Jag blev sjukskriven nästa vecka också.
8 veckor!!!
Helt galet.
Det är en pandemi i världen nu.
Covid19 som den heter.
Många människor har dött, världen över.
Det skrämmer mig, gör mig ledsen, orolig....
Jag försöker att inte tänka på det för att hålla humöret uppe.
Det började med att jag blev jätte lös i magen.
Så illa och så plötsligt, brukar det inte vara.
Får jag ett skov, så kommer allt smygande, innan man kommer till att bli sådär lös.
Plus att då är man det i flera dagar, veckor.
Så det var 1 dag, det bara rann ur mig en morgon.
Efteråt fick jag extremt ont i magen.
En smärta jag inte haft förut.
Jag tvingade mig till jobbet.
Rörde mig sakta då det gjorde så ont.
Då det var dax att åka hem, jobbade inte full tid, så kunde jag knappt gå.
Jag halvlåg länge i omklädningsrummet och funderade på hur jag skulle komma hem.
Jag bestämde mig för att börja gå mot tunnelbanan.
Sakta gick det, extremt sakta, det skar av smärta i magen vid varje steg.
Halvvägs till tunnelbanan så såg jag taxibilar, tankarna for runt,
"ska jag ta en taxi hem? Ska jag ta en taxi till akuten?"
Envis som jag är så styrde jag mot tunnelbanan.
Envis och envis....man ska inte sjåpa sig, som folk säger.
Väl på tunnelbanan så höll jag mig från att inte gråta, så ont gjorde det.
När jag skulle kliva av och reste mig, så skar det till något hemskt!
Tårarna började att rinna.
Jag la mig direkt på sängen när jag kom hem och ringde sjukhuset.
Där jag går för min magsjukdom.
De sa att jag skulle vila och åka in till akuten om det blev värre.
Jag somnade tillslut en stund och det kändes bättre då jag vaknade.
Bokade en akuttid på vårdcentralen dagen efter.
Jag var öm i magen men läkaren trodde att det hade med min sjukdom att göra.
Var lite öm i magen i några dagar efter det.
Dagarna efter fick jag en extrem smärta i sätet/höfter/svank.
Jag har aldrig haft så ont, jag kunde knappt gå.
Bokade en ny tid akut och läkaren trodde att det hade med min fibromyalgi att göra.
"Du måste träna" sa han.
Eh...ja det har jag ju börjat med redan, att gå på gym.
Jag sa att jag aldrig haft sådan kraftig värk förut.
Men, det gjordes inget, det var bara att åka hem och gå till jobbet dagen efter.
Dessutom hade jag börjat få lite hosta.
Dagarna efter det....så startade ett skov, ett litet utbrott av min magsjukdom började att smyga sig på.
Det började pratas om corona, covid19, nu på nyheterna.
Jag läste en hel del och några skrev att diarré kunde förekomma.
Jag tog upp det med min vårdcentral, men de sa att de inte hört något sådant.
Så jag gick och jobbade, med lite lite hosta och värk.
Corona blev större och en söndag så ringde jag 1177.
Jag frågade om min hosta och de sa:
"Du måste vara hemma! Oavsett vad din hosta beror på eller hur länge du än har den."
Jag ringde min vårdcentral och fick komma dit.
Läkaren var klädd i full skyddsmundering och lyssnade på mina lungor.
Det lät inte så bra då jag hostade.
Hon skrev ut astmamedicin.
(Jag har nämligen blivit andfådd en längre tid då jag går upp för en trappa i bland. Skulle göra en spirometri men allt sådant är nu inställt pga corona.)
Så jag började att vara hemma.....
Jag hostade mer, jag började att vara subfebril.
Inte alla dagar, hostan varierade också i styrka från dag till dag.
Sen efter några veckor så var jag inte subfebril längre.
Hostan minskade och jag trodde att jag skulle kunna gå och jobba snart.
Då ökade hostan igen, jag blev också väldigt orkeslös.
Även detta gick upp och ned.
Vissa dagar kände jag mig relativt frisk och vissa andra dagar blev jag helt slut av att gå ut med hunden.
Jag började bli mer andfådd, det var ansträngande att promenera och prata i telefon samtidigt.
Nu de senaste dagarna hostar jag oftare, jag hostar djupare, jag har ont i ryggen på ena sidan, under skulderbladet, när jag andas in, och jag har det tungt att andas oftare.
Jag tar numera en astmamedicin varje dag, underhållsmedecin med kortison och en annan vid behov.
Läkaren vill prova för att se om det är astma.
Dock så misstänker hon att det också kan vara corona.
Lustigt att jag nämnde det förut och de viftade bort det... ;)
Det jag har lärt mig av corona, är att jag fullständigt skiter i om vissa tycker att man inte ska "Sjåpa sig".
Mår man dåligt så ska man ta hand om sig.
Denna pandemi har verkligen öppnat mina ögon.
Jobb betyder inte ett skit när det kommer till kritan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar