Förutfattade meningar

Förutfattade meningar.
Jag har dom, andra har dom.
Jag försöker att leva som om att jag inte ska tro något om inte jag får höra annat.
Jag brukar tänka att att jag inte ska tänka något förränn jag har frågat personen om hur den menar egentligen.
Ofta går det att inte ha förutfattade meningar.
I bland går det inte.
Även om man frågar personen vilket som gäller och man får ett svar...men det känns i kroppen som att svaret inte var sant....
Är det då i ens eget huvud man tror att det inte är sant, eller är det osanning i det personen säger??
Vilket det än är så vill jag kunna släppa det.
Det borde vara såhär:
Jag traskar på, om någon vill något så säger de det istället för att jag ska gå runt och känna in hur folk tänker och ha förutfattade meningar eller känna sanningen. Mycket enklare.
Om jag dock frågar en person hur det är och de säger en sak men jag känner att det inte är sant. Oavsett om det är min hjärna som förvrider orden eller om persoen talar sanning eller osanning så borde jag lämna det ändå.
Svårt men så mycket enklare.
3/10-10