Dag 5

Fan varför kan inte jag vara lite mer rationell, lugn och logisk??

Han ringde mig kort i dag, han skulle fixa en massa saker.
Han ringde vanligt och internet fungerade inte......

Han hann säga att han skulle hoppa på en utbildning som gav pengar.
Det är något oljeföretag som fixar detta.

Man skulle börja att plugga Engelska och data.

Om nån månad så skulle man göra ett prov och går det bra så får man plugga vidare i Kanada eller Italien.

Jag blev paff?

"Va?...Men vaddå, innebär det att vi ska göra slut nu?"
Det här med att ha tålamod och inte måla fan på väggen, det kan inte jag...

Han sa:

"Näää, detta var ju på tapeten innan jag åkte till Sverige och jag hade inte så stort intresse av det då. Jag måste ju försöka att få in pengar under tiden vi väntar på beslutet från migrationsverket."

Sen var han tvungen att sluta samtalet och jag blev alldeles känslomässigt svag.

"Va?! Vad betyder det här? Ska han lämna mig? Få andra tankar nu och lämna mig?"

Jag blev ledsen och gjorde allt jag kunde för att rädda mascaran då jag var tvungen att gå till skolan precis då.

Efter skolan så köpte jag telefonkort och ringde upp honom.
Äntligen efter 5 dagar så fick vi prata ostört i 20 minuter.

Han sa:

"Vad skulle du säga om att bo i Kanada? Jag får ju väldigt bra betalt om jag fortsätter utbildningen."

(Det fick mig att tänka på hur det är i Sverige. Pluggar man i Sverige så måste man låna pengar, inte fan får man nåt gratis här....hm....)

Jag blev jätte nervig och sa gällt med gråten i halsen:

"Men jag har ju satt ett mål, jag ska bli elektriker, jag har ca ett år kvar, sen måste jag gå som lärling 1-2 år efter, jag har inga som helst planer på att lämna Sverige, inte alls... Min hund, min lägenhet....Lämna Sverige..."

Han avbröt mig.

"Om du inte vill vara i Kanada utan i Sverige så har vi vårat liv där, Ok?"

Jag sa:

"Men...Nu gör ju jag det jag kände att jag ville göra, plugga till elektriker, så om detta är vad du vill göra, att plugga för detta företag i Kanada..."

Han avbröt mig:

"Jag vill vara med dig!! Jag älskar dig, jag älskar dig!
Då släpper jag dessa tankar, det var bara en tanke och jag ville fråga dig, såklart vill jag vara med dig!!"

När vi la på så kändes det mycket bättre....

Men... hans internet fungerar inte...
Så att inte ha kontakt mer i kväll är lite jobbigt.

För det väcker tyvärr en jävla massa rädslor i mig....

Finns det människor som tänker?:

"Äh, han sa ju som han sa, inte har jag nåt att vara orolig för, jag tänker inte ens på det." Wow! Hur gör ni?

Kunde vi haft mer kontakt på dagarna så hade det kännts bättre.

Nu är jag ju inte bara spänd och orolig för beslutet, nu är jag oxå orolig för att han ska komma på nya tankar...

Ja, jag vet att jag i ett tidigare inlägg skrev:

"Jag måste ha tilltro till att allt ordnar sig för mitt bästa, saker och ting har en mening."

Jag vet......

Det kommer ett lugn hos mig om ett tag, just nu så springer det fullt med vilda hästar runt mig och det tar ett tag för att lugna dem, för att komma i samklang och harmoni med dem.

De vilda hästarna är mina känslor, men det förstog man väl...? ;)

Tillägg:

Lustigt...
Efter att jag har skrivit inlägget så känner jag lugn i mig till en viss del.

Jag tänker:

"Det löser sig, klart han vill göra nåt medans han väntar, detta stod med dörren öppen just nu. Han vill ju verkligen vara med mig och vill han inte det sen, ja, då löser det sig."