Jag var hemma till torsdag.
På fredag gick jag och jobbade.
Jag sa ingenting till J om det så jag överraskade honom på jobbet.
Han blev så förvånad och så glad.
Jag kände mig lite svag i kroppen på förmiddagen men sen var det bättre.
På kvällen kom tröttheten redan efter klockan 19.
Men jag somnade senare och sov dåligt.
Jag är orolig och jag blir arg på mig själv som är det.
Det blir ju inte bättre för min sjukdom att vara orolig.
Jag kan inte slappna av med J....
Det har börjat dyka upp negativa tankar om allt som har med honom att göra.
Han kommer gå tillbaka till sitt ex.
Han kommer att ta mig för givet snart.
Han kommer börja bete sig dåligt och göra mig besviken snart.
Osv....
Jag har börjat reagera starkt på små saker han gör och inte gör.
Jag har börjat bli jävligt jobbig, mest för mig själv, men lite för honom också.
Vad han än säger så är jag misstänksam och tror inte på honom till 100%.
(Han gör inget annat än att försöka övertyga mig om att han vill vara med mig.
Han har även nu fixat så att jag ska träffa hans barn i helgen.
Han vill verkligen att vi alla ska kunna umgås när vi vill och inte bara varannan vecka när han inte har barnen.)
Jag känner att jag blir sur för minsta lilla.
Problemet är att jag inte kan hålla käften om mina tankar helt heller.
Jag är ju vanligtvis en positiv person som ser bra lösningar i det mesta.
Det var ju därför han föll för mig bland annat.
Att jag är så full av liv och en glad person.
Varför nu detta?
Det känns dock igen från förut.
När jag håller på att bli seriös med någon så kommer mina svarta, negativa tankar i kapp mig.
Jag är annars så himla balanserad och är neutral om saker och ting nuförtiden.
När jag träffar någon så bryr jag mig inte så mycket om småsaker.
Jag tänker mer att, "ja, ja... jag struntar i vilket, lägger inte någon värdering i det."
Eller, "Jaha, gör han så? Ok... äh, jag vet inte vad jag tycker, han får väl göra vad han vill i sitt liv."
Det är DEN sidan hos mig som jag har byggt upp genom åren och som jag gillar!
Vart är den personen då?
En sak som oroar mig lite......
Det är angående mitt skov som jag är inne i nu...
Jag tillhör dem som blir låg då jag har skov.
Då undrar jag: Är detta då skovets fel eller är det mina dåliga mönster som har dykt upp??
Jag har även börjat ifrågasätta mig själv om jag verkligen vill detta.
Jag försöker dock hela tiden hitta anledningar till att det inte kommer att hålla mellan oss....
Det är ju sunt att ifrågasätta sig själv till en viss del, men inte om det är för att hitta anledningar till att förstöra mellan oss.
Nu är jag i alla fall medveten om detta och ska anstränga mig för att jobba bort det dåliga.
Jag vet att när man träffar någon och blir kär.....
Då tappar man sin balans för en stund.
Jag ska göra allt för att få den tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar