I bland blir jag rädd...

Jag såg en på tv häromdagen som hade stomipåse....
Det fick mig att tänka på hur viktigt det är att vara frisk.

I går såg jag en film
En i filmen hade tarmcancer.

Han läckte från tarmen och fick cellgifter....
Det kändes i hjärtat....

Jag pratade med en kompis på telefon i mitten av filmen.

Efter en liten stund så sa jag......"I bland....... blir...."
Jag tog en paus och tårarna började att rinna...

"I bland blir jag rädd....... speciellt när jag blöder....."

"Jag pratar ju inte med någon om detta..... jag har visserligen varit bra på sista tiden...."

"Men då jag blir dålig så blir jag rädd...."

Jag grät lite och hon lyssnade.

Hon sa att hon själv blir rädd när jag blir dålig men hon brukar slå bort det.

"Bara tanken på att det skulle hända dig nåt....usch...vill inte ens tänka på det."

Det var skönt att ventilera detta.

Jag pratar ju sällan med mina nära om sjukdomen.
Fast jag har inte haft behovet då jag varit ganska bra på sistone.

Man kan ju dö av denna sjukdom.
Dock är vården så pass bra i dag, men risken finns.

Man kan få starka mediciner som gör att andra organ i kroppen slås av.
Man kan få stomipåse.
Man kan behöva operera bort tarmen.
Man kan få cancer, vilket är väldigt vanligt för folk med denna sjukdom.

Inte bara det, kul att träffa någon kille när man är dålig....
Hur och när ska man berätta?

Vissa förstår inte heller hur orkeslös man blir.

"Suck, Du måste alltid få din skönhetssömn."
"Tråkig du är som inte orkar att Jogga, promenera, gå ut, osv"

Sånt har jag fått höra flera ggr i livet.
Svårt för vissa att ta in det jag förklarar.

Ang maten....
Många tycker att det är "jobbigt" att göra mat till mig.

"Du äter ju ingenting. Det är svårt att laga nåt till dig då man måste tänka på allt."

Jag äter massor med saker men det finns också saker jag måste välja bort pga sjukdomen.

Det är ingen liten grej, om jag äter sånt jag inte ska.

Äter jag något som är dåligt för min tarm...ja...då kan jag få cellgifter eller andra starka mediciner.
Stomipåse, cancer osv.
Jag vill inte ta den risken för konsekvenserna kan bli stora.

Det måste jag upplysa folk om, det är inte så att jag blir lite dålig i magen en gång av det jag stoppar i mig.
Det kan bli ganska allvarligt.

Men likaså som jag har lärt mig genom åren, så måste väl andra få sin tid att lära sig ang sjukdomen också.