Jag var åter igen ute med hunden på hans eftermiddagspromenad.
Vi gick på trottoaren, längs vägen, bland de få träden ser jag en kvinna stå, hennes stora hund, typ rottweiler, sitter och gör nr 2.
Jag tänkte att det var lugnt då, den hade inte sett oss.
Så jag fortsatte förbi.
Helt plötsligt hör jag hur hon ropar högt!
I ögonvrån ser jag hur den hunden PLUS en likadan rusa emot oss!
Två stora hundar rusar emot oss i full fart.
Jag reagerar instinktivt och lyfter upp min hund, jag håller honom ovanför mitt huvud.
Hundarna kommer fram, är runt mig och luktar efter min hund.
Kvinnan skriker, jag fortsätter framåt med min hund i luften.
Tillslut så travar hundarna tillbaka till ägaren.
Hur i helvete ska jag veta om de är snälla?
Jag kan inte heller prata med henne eftersom vi är en bit i från varandra och jag vill bara komma bort i från hennes stora hundar.
För det första så är jag osäker på stora hundar som jag inte känner.
För det andra så vill jag inte ta risken att nåt händer med min hund.
Jag fick sånt jäkla adrenalin påslag direkt efter, tårarna ville fram och jag skakade. Samtidig som jag var så arg.
Varför i helvete är det så svårt att hålla sin stora hund kopplad om man inte har pli på den eller vet att den rusar fram till andra hundar?!
Usch, det var inge roligt...
Jag vet en gammal granne som hade en liten hund.
En väldigt stor hund, en kamphund, (vet att man inte får säga så, men då fattar man vad för ras...)
Rusar fram mot den lilla hunden, ägaren lyfter upp sin hund, varpå den stora hunden hoppar och tar ett bett.
I bettet så river den, med sina tänder, upp sidan av kroppen på den lilla hunden...Och även ägarens tumme ryker...
Som tur är så klarade de sig och fick sy en massa.
Ägaren till den stora hunden, stannade kvar och visade sitt leg mm....
Efter att jag fick höra det så lyfter jag upp min hund ovanför huvudet, eftersom jag vet att mötande hundar kan hoppa....
Ska de bita så får de göra det i mig, jag överlever i alla fall. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar