

Jag messade och skrev: "Du sa flera ggr att du inte kommer att såra mig, så.... kom hit och berätta vad som är fel eller åtminstone svara i telefon."

Inget svar.

Så jag vet inte vad som händer.....

I morgon ska jag fira min födelsedag och han skulle följa med och träffa familjen.....

Får väl försöka att göra det jag brukade att göra på kvällarna som singel....

Svårt att koppla bort bara.....

Hatar ovisshet.....
Precis så här gör han ju med sitt ex, ignorerar....

Vad fan hände?