Jag ska väl skriva något ang dejten i går.....
Jag vet inte.....
Han var jätte trevlig, behaglig person.
Jag kände dock ingen attraktion....
Han hade fina ögon, en fin blick.
Inget hos honom lockade mig dock.
Man bör ju känna någon typ av attraktion....
Jag bollade tankar med mig själv.
Att sånt kanske kommer när man umgås mer med en person, jo..... kanske...
Men ska man verkligen "tvinga" fram nåt?
Jag kan tänka mig att träffa honom igen, för att jag kände mig avslappnad i hans sällskap.
Men inte för att jag känner någon attraktion....
Man ska ju kunna tänka sig att pussa personen, vara i personens famn osv.
Jag granskade honom lite i smyg där han gick och pratade.
Men jag kände inget....
Jag vill ju känna något!
Han frågade via sms i går om jag vill ses igen.
Jag sa, ja....
Men är det rätt?
Ja, ja...tiden får utvisa...
I bland undrar jag om jag är intresserad av nån kille överhuvudtaget....
Av alla år med dessa ledsamma känslor över att vilja ha en familj, kärlek osv, dom känslorna har lixom försvunnit.
Det är säkert sunt också att jag inte "behöver" kärlek och närhet i den mån att det är ett begär.
Men jag undrar ju varför jag inte är så intresserad alls....
Jag är inte så intresserad av att leta en kille längre, men visst, jag kände ju nåt när jag träffade en kille ute, han som påminde om Channing Tatum tex.
Så helt dött är det nog inte. ;)
Han sa en sak till mig i går då promenaden var slut....
"Du verkar vara lugn och trygg i dig själv."
Det var jäkligt härligt att höra det! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar