Känner mig tvingad

Jag kunde inte sova i natt.

Undra om det är  någon sorts oro för framtiden?

Jag vet inte.....

Känner ju inte det medvetet direkt, kanske det ligger undermedvetet.

I vilket fall som helst så ska jag på dejt i dag......

Det tar verkligen emot....
Jag känner att jag inte vill....

Jag har inget speciellt att göra, utan att söka jobb och fixa en del saker hemma som behövs göras.

Men det känns ändå som att detta med dejten stör mitt liv.

Jag vet att jag inte behöver göra detta, att jag kan ställa in.

Men jag tvingar mig själv.
För att se om det är en tröskel som jag måste över.

Jag känner ju att jag inte vill träffa någon helt plötsligt.

Att det är enklast att låta bli.

Jag har ju alltid strävat efter att träffa någon, att skaffa familj, att få en "tillhörighet".
I många år har det varit som en jakt, jag har varit ledsen och låg för att jag inte har man och barn, mm.

Nu helt plötsligt känner jag att det inte alls behövs på samma sätt.

Men jag vill kolla mig själv om det bara är rädsla för att träffa någon.

Så, jag ser inte fram emot att gå på dejt...känner mig tvingad....