Killen I, del 3

Han har ju messat mig hur mycket som helst.
Då vi inte har hörts på en stund, kanske 1 timme, så messar han nåt.

Han ringde en kväll för att säga god natt och har alltid sagt god natt, efter det, via mess.

En kväll då jag inte hade hört av mig när jag brukar lägga mig, så hade han messat: "Har du somnat utan att säga god natt? :("

I torsdags så sa jag till honom att det ska regna på lördag, då vi ska ta en promenad.
Så jag frågade honom vad han ska göra på fredag.

Han skulle inte göra något speciellt och vi sa då att vi skulle ses på fredag.
Han sa: "Då kan vi ses både på fredag och lördag?"

Jag skrattade, det var ju så jag kände men inte vågade säga.

(Detta är ju min blogg, där jag skriver mina tankar.
Jag går inte och analyserar hela tiden, absolut inte.

Men jag kan tänka på en sak eller känna en sak och när jag väl skriver i min blogg så skriver jag om alla tankar och känslor och verkligen benar ut dem i bloggen.)

Så vi sågs i går, fredag, han kom och hämtade mig i sin fina bil.
En ganska ny mercedes.

Vi åkte till ett centrum och tog en fika.

Vi är absolut på samma våglängd och vi skrattade massor.

Jag kände dock att jag blev lite osäker på vad han tyckte om mig.
Vet inte varför, en känsla bara.

När vi skulle gå tillbaka till bilen så skämtade han om något och la armen runt mig då vi stod i en rulltrappa, han tog bort armen efter 5 sekunder.

Då vi kom till bilen så öppnade han bildörren åt mig.
Jag har aldrig varit med om liknande förut. hahhaha

När han ställde bilen utanför min port så sa han:
"Ja, vi får väl ses en annan dag."

Genast blev jag osäker, "Vaddå, en annan dag? Vi skulle ju ses i morgon?" tänkte jag.

Jag vågade helt plötsligt inte säga nåt, jag tänkte att han kanske inte ville.
Så jag sa att jag skulle gå och öppnade bildörren.

Han klev ur samtidigit och gick och mötte mig.

Han omfamnade mig ordentligt och vi stod och höll om varandra.

3 hela ggr innan, vi skildes åt, omfamnade vi varandra.

Det gjorde att jag inte kände mig osäker nåt mer och frågade:
"Skulle vi ses i morgon?"
"Javisst!" sa han.

Jag messade god natt senare och han svarade.

I dag, lördag, då jag vaknade så hade jag en konstig känsla....

Känns inte som det har gjort de andra dagarna, något är annorlunda, jag vet inte vad.
Känner mig inte lika glad då jag tänker på honom/oss.
Det känns som att det är något från hans sida.

Han höll sitt löfte och var hos mig strax efter tolv för att vi skulle gå en promenad.
Då vi promenerade så skrattade vi en del.

Ett flertal gånger under promenaden, så la han armen om mig i några minuter.
Det kändes bra.

Det visade sig att han inte har sagt något till sin mamma om sina tidigare förhållanden.
Bara ett, och det var den tjej han var förlovad med.

Dock sket det sig och efter henne så har han blivit väldigt försiktig med tjejer.

Då vi kom tillbaka så frågade jag om han ville komma upp till mig en stund eller om han skulle åka.

Han sa att han skulle åka, han skulle kolla till sin mamma.
De fick veta att hennes syster låg i koma i går.

Jag följde honom till hans bil och vi sa hejdå nästan direkt.
Jag fick en kram, en kort, vanlig kram, inte som i går inte...

Tänk om man bara kunde vakna upp en dag och vara gift och ha barn.
Jag hatar detta med dejting, osäkerhet osv... suck.

Nu har jag inte hört något från honom än.

Det som ändrades, var att i onsdags så messade han inte lika frekvent som han har gjort. Och det har avtagit mer och mer.

Kan bero på vad som helst, men jag reflekterade över det.

Så, jag vet inte vart jag har honom...