Jag vet att fler av er läsare kommer att jubla när ni läser detta.
Det kanske jag oxå gör någonstans innerst inne.
I natt drömde jag om mitt senaste ex.
Men för att spola tilbaka tiden lite innan drömmen i natt...
Vi messade till varandra för lite mer än en vecka sen.
Jag ville veta när han skulle sätta in pengarna han var skyldig mig.
Inga jätte belopp, andas läsare, andas:)
Han frågade om jag hade gått på någon dejt, han sa att han skulle på dejt om någon dag.
Men helst av allt ville han ha mig, skrev han.
Jag svarade bara att han har haft sina chanser redan.
Veckan gick....
Tills i natt...
Jag drömde att jag ville ha mitt ex igen, men han ville inte riktigt ha mig...för han hade träffat någon annan.
Jag vaknade och han fanns i mitt huvud.
"Jag tror att det blev något med tjejen han träffade för en vecka sen..." tänkte jag.
Jag messade honom och berättade om min dröm och om funderingarna jag hade haft då jag vaknade.
Han undvek att säga något om det och frågade om annat istället.
Jag skrev då, "Eftersom du undviker att prata om dejten så förmodar jag att det gick bra och att jag drömde en sanndröm?"
Han svarade: "Ja, kanske det, jag ville väl lösa vårat på något sätt men insåg att du inte ville mer så jag gick vidare..."
(Vänta! Hör jag jubel? Ha ha! ja, några av er läsare som följt mig tidigare kanske gör det...)
Jag la i från mig mobilen och sjönk ned i det varma badet som jag låg i....
"Vad ska jag känna nu?" I någon sekund så greps jag av en form av svartsjuka, en liten känsla av misslyckande..."Vem vill ha mig? Varför träffar inte jag någon?"
Sen kände jag att det inte var sant, klart det finns killar där ute som vill ha någon som mig!
Sen började jag att tänka på något helt annat, jag blev förvånad och tänkte "va, ska jag sluta att tänka på mitt ex nu? Borde jag inte reagera mer?"
Sen kom mina tankar som ett vulkan utbrott!!
Det fanns så mycket tecken på hur han var innan vi hunnit inleda en relation.
Men jag valde att ändå gå vidare....
Om jag hade sett allt på en gång, om jag hade gått vid första lögnen...
Då hade jag fortfarande varit 35 år....
Nu fyller jag 37 år...
Men...
Han blev bättre och bättre med tiden och den sista omgången mellan oss fungerade bra.
Men då var så mycket förstört redan plus att vi inte är samma typ av människor.
Ja, man kan känna att man har "slösat" sin tid men det skapar inget bra hos mig.
Det är inge bra att gå runt och vara bitter, "jag borde ha gjort si eller så"
Gjort är gjort.
Jag behövde denna tid för att lära mig saker om mig själv.
DET har dock varit grymt häftigt.
Man lär så länge man lever, som de säger....
Häftigt ändå att jag drömde en sanndröm! :)
Bring the men on!!! :)
Nä H... inte så...;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar