När man minst anar det...

Det hela började med att jag gick på en återträff med folk från min skola från första klass till högstadiet.
De flesta hade en ring på sitt ringfinger och de flesta hade barn.
Några frågade mig...."Har du barn? Sambo?" Nej på båda...
Jag satt och pratade med en kille som hade gått i min klass i flera år. Han sa "Det känns som att det bara är negativt runt dig." "Hur menar du?" frågade jag. "Jo allså jag menar....inte negativt så.... men du som har varit med om så mycket skit i ditt liv...man undrar ju när du ska få lugn och ro."
Dagen efter umgicks jag med bland annat, en treåring. Jag satt på huk, han stod nära mig... han såg mig i ögonen och log...Tänk om han var min..... Min skapelse....min att överösa med kärlek.....det skar som knivar i mitt bröst...
Jag började fundera på vad klasskompisen hade sagt...jag började fundera på mina tidigare förhållanden....jag funderade på mitt senaste förhållande...
Jag tänkte på att jag var så nära barn och giftermål....att vi hade flyttat till hus, hade tittat på ringar och även valt ut några...att jag funderade ofta på var man kunde gifta sig....och detta var inget som jag låtsades leka i en fantasivärld...Han var med på noterna och sa att allt detta skulle hända.....så jag trodde inget annat...
I går såg jag en film hos en kompis, sex and the city. Ni som har följt serien och sett filmen vet att den var stark. När hon blev övergiven av Big, när hon själsligen dog av sorg....det resuletarde i att jag bröt i hop i bilen på väg hem. Jag grät floder, det gjorde så ont!!
Jag var på terapi i dag, vi pratade om mina tidigare relationer och hur jag har varit mot hur jag är i dag.
Jag valde mina förhållanden med killar som inte ville ha mig helhjärtat. Jag hade en sådan stark strävan efter närhet och trygghet så jag hängde mig kvar ändå....
I dag skulle jag aldrig välja att leva mitt liv med en kille som inte gav mig, bland annat, trygghet. Jag hade brutit mot detta mönster då jag träffade mitt ex, han hade bra kvalitéer....men han hade egna problem med känslomässiga relationer, och tyvärr hamnade jag i hans väg.
Jag är snart 35 år....jag vill inget hellre än att dela min vardag med någon, vara lycklig och få barn i hop.
Vissa som är äldre än mig...de säger att jag är ung... att folk i dagens läge får barn runt 35-40 år.
Efter terapin var jag på bättre humör och åkte hem. Väl hemma så kollade jag posten, jag hade fått ett litet paket....?
Ingen avsändare eller någonting.....jag öppnade paketet och fram kom en lapp där det stod
"Ge inte upp! Någonstans därute finns "HAN"! Tänker på dig! Kram"  i paketet låg detta.....

En liten groda som man lägger i vatten och, simsalabim, fram kommer en prins!
Det kunde inte komma mer rätt! Underbart! Det värmde mitt hjärta!
2/3-10