Som i en dröm....

Klockan ringde 07.00, Jag la mig klockan 01.00.
Jag sov oroligt och vaknade flera ggr i natt.

Nu känns det som att jag är i en dröm.

Korta, intensiva, impulser på att sätta mig ner och börja storgråta, andas tungt eller att kräkas, kommer hela tiden.

Fast jag gör inget av det.

Jag är som i en tjock dimma, gör mig iordning utan att gråta eller kräkas eller något annat.

Jag är nog för trött, eller så fattar jag inte, eller så fattar jag men är för omtumlad för att reagera.

Jag ska i väg till skolan och göra provet som jag knappt har pluggat till.

Han åkte i går.
Jag försökte att vara stark i går men jag lyckades inte speciellt bra.

Till och från så grät jag.
Han höll om mig och hans ögon blev tårfyllda men han grät inte.
Jag kände hans hjärta, hur snabbt det slog.

Efter ett par timmar av gråt så fick jag ont i hjärtat varje gång jag grät.
Inte vet jag vart exakt det var men det var i hjärttrakten.
(finns ju massa nerver mm runtomkring.)
Jag har aldrig upplevt det tidigare.
Då är man nog sorgsen om man får ont så....

På väg till Arlanda blev jag paff, han sa:
"Jag ska ringa din pappa".

Han ringde min pappa och tackade honom för allt, sa att han uppskattar verkligen att min pappa är den person han är, så snäll och omtänksam.
Han bad honom oxå att hälsa en kram till pappas sambo.

Jag vet ju att de gillar varandra, men att han tillomed ville ringa så där i sista stund var glädjande.
Han skickade oxå ett sms till min kompis, hälsade kram till henne och hennes son.

Vid incheckningen så stog jag med honom och då han fick boardingkortet i sin hand så kom tårarna jag kämpade emot.

Han skulle verkligen åka.

I 30 min så satt vi på en bänk och höll om varandra.
Jag grät till och från, vi försökte prata men hade inget att prata om.
Båda tyckte att det kändes så overkligt.

Han sa:

"Jag fattar inte vad jag gör här, vi borde åka hem till hunden och gå och lägga oss för att det är sent."
Det kändes så overkligt.

Då det var dax för mig att gå, så ställde vi oss upp, höll om varandra, jag skulle gå, tog ett steg bort från honom, han tog tag i mig och drog mig tillbaka, då brast det för honom.

Han grät och sa:

"Det gör så ont! Jag älskar verkligen dig, kom i håg det, jag kommer tillbaka till dig."

Nu är det morgon i Sthlm och han är väl framme om några timmar.
Han skulle hört av sig till mig då han mellanlandade, men jag då jag vaknade så fanns inget medelande på mobilen.
Då slog det mig att han internetpengar var ju slut.

Inget vi tänkte på i går......

Men, han här väl av sig sen då han är framme, jag går till skolan och gör provet.

Vardagen rullar på.....