J är annorlunda

J är inte som någon av de andra killarna jag har mött i livet.

Han står ganska stark känns det som.

Han gillar att jag är rak och ärlig.
Vi har en sådan relation, vi pratar om allt, vi har en öppenhet mot varandra.

Jag minns för flera, flera år sedan, att nån hit och dit har sagt att jag bör tänka på hur jag är mot killar.
Man kanske inte ska säga vissa saker på en gång.

Jag vet också att vissa har blivit bortskrämda/osäkra av mitt sätt.

Jag har då alltid sagt att jag struntar i det.
För om jag träffar en kille som kan ta mig som jag är och läsa mellan raderna, då är det rätt.

J är den kille som har gjort det bäst och dessutom säger flera ggr att han uppskattar mitt sätt.

Sen tror jag att man bryr sig mindre om vad andra tycker när man blir äldre. :)

J vet att jag är rädd och osäker.

Det var länge sedan någon älskade mig sådär och ville dela livet med mig.

Det känns läskigt.

J tänker kämpa säger han, min osäkerhet skjuter inte bort honom, snarare tvärtom.

Häromdagen sa han:
"Ska jag behöva gifta mig med dig för att du ska fatta att jag menar allvar?"

Han säger att han inte vet varför han fått så starka känslor för mig, han bara har det.
Jag betyder mycket för honom.

Det är flera som vet om oss på vårat jobb.

Vi är ju stationerade på mitt gamla jobb där jag var vaktmästare innan.
Killarna som vi jobbar med fick veta ganska snabbt, jobbigt att behöva dölja det.

Sen börjar fler och fler veta om det nu.

Dock är vi lite nojiga för att vårat företag ska få veta och att de ska ta det på fel sätt.

De kanske tror att vi missköter jobbet och vill dela på oss.

Men så är det verkligen inte.

I början på december så är det en i J:s familj som fyller år och ska ha en fest.
Han vill att jag följer med då.

Känns lite läskigt att träffa alla i hans familj/släkt.
Jag är ju den "nya" tjejen.

Han säger att de i familjen förstår honom och hans beslut och om de inte gör det så bryr han sig inte.
Sant....
Jag borde inte heller bry mig, men lite gör man ju det....

I går då vi pratade i telefon, vilket vi gör massor nu då vi inte kan ses, så sa en av hans barn:

"Är det din tjej?" Barnet sa det helt vanligt, så det går framåt. :)

I går då jag pratade med en kompis så skulle jag säga något om J.

".....pojkvän...Nä, så kan man ju inte säga? Det låter konstigt.... En jag dejtar låter mer bekant."

Hahhaha, ja... vi får se hur det går framöver. :)