Eftersom jag jobbar i veckorna nu så träffar jag mer folk. Senast i dag så var det en kvinna som ropade till mig: "Hallå, varför är det bara en kassa öppen?? Jag har faktist bråttom!!" då jag svarade "jag jobbar inte för denna butik" så grymtade hon och såg faktiskt sur ut... En annan sa med hög stämma i går "ursäkta, kan man få lite hjälp här!! Det sitter ju ingen i kassan!" jag gav samma svar och hon blev också besviken. hi hi undrar varför man ska bli så sur? Tyvärr så ser man ju oftast bara dem som blir sura av stress, negativ stress. Men det finns ju positiv stress också, den är effektiv!Tänkte på en sak ang min blogg, vissa kommenterar saker och det är jätte kul att ni läser det jag skriver och blir engagerade! Men vissa verkar missförstå saker också. Bara för att jag skriver en sak så betyder det inte att jag ägnar hela mitt vakna dygn till att fundera eller må dåligt av det jag skriver. Det är tankar för stunden och jag menar verkligen det jag skriver i slutet av detta inlägg. Alla uppfattar saker olika men undrar man över något jag skriver, fråga mig, jag lovar att jag svarar.
Jag mår bra i dag!
jag har under lång tid mått jäkligt bra! Jag har känt mig lycklig! Visst jag mår inte bra fysiskt och det tär ju på det psykiska också. Men det har mest varit då jag har varit på sjukhuset, det är som att man blir påmind att man har en sjukdom. Hemma i vardagen så har jag mer eller mindre accepterat det har jag märkt. Jag mår inte dåligt av det alls på samma sätt längre.Man är ju anpassningsbar och med tiden så lär man sig att acceptera saker. Men det är klart man får bakslag i bland. Vi är ju fulla med känslor så konstigt vore det annars. Det är klart jag har blivit ledsen för sjukdomen, det är klart att jag blev ledsen i går då jag pratade med läkaren. Som hon sa, vem vill ha en sjukdom som man kommer att ha hela livet? Jag tänkte också på det här med barn. Skov gör att man har svårare att bli gravid, man ska inte ha skov under graviditeten då kroppen redan har fullt upp, då äter man medicin för att bli frisk men det är inte så bra att vara gravid då... Det beror väl förståss på vilken medicin man tar osv, men det bästa är ju faktiskt att inte ha nåt skit i kroppen alls.
Det är ju en omställning i livet att ha sjukdomen, man måste tänka på saker man förut inte ens reflekterade över. Den tar bort saker jag trivs att göra, alla som har IBD vet att man har en viss oro i kroppen då man har skov. Ska jag åka på semester? Ska jag träffa folk? Ska jag till stranden? Man blir berövad saker man VILL göra, så det är klart att man blir ledsen och känner sig uppgiven.
Varför det var jobbigt i går var ju att jag hoppades på att det skulle vara bättre, jag vet att jag har haft skov sen 2007 men ändå... så att stoppa kroppen full med medicin som dessutom ger en massa biverkningar....jag ville inte hamna där, jag tänkte väl på att jag skulle bli den personen som inte behövde medicin. Det finns folk som har ett skov och sen nästa skov först om 10 år! Så ville jag ha det. Men visst, nu är det inte så och även då jag började med kortison tabletter i går så har jag faktiskt varit "frisk". Kortison verkar ju så otroligt fort! Det känns jätte bra att vara frisk, underbart, jag kan släppa mer på min återhållsamhet och vara som de flesta andra. Inte behöva planera och fundera på om ditt eller datt kommer att fungera osv.
Folk säger att jag har förändrat mig, bara läkaren sa i går att det strålar om mig. Jag känner mig tillfreds. Terapin har gått jätte bra, det har varit otroligt jobbigt, men det har gått mot det bättre. Jag började ordentligt med terapin när jag började skolan, ett ämne som var helt nytt för mig. Jag började också samtidigt med att gå till sjukgymnast och gå till botten med mina ryggproblem. Dessutom hade jag svårare skov och gick en utbildning ang min sjukdom. Sååå jag hade en del i mitt liv, alla krävde uppmärksamhet, alla ville att jag skulle göra läxor. Jag ville verkligen ändra på saker! Men det kanske var lite mycket på en gång.
Så jag var ganska ledsen ett tag, jag har ju problem med att kräva så mycket av mig själv. Men det har gått framåt! Jag har en underbar sambo, han har funnits där för mig HELA tiden, han har aldrig backat och han har sett bortom "problemen". Det har i sin tur fått mig att slappna av, att kunna lägga fokus utåt eftersom jag vet att han har funnits där, och vips så har jag börjat mår så mycket bättre! Som terapin har lärt mig så funkar det så att människan måste "lära om" för att ändra ett betende. Man måste uppleva att någon annan finns där utan lögner osv för att hjärnan ska arbeta bort misstänksamhet. Sen finns det ju såklart böcker som kan hjälpa en på vägen men man måste ju verkligen ta till sig sakerna för att de ska funka. "Hemligheten" med Egil Linge och Dan Josefsson handlar om relationer, den öppnar ögonen. Kaj Polacks bok "Att välja glädje" är grym! Man blir glad av den, men viktigt att följa hans råd i boken. Sen såklart filmen "The secret" Den förändrade också mycket, ni som har sett den, ni vet! (Den finns som bok också) Men som sagt, vad man än använder sig av i livet så bör det vara något som gör dig glad och får dig att gå i rätt riktning, och viktigast av allt...att du vill!Jag blir så glad när jag skriver detta! Jag känner nuförtiden att vi bara lever ett liv och det bör man vårda! Jag stoppar mig själv direkt då jag märker att jag börjar bli sur tex, varför i helskotta ska man vara det? Visst, ilska är en av de flera grundkänslor vi har, men det jag menar är att livet är för kort för att man ska gå runt och vara sur. Dessutom är det onödigt att gå runt och vara sur på folk och saker. (Sen vill jag inte påstå att jag är världsbäst på allt, men jag försöker bli en bättre person)
Så terapin och sambons kärlek har lärt mig en massa saker. JAG har lärt mig en massa saker och dessutom VALT att göra annorlunda. Jag har varit mottaglig och har viljan att bli en bättre människa. För det är bara en själv som kan göra förändringar hos en själv!
(google)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar