Olika verklighetsuppfattningar

Jag känner en person som är i ett förhållande som jag inte gillar....


Jag har varit i ett förhållande som folk runt mig inte har gillat...


Vilken frustration de måste ha kännt över mig.
Jag kan förstå det.


Jag har två vänner som inte sa så mycket från början men då mitt ex ville ändra sig på riktigt och det faktiskt kändes bra mellan oss, då kom det från dem.


Jag blev besviken och tyckte att de sårade mig, "hur kan de gå på en person när han faktsikt försöker?"
Det är som att sparka på någon som försöker resa sig upp.
Hur kommer det sig att de säger nåt först nu?


Det var inte heller tomma ord från hans sida, han gjorde förändringar i handlingar.
Han ville försöka.


Men de hade väl fått nog av allt innan så det kanske var svårt att se det som något positivt.
De hade väl kanske sagt sitt innan men det blev med mer kraft ju längre tiden gick.


Jag kan på sätt och vis förstå det oxå.


Den person jag känner har en relation sen två år tillbaka.


Hon har accepterat mycket från honom.


Hon tänkter att hon måste ändra sitt synsätt och försöka förstå honom.
Det tycker jag låter bra.


Men det finns så mycket negativt.
Negativt som hon själv har sagt...
Det är därför detta känns så jobbigt.


Hon vill ha en kille som lever med henne och delar vardagen med henne.
Hon vill ha ett avslappant förhållande där de kan vistas i samma rum utan att prata.
Hon gör sitt och han sitt.
Hon vill ha en kille som träffar hennes vänner.
osv osv
Har hon själv sagt.


Under åren har hon ändrat sig lite....det hon ville ha från början.
Det är ok att man gör det, jätte bra att det sker förändring.
Men då måste det komma från hjärtat...inte bara för att få vara med honom....
och jag vet inte villket det är...


Är han hemma hos henne så kan han inte slappna av och är rastlös, han vill ofta åka ut och hitta på något. Medans hon vill att de ska kunna ta det lugnt hemma.
Så...han är inte hos henne så ofta...de ggr han är hos henne är fler men korta.


Han bor hos sitt ex.
Han vill helst träffa henne då hon inte har sitt barn.
Hon velade med honom en gång och sa att hon kanske ville göra slut och han var på henne med att han saknade henne mm. De var i från varandra i ca 1-2 veckor.
Då hade han sex med två andra...
Han vill inte sova hos henne för han kan inte slappna av hos andra säger han.
Han vill inte sova hos henne för hon bor för litet, hon delar ju sovrum med sitt barn.
Han är negativ och gillar inte saker med hennes liv.


Osv..osv...


Hon har mått så dåligt, hon har ringt mig och varit så ledsen.
Hon har tillomed fått panikattacker nu på senaste.


Det känns då som att det är allvarligt....


Jag tog upp detta med henne och hon tog illa upp.
Det är helt galet hur man kan välja att inte se detta man själv har sagt.
Jag vet, jag var oxå där.


Hon säger att han har bra sidor också och att jag inte vet allt.
Det är sant, vi andra ser ju inte vad som händer 24 tim om dygnet.


Men i mina ögon så är det mycket negativt som överväger det positiva....
Speciellt om hon får panikattacker och att han helst väljer bort hennes barn.


Hon säger att det inte är pga av honom som hon bara mår dåligt, utan att det finns annat i livet som inte funkar just nu.
Det spelar ingen roll...
Hon har inte varit den glada personen som hon brukar vara sen hon träffade honom.
Hon har inte haft samma livsglädje sen hon träffade honom.


Man har verkligen olika verklighetsuppfattningar.
Hon ser saker som jag inte ser.
Jag ser saker som hon inte ser.


Jag vet ju att jag tappade min livsglädje....
Jag vet att jag inte var samma person som jag egentligen är...
Det tog ett tag att inse det.


Men nu har jag tagit mig ur det och mitt ex var inte en "dålig" person, men det "dödade" mig att vara med honom.


Hon säger ju oxåom sin kille, "Han är ingen djävul"
Nej jag vet det.... men hon är inte den livsglada person jag kände när hon är med honom....


Som vän vet jag inte var jag ska stå längre...
Jag har alltid varit vid hennes sida om hon har behövt det.
Men hur fan gör man i en sådanhär situation?


Man vill ju ställa upp, man vill finnas där....
Men jag mår dåligt att se henne sådan och blir arg av detta.


Hur ska man eg göra.......