söndag 30 oktober 2011

Jämför

Här är ett tydligt bevis på att jag har blivit rund i ansiktet av kortisonet och fått tunnare hår.... :)

                                            Nu                                                    Förut

Men... I´ll be back! :)

Kul att skratta igen

I går var en märklig men bra dag!

Jag gjorde mig iordning och åkte till festen.
Där var det fullt med folk.
Festen var i en lokal, typ en mc lokal.

Det bjöds på mat och det var trevligt.

Jag tänkte dock på en sak.... :)
Folk kom fram och skakade hand med mig under kvällen...

Det fanns ett utedass för tjejerna..killarna skulle kissa i skogen....
Det fanns inget handfat med rinnande vatten och tvål....
Behöver jag säga nåt mer?:)

Snopp, kiss och gud vet vad fick man på sina händer..... :)

Utedasset var ganska roligt, det var fullt med bilder på väggarna och det fanns två toaletter bredvid varandra.



Det fanns iallafall våtservetter att torka händerna på sen... :)

Ironiskt nog så vann jag andra pris i en tävling.... alkohol...jag som inte dricker... :)


Jag åkte från festen ganska tidigt, åkte och mötte upp några vänner som var på ett ställe på söder. Vi satt där och pratade och pratade.
Under kvällen slöt även två andra vänner upp.

När vi gick därifrån så hamnade vi på ett kebabställe, vi åt och skrattade.

Jag tittade på klockan och upptäckte att den redan var 01.00.
Visserligen hade hunden varit hemma hos en hundvakt ett par timmar, så honom gick det ingen nöd på, men jag är ju inte van att vara ute sådär. :)

Jag somnade väl halv tre och i dag känner jag mig som en  zoombie.
Tänk då de som dricker på detta, fy...det räcker med denna trötthet. :)

Jag hade en bra kväll! Mycket skratt och avslappnat, underbart!

Sjukdomens fortsättning

I morgon ska jag till en reumatolog.
Sjukhuset skickade mig dit. Får se vad de säger om min rygg.

Efter det ska jag till sjukhuset, jag ska ta blodprov för att de ska kolla hur min kropp skulle bryta ner Imurel medicinen. Sen är det information ang vaccinationer.

Jag ska ju vaccinera mig emot olika saker såsom hepatit osv INNAN jag börjar med Imurel.
Om jag tex ska resa utomlands om 5 år säger vi, så kan jag inte vaccinera mig då för resultatet blir inte lika bra med Imurel i kroppen.

I onsdags gick jag ner till 2 tabletter kortison, jag trappar ju ned varje vecka.
Jag har börjat bli sämre ju mer jag går ner i medicindosen....
Pratade med läkaren på torsdagen och hon sa åt mig att gå tillbaka till 3 tabletter.
Mycket riktigt så blödde jag igen nån dag senare. Så jag verkar bli sämre igen så fort jag går ner i dos.

lördag 29 oktober 2011

Deppig dag i solen

Min frukost. Havregrynsgröt med honung, mjölk, linfrön och solrosfrön. :)


I dag känns det ensamt igen.
Det känns typ som att det känns olustigt i mellangärdet.
Lägenheten är tom, det är tyst... Ingen som kramar på mig, ingen värme från en annan människa. :(

Ja, alla som har slutat röka, vet hur det känns, abstinens...så känns det.

Jag ska strax ta en långpromenad i solen med hunden, vi ska gå förbi några vänner.

Sen i kväll är jag bjuden på en stor 40 års fest.
Mat, liveband och över 100 bjudna.

Jag har inte varit ute bland folk sådär sen jag blev sjukskriven.
Känns lite läskigt men ändå kul.
Dock är jag väldigt blek, har mörka ringar under ögonen och svullen i ansiktet av kortisonet...

Men, men...

Ha en bra dag!

torsdag 27 oktober 2011

Cellgifts infomartion

På väg till infomötet i går så kände jag mig rädd och ensam.
"Ska jag göra detta helt själv? Ingen som är med mig och ingen som finns där när jag är klar..."

Mötet började med tårar men sen blev det klarare.
Jag är rädd för biverkningar och att gå igenom detta själv.
Helt själv är jag inte, det finns ju vänner mm. men ja...

Sköterskan berättade att de hade ca 300 patienter där som går på Imurel.
Den vanligaste biverkningen i början är illamående.
Hon känner inte till att någon har tappat håret.

Jag får börja med en liten dos för att sen trappa upp till högre dos.
De tar prov för att se hur min kropp bryter ned saker.
Dosen på Imurel, som jag ska äta, bestäms av hur min kropp bryter ned saker och av min vikt.

Man får komma och lämna blodprov varje vecka för att "ställa" in medicinen och se hur kroppens organ tar det. Sen glesar man ut provtagningarna om kroppen tar det bra.

Tanken är att om detta fungerar så finns det ingen anledning att sluta, ofta äter folk detta hela sitt liv.

Hon sa till mig att att tarmen är basen för vårat imunförsvar.
Så det är viktigt att de fungerar.
Man kan få en ny lever och ett nytt hjärta osv, men de har inte kommit på hur man transplanterar nya tarmar.

Hon sa också att det finns folk där som pga sjukdomen har fått operera bort sin tarm och då gå med dropp i en ryggsäck.... eller stomipåse eller andra varianter.

Min tarm har varit sjuk så länge så det är inte att leka med längre.

Så valet kanske inte är så svårt....

Hon sa också att folk lever jätte bra liv med denna medicin. De blir inte sjuka igen. Det är kankse 5 % som den inte biter på, då får man gå in med ännu starkare mediciner som Remicade.

Man blir helt återställd och det finns inget då som säger att man inte kan arbeta som vanligt eftersom man blir helt frisk och har inga skov/utbrott av sjukdomen. Sen finns det ju alltid en liten risk eftersom sjukdomen är kronisk, men det är därför de inte ser nån anldening att sluta med medicinen om allt fungerar.

Så....det är nog bara att pröva....
Men det är klart det känns läskigt...men ändå bra....

Folk blir gravida med dennna medicin och det finns inga bevis för fosterskador eller liknande. Det är bättre att bli gravid med medicinen i kroppen än att bli gravid med en sjuk tarm...

tisdag 25 oktober 2011

Ha förtröstan, saker är som de ska...snart...

Jag grät en skvätt i går då jag hade lagt mig...

Jag grät en skvätt nyligen...

Jag känner mig ledsen och ensammast i världen... :(

Känner mig så sjukt ensam!

Sen allt med sjukdomen också...

Ska på infomöte om Imurel i morgon.

Arbetsförmedlingen vill ha ett utförligt läkarutlåtande om min sjukdom och hur den begränsar mig.

Försäkringskassan vill ha papper från mina jobb och läkaren.

A-kassan vill ha papper från mina jobb och även från försäkringskassan.

Allt går via mig, jag måste ringa och fixa.

Jag måste hålla koll på min ekonomi, kommer jag att klara utgifterna?
Nu har jag ingen sambo att luta mig mot heller vad gäller den ekonomiska biten eller sjukdomsbiten.

Mycket går åt till att fundera över hur livet blir nu, med en ny stark medicin och ett skov/utbrott av sjukdomen som inte riktigt ger med sig. Ändå ska jag hålla allt det andra i huvudet också som jag skrev om nyss.

Sen är jag 50% arbetslös...hur fan ska jag söka jobb nu? Ska jag söka deltidsjobb? Ska jag avvakta pga medicinen och vad den kommer att göra? Läkaren sa ju att det kanske tar upp till 6 mån innan allt blir bra. Olika personer man måste vända sig till, saker som måste fixas...inte kan man bara koncentrera sig på att vara sjuk...och inte har man någon sambo att luta sig mot längre.

Usch vad jag känner mig ledsen och ensam i dag.... :(

måndag 24 oktober 2011

Tankar vs. hjärtat

Vi smsade lite i går kväll med varandra.

Han "blottade" att han har svårt att uttrycka känslor med ord, fast han gjorde det, där och då.

 Det fick mig att tänka.

Han har ändrat ganska mycket på sig själv det senaste halvåret....

Jag har verkligen sett hur han försöker att gå en ny väg, säga nya saker, visa nya saker.
Det är ovant att se då jag inte är van, men han vill ju.

Jag vet inte.... Detta är ju grymt svårt...
Jag har ju känslor för honom...
Han har ändrat sig massor...
Åh, jag blir knäpp på dessa funderingar....

(Tack för kommentaren i inlägget "känna på smärtan"
Rädslan över att vara själv i dessa svåra tider med sjukdomen, det skrämmer mig och jag behövde verkligen höra sådant. :))

söndag 23 oktober 2011

Naturens underverk

På morgonen då jag drar upp rullgardinen så möts jag av detta.....


 I går var jag i naturen och samlade kraft, underbart!



torsdag 20 oktober 2011

Läkarbesöket med beslut om framtid

Hos läkaren:

Svaret på de vanliga proverna:
De var ok, lite höga vita blodkroppar men det kommer jag att han så länge jag äter kortison.

Svaret på vävnadsproverna:
Som vi alla visste så hade jag en blödande inflammation, dock hade den spritt sig högre upp, hela min vänstra sida av tjocktarmen, och var större än vanligt.
De som de också såg var att jag hade en begynnelse till inflammation i en annan del av tarmen också.
Fortsättningen av tjocktarmen, den som ligger vågrätt i kroppen.

Det som de misstänker då är att min sjukdom, Ulcerös kolit ev. är, Crohns.
Det kan bli så att den ändras under tiden för båda sjukdomarna är ganska lika.
Men hon sa också att hon tror då att min sjukdom är Inflammatorisk tarmsjukdom av oklassificerad art. Att man inte vet vilken sort det är.

Information från vårdguiden på nätet:

Crohns sjukdom
Crohns sjukdom är en livslång inflammation som kan drabba hela mag-tarmkanalen både tunntarm och tjocktarm. Symtomen kan variera från magont till ledbesvär och hudförändringar. Tarminflammationen kan behandlas med läkemedel eller operation.
Crohns sjukdom är en inflammation som kan drabba hela magtarmkanalen men oftast tunntarmen och tjocktarmen. Symtomen kan försvinna helt under en tid. Själva sjukdomen kan idag inte botas. Personer med sjukdomen kan vanligen leva och arbeta som vanligt även om vissa kommer att bli mycket sjuka, speciellt under skov.
Man vet inte säkert vad sjukdomen beror på. Någonting sätter igång kroppens immunförsvar som angriper slemhinnan i tarmen. Näring och vätska från den mat vi äter tas upp i tunntarm och tjocktarm. Crohns sjukdom gör att tarmen inte kan ta upp all den näring du behöver.
Crohns sjukdom orsakas troligen av en kombination av arvsanlag och faktorer i vår miljö. Man har funnit en genetisk störning hos cirka 20 procent av de som har Crohns sjukdom och man letar efter fler sådana genetiska störningar. Rökning ökar risken att bli sjuk och kan göra sjukdomen svårare om du fortsätter att röka.
I Sverige drabbas ungefär 400 personer varje år. Det vanligaste är att du insjuknar när du är mellan 18 och 30 år.

Jag har fått en remiss till att magnetröntga min tunntarm.
För att se hur den mår.
Om en vecka ska jag till en reumatolog för att kolla ryggen, har det samband med sjukdomen? Intressant att veta.
Jag ska också få gå till en kurator, för att få prata om sjukdomen, vad det innebär, försäkringskassan mm. mm. Skönt att få prata med någon som kan.
Graviditet/barn:
Helst vill de att man är helt frisk innan man blir gravid.
En tredjedel blir väldigt friska i från sjukdomen under en graviditet.
En tredjedel blir det oförändrat för.
En tredjedel blir sämre.

Jag ska äta klart denna kortisonkur, tre veckor kvar, och se hur jag mår efter det.
Jag ska ta nya blodprover om två veckor.

Beslut om medicin:
Läkaren vill sätta in Imurel.
Cellgift.

Fass:
Imurel används vid transplantation och vid autoimmuna sjukdomar, framförallt då behandling med enbart kortisonpreparat inte har gett tillfredsställande resultat eller då biverkningar har uppkommit p g a höga kortisondoser.
Imurel tillhör en grupp läkemedel som kallas immunosuppressiva medel och som verkar genom att nedsätta kroppens immunförsvar. På så sätt kan avstötning av det transplanterade organet förhindras. Dessa läkemedel har också effekt mot vissa sjukdomar som orsakas av att immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader (s k autoimmun sjukdom).

Ja, biverkningarna är inte så roliga att läsa om, håravfall, cancer, störd leverfunktion,
Ökad infektionskänslighet, påverkan på benmärgen med nedsatt bildning av olika typer av blodkroppar som följd, inklusive minskat antal vita blodkroppar, förändringar av arvsanlagen.

Osv osv osv....
Men man behöver ju inte få allt bara för att det står det.
Man får ta blodprov varje vecka när man är ny på denna medicin.
Så att man håller koll på hur kroppen reagerar på den.

Hon sa att det kan ta ett halvår eller så tills läget är stabilt.
Så vad innebär det i arbetsyfte??
Inte en aning.
Vi skulle se om några veckor hur vi skulle göra med sjukskrivning och allt.
Nu skulle läkaren i allfall skriva ett läkarutlåtande till arbetsförmedlingen.

Kontentan:
Såklart blev jag ledsen...
Tom, förvirrad, rädd.
Det skrämmer mig, så stark medicin...

Men någonstans innerst inne så känner jag lite glädje.....
Tänk om jag äntligen blir frisk? :)
Det är så mycket i livet som skulle bli lättare.

Inför läkardagen

I dag ska jag till läkaren.
Jag har väntat på denna dag i ca en månad.

Vävnadsprov är något jag kommer att få svar på, sen andra prover som jag tog förra veckan.
I går så kunde jag ana lite, lite blod igen. Jag är nere på tre kortisontabletter nu.

I går funderade jag på det där med försäkringskassan.
Jag har ju haft ett heltidsjobb detta år, men bara i 4 månader.

Undra om de går på den månadsinkomsten eller..går de på förra året?
Måste kolla, en annan sak som slog mig i går...
Jag blev arbetslös i oktober, visserligen 50% och 50% sjukskriven.

Men får man några pengar överhuvudtaget då???
Som blir kvar efter ens räkningar.

Jag har jobbat med mig själv för att slappna av och känna att saker och ting löser sig.
Att inte behöva oroa sig för pengar osv.
Men i går kom det i kapp mig.

Är det så, att om man ska fungera i samhället och ha de bra, då ska man inte vara sjuk?
Lite läskigt är det... för detta är ju en kronisk sjukdom....

Jag hoppas att jag kan släppa det och låta saker ha sin gång.
Oro gör INTE saker bättre.
Jag känner mig ensam med denna sjukdom.

Jag har en vän som har en kronisk sjukdom men hon har en annan typ av sjukdom.
Hon var ett stöd då jag insjuknade första gångerna.

Men sen då?

Läkaren har aldrig tid, aldrig. Då vi hörs på telefon så är hon stressad och måste avsluta samtalet.
Jag har ingen att prata med om sjukdomen, ingen.
Man kan få prata med en kurator där, jag har gjort det förut några gånger.
Men hon sa saker som inte stämde överens med det läkaren hade sagt om sjukdomen...
så, jag vet inte...
Jag skulle nog få mer utbyte av att träffa folk som hade samma sjukdom.

Vissa runt mig, de verkar inte förstå heller.
Vissa tycker kanske att jag bara hållit mig hemma och har svårt att förstå varför jag inte följer med på saker eller så. De kan inte ta in att jag mår dåligt utan de behöver se mig liggandes på sjukhus för att fatta. (Läkaren sa att de helst vill att man stannar hemma först eftersom de finns så mycket bakterier på sjukhus.)

Men.... kanske skulle de ha tagit ett besök hem till mig för att se hur jag faktiskt mår.
För det är inte många som faktiskt varit här, på plats.... 1 och 1/2 person bara....

Kanske för att jag har sambo, inte vet jag....
Det hade varit skrämmande annars, om jag vore singel.
När jag var så dålig....Men jag tror att folk skulle engagera sig mer då, komma över för att hjälpa till och handla åt mig mm.

Ja, ja, spännande dag i dag!

tisdag 18 oktober 2011

Yoga, gång 3

Andra gången på yogan kändes allt väldigt avslappnat och bra.

Tredje gången var jag stressad i kroppen, hjärklappning, hade värk i magen och i korsryggen sen några dagar tillbaka.

En vecka efter första passet på yogan så började jag att ju att blöda, det var bara en dag.

En vecka efter andra passet på yogan så fick jag en sådan smärta i korsryggen. Två dagar efter ryggen, på yoga dagen så fick jag även smärta i magen.

Allt detta gick över efter passet sedan.

Får se vad som händer til nästa vecka. :)

Det som hände denna gång var väldigt intressant.... :)

På slutet av passet så skulle vi göra meditation, det var första gången.
Det sattes på en skiva med musik och ett mantra sjöngs.
Vi skulle sjunga med så gott vi kunde.

Om jag minns det rätt nu: Ett mantra är på sanskrit

(Sanskrit är det äldsta bevarade indoariska språket och troligtvis även det äldsta indoeuropeiska.[förtydliga] Sanskrit är ett indoariskt språk inom den indoiranska språkgruppen i den indoeuropeiska språkfamiljen. Källa: Wikipedia)

och det är en mening som man upprepar flera flera ggr. Alla ord skapar en vibration som går direkt upp till hjärnan och påverkar kroppen.

(Det häftiga är att då vi gör vissa grejer och alla säger en mening högt ett par ggr så är det som att nån står med ett instrument som vibrerar i hela huvudet, måste upplevas, svårt att beskriva)

Jo, i allafall, meditationen.
Man placerade vänster hand på hjärtat och höger hand ovanpå vänster.
Skivan startades, musiken började spela.....och då kvinnan på skivan och yoga läraren började sjunga på första bokstaven, på första bokstaven, så började tårarna rinna på mig. Inte var det lite heller! :)
Det forsade ner! :)
Den känsla som kom upp i mitt huvud på en gång, var: Äntligen!

Jag har inte en aning om hur detta bara kunde ske, men det var häftigt.
Jag fick veta att jag tydligen inte var den ändå som grät. :)

Man kommer verkligen i kontakt med sitt inre, så häftigt!

Denna gång på yogan började en kille. Han sa att han hade blivit rekomenderad för att han hade högt blodtryck. En annan på yogan hade blivit rekomenderad av sin hjärtläkare att gå på medicinsk yoga, hon skulle inte ta sin medicin på ett tag utan pröva detta först.
Den dä killen han berättade att det tydligen är vetenskapligt bevisat att det funkar.
Tänk att vi männsikor behöver kunna ta på saker för att tro....jag ska inte sticka under stol med att jag själv har tänkt så till största delen av mitt liv... :)

En vän till mig sa " Det är som att du är nyfrälst" :)
Ja, jag är nog det! :)
Det här är början på en helt ny resa och den är sjukt häftig!

Ord från andra på nätet ang meditation mm.

"När vi finner stillheten inom oss, kan det faktiskt orska viss ledsamhet inom oss.
det viktigaste är att acceptera och tillåta dessa känslor att finnas, trots att vi kanske inte förstår dem.
Låt det bara vara, tillåt dig att vara i dessa känslor. Gråt ut dem om det är det som behövs."

"Ibland kan det vara så när man slappnar av riktigt djupt så släpper man taget om omedvetna saker som man håller hårt i (egot). När man då släppt sakerna så kommer det upp till ytan för att bearbetas, då kan det bli en form av utrensning."

Ny studie visar att meditation stimulerar hjärnan
En ny psykiatrisk studie har publicerats som visar sambandet mellan hjärnans aktivitet och meditation. Meditationen - eller att styra sin uppmärksamhet som vi gör i t.ex. kroppsskanning, när man fokuserar på sin andning och liknande - stimulerar och aktiverar hippocampus. Hippocampus är en struktur i det limbiska systemet i hjärnan som tillverkar nya hjärnceller och hanterar minnen och känslor. Den hjälper till att hålla en bra nivå på känslor. I yoga pratar vi om att hålla ett känslomässigt ekvilibrium, att undvika berg- och dalbanor. Också att vi ska möta varja situation sådan som den verkligen är, dvs. inte stanna kvar i tidigare negativa upplevelser eller sorg utan möta varje ögonblick som det är här och nu. I den här studien har man sett att hippocampus förtätas med meditation och därmed ökar sin kapacitet.
Sarah Lazar har gjort studien och du hittar den på hennes hemsida under ”Publications”.Artikel på nätet som kort sammanfattar studien >>>

måndag 17 oktober 2011

Vänner

Jag vill inte säga till någon, det här är det enda rätta!

Alla får tro på sitt.

En sak har jag lärt mig, mest egentligen då jag pratade mycket med en kompis som är ganska rak.
Hon säger alltid vad hon tycker och hon har sagt det själv, "Jag menar inte att vara hård, detta är bara hur jag tycker."

Då tänkte jag på det och hittade en mening som som passade mig, nämligen....

Om man alltid förutsätter att ens vänner ALDRIG menar nåt illa, då kommer man aldrig heller att ta det dom säger på fel sätt. :)

Jag är av den åsikten att man ska kunna prata helt fritt utan att tänka på hur man säger saker.
OM man nu skulle reagera på det sin vän säger, då får man fråga, "hur menar du nu?" UTAN att bli sur.
Jag, personligen, vill undvika att bli sur på saker. Fråga istället.

Jag försöker att tänka på hur jag säger saker med folk jag inte känner, men med vänner är jag mig själv. Jag är aldrig ute efter att medvetet vara taskig, aldrig!
Eller.... jo, man tänker på hur man säger saker men jag är mer rakt på och frågar om saker eller vill diskutera saker öppet.

Detta blev ett längre inlägg än jag tänkte. :)
Det beror på att jag precis var i en  situation med en jag känner.
Den tyckte att jag klev på en öm tå och att jag kan ta reda på situationen innan jag påstår saker.
Men jag påstog inte att det var så, att det var sanningen för den personen.
Jag sa att det var EN sanning för vissa.

Men jag tror allt togs så, som ett påstående, att personen inte såg det finstilta.
Kanske blir det så när något är känsligt för en.
Alla är ju olika och reagerar på olika sätt.

Eller beror det på att man inte är så nära vänner?

Ja, detta krävs mer funderande på från min sida. :)
Jag vill ju kunna förstå situationer.

Men som jag skrev tidigare, det tror jag på:
Om man förutsätter att ens vän aldrig menar nåt illa med det de säger...
Då blir allt mycket enklare. :)



lördag 15 oktober 2011

Mamma

I dag kände jag att jag helt plötsligt ville åka till mammas grav.

Jag har inte varit där på ett år.

Kände att jag ville åka dit för att hämta kraft....

Jag köpte med mig blommor som jag planterade.

Det var första gången på ett par år som jag faktiskt kände gråten i halsen.

Jag la min hand på gravstenen, som jag brukar göra, och blundade...och tog djupa andetag...och bara tog in stillheten. :)



onsdag 12 oktober 2011

Intervjun, familjen och skor

Intervjuen i dag gick bra!

I slutet av den sa han:
"Rebecca, jag har verkligen fått ett bra intryck av dig."

Får jag inte denna tjänst så har de träffat mig live och de får ju i andra tjänster hela tiden.

Jag bakade äpplemuffin i dag. Med hasselnötter och kanel. :)


Måste bara lägga upp en bild på min hund när han sover bredvid mig i soffan. :)

Han kan verkligen se rolig ut. :)

Måste säga att jag känner blandade känslor inför mig och sambon...
Skönt att vara själv, fokusera på att träffa någon som är mer lik mig, mm.
Samtidigt så är jag rädd som fan!
Ska jag bli själv? Tänk om jag ångrar mig? Tänk om han är rätt ändå? Jag trivs ju med min sambo. MEN, vi har inte sagt att det är slut än. Vi ska ge det lite till. Vara i från varandra ca en vecka för att känna efter.

Sen tänker jag på min pappa i dag.
Han ska flytta upp till Norrland. Inte precis nu...men till sommaren.
Det känns som att jag blir övergiven...
Vi har ju inte en jätte nära relation och även då vi bor 5 min gångväg från varandra så träffas vi inte.

Men ändå...det var så det kändes i dag. Även om vi inte har en nära relation, så är det den enda familj jag har kontakt med....

Jag har hittat nya (gamla) tofflor! Hade likadana men de var trasiga, nu var det årstid igen så butikerna har börjat med dem. :) 350:- på Coop 199:- för medemmar. ;)
Jag har oxå beställt stövlar som jag behöver. Det var svårt att hitta sådanan som jag vill ha.
Eftersom jag har hund så går jag i mycket snö och kan inte ha stövlar som är mocka eller skinn eller för låga. Jag hittade dessa på nätet som jag beställde. De kostade 500:- men veckan efter var de nersatta till 369:- :) www.bonprix.se


Sen såg jag ett par häromdagen på Euroskor som väckte mitt intresse.... Men de får vänta, de kostade liiiite mer....


måndag 10 oktober 2011

Va? Blod?

Jag blev chockad!

Hade jag sett rätt?

Ja, inte kunde jag ta miste på den mängden.....

Jag som trodde att jag var på bättringsvägen.

Vad nu??

Tårarna började stiga i min ögon....

Jag blödde igen........

onsdag 5 oktober 2011

Eftertraktad

Hjälp vad händer!!! :) 


* Som jag skrev tidigare, jag sökte ett jobb, efter fem minuter så skrev de tillbaka och ville träffa mig direkt. Får svar i slutet av denna vecka.

* I morse så ringde mobilen, det var från ett bemanningsföretag.
De hade hittat mig i sin databas och hade ev. ett jobb på gång...men ville träffa mig på en allmänn intervju nästa vecka.

* När jag kom hem i kväll från intervjun för godman uppdrag och öppnade min mail....
Då hade jag fått mail i från ett IT företag som hade hört talas om mig genom en annan person.
De ville ha mitt CV skickat till sig.


tisdag 4 oktober 2011

Lite uppdatering

Mitt förhållande:
Ja, det är lugnt och fridfullt, vi ska gå och prata igen nästa vecka.
Finns faktiskt inget mer att säga om det just nu. :)

Jobbfronten:
Intervjun jag var på förra veckan, de ska höra av sig i slutet av denna vecka.

Kören:
Har jag inte varit på en enda gång sen jag blev sjuk, hoppas på nästa vecka.

Medicinen:
I morgon går jag ner till 5 st kortisontabletter.
Så nu är jag nere på 11 st tabletter på morgonen och 4 på kvällen.



Godman:
I morgon ska jag på intervju hos överförmyndarnämnden.

Massage:
Har jag unnat mig och ska dit igen denna vecka! :)
Ska försöka att gå regelbundet.

Min resa:
Ja..... ha ha ha...den vill jag hålla lite hemligt.... :)
Mest kanske för att folk drar öronen åt sig....

Det handlar inte om att jag har blivit religös eller jätte andlig.
Jag har insett att det finns så mycket mer än bara en kropp....
Att man faktiskt har förmågan att läka sig själv.....

Men, detta är MIN resa och jag mår bra av den. :)
Visar gärna andra vägen, men bara om de själva vill.

Men yogan håller jag inte hemlig, men jag ska göra en till grej....
(som jag vill hålla lite hemlig)
Som nog kommer att vara jobbig för mig men ge mig massor i sluändan. :)

Läser man boken "Resan" så vet man. ;)

Naturbilder

I kväll tog jag en senare promenad med hunden.
Naturen är vacker! :)




Första Yogakvällen, medicinsk yoga

När jag kom dit fick vi plocka fram en yoga matta till oss själva, kudde och filt och välja en plats i lokalen.

Jag valde att sitta nära ledaren , vid ett fönster.

Ljus var tända och det var dämpad belysning.
Så rogivande. :)

Direkt då vi satte oss ned på sin egen matta så kände jag, från ingenstans, att jag började bli ledsen.
"Men vad är detta nu? Inte kan jag väl börja gråta bara sådär utan anledning?!" :)

Då vi började med en avslappningsövning, med slutna ögon så började tårarna att rinna....
De rann och rann i stillhet.

Det är vanligt förekommande i yoga att detta händer hos folk.
Det är en massa känslor som man kommer i kontakt med. :)

Känslorna som kom till mig då var,

Rädsla
Lättnad över att äntligen få ta hand om mig själv
Min sjukdom
Trygghet

Under resten av passet så kände jag mig mer avslappnad, lugn och blev väldigt tung i kroppen.

Efteråt kände jag mig ganska tom och tillfreds.

Jag hörde en kvinna prata med ledaren efter passet och hon sa att hon hade haft migrän i 60 år.....
Tills hon började med yoga.

Detta kurstillfälle är på 8 ggr.

Första gången gjord och de andra kan jag knappt vänta på! :)

söndag 2 oktober 2011

Fångsten

I går la jag mig på soffan och vilade.
Min sambo och hans dotter gick ner till mälaren för att fiska lite.

Inte för att de trodde att de skulle få nåt, det var mest på kul.
Ett billigt fiskespö på rusta.

En timme senare så fick de napp! :)

Jag och hunden gick ner och mötte dem.


Vi rensade den och la den i folie med salt och peppar. Sen in i ugnen!


Himla gott blev det!

Fint solsken vid den tiden. :)