Han kom inte hem i natt

Lördag morgon och klockan är 08.00.

Han kom inte hem i natt och hörde inte av sig heller.

Det känns faktiskt inte så hemskt.... vet inte varför, kanske för att jag har varit med om liknande förut eller för att jag redan har bearbetat detta redan i går.

Jag skickade ju ett mess där jag skrev, "Snälla gör inte såhär." typ.

Sen var jag tyst en stund, jag tog ett bad och då kom tankarna.

Man gör inte såhär mot mig! Aldrig i helvete att man kan behandla mig såhär!
Han vet om min sjukdom, han vet vad jag har varit med om i livet och så gör han såhär?!

Nej, det tar jag inte!

Så jag blev arg och messade till honom att om detta är hans beslut så vill jag ha tillbaka min nyckel och jag vill ha den i kväll!

Inget svar såklart....

Jag blev jätte arg och klev upp ur badet.

Packade i hop alla hans saker i påsar.
Sen tog jag bilen och åkte till vart hans ex bor.

Bara för att se om hans bil stod där.
Klockan var då 21.00

När jag inte såg hans bil så blev jag lugn.
Kände att, nu åker jag hem och går och sover, jag var sååå trött.

Jag hade en kompis i luren hela tiden då jag letade efter hans bil.

Hon sa: "Vad ska du göra om du ser hans bil då?"

Ja, det undrade jag med....
Ställa hans saker vid bilen?

Vet inte.

Jag lyckades i alla fall somna, dock vaknade jag ett par ggr i natt men det var inte så farligt.

Nu tog jag beslutet att skriva till hans pappa på fb.

Jag skrev:

"Hi.
Im sorry to disturb you.
I see D in the morning, before work, we also talked on the phone after he left my Place.
He said to me to call him later, so i did.
No answer.
I called and text him all day and no answer.
He did not come home to me in all the night.
So i dont know if he doesent want to talk to me or if someting has happend.....
Do you know anything?
I hope that i didint disturb you to much but im worried.
/Rebecca"

Jag vet inte vad jag ska tro, har det hänt nåt?

Jag tror inte det, enligt Facebook så var han online runt 12.00 på dan i går.
Jag hade ju faktiskt ringt flera timmar innan och han svarade inte då, så...

Får se om jag får något svar av hans pappa.
De får tycka vad de vill.

Jag har tagit beslutet i dag att låna en låscylinder av en vän.
Byta lås på min dörr.

Jag ska i väg på dan och fira min födelsedag, jag måste då lämna min hund ensam hemma.

Jag vill inte att han kommer hit då, när jag är borta och hunden hemma.
Jag och även han, har sagt att det känns som att vi verkligen känt varandra så länge...
My ass att vi har gjort det när något sånt här händer....

Då känner jag inte alls honom, och då gillar jag inte att han har tillgång till MIN lägenhet när jag inte är hemma.

OM han kommer hit, för att hämta sina saker eller whatever, när jag är borta och upptäcker att nyckeln inte passar i låset....
Ja, undra vad han känner då.

Men jag tror faktiskt inte att han kommer hit.

En kompis tyckte att jag kanske var lite för snabb med mina beslut innan jag vet vad som hänt.

Men vad ska jag göra då?
Jag kan inte sitta och vänta med att han ska höra av sig.
Vad ska han säga då?

"Jag var ute o festade, tyckte att allt blivit så jobbigt med din ilska mot mitt ex så jag valde att göra såhär."
Eller? Ska jag bara säga, ok, då och fortsätta som vanligt?

Eller kommer han att säga att han vill bryta och då har jag väntat på ett livstecken från honom?

Eller tänk om det tar flera dagar innan han hör av sig?

Kläder kan man alltid köpa nya av, om han vill försvinna för gott.
Men jag har ju även hans extranyckel till hans bil.
Fast han kanske inte bryr sig om den.

En annan kompis sa att jag kanske skulle ha väntat med att ventilera mina åsikter om hans ex mm.
Vänta och se hur det artar sig istället.

Jo, det kan ligga nåt i det, men jag är tyvärr så, jag säger ofta vad jag tycker på engång.
Jag är inte den som ältar, jag kan bli sur i 5-10 min och när jag sagt mitt så är det bra sen.

Plus att jag hela mitt liv alltid har hållit tyst, hållit mig på mattan, jag gör inte det längre.

Men jag kanske borde ha hållit käften istället, lite till, jag vet inte...

Han har ju alltid visat mig hennes mess, alltid.
Svårt att hålla sig i då bland.

Men visst, var han pressad därifrån och jag sen säger mitt, då blir han ju pressad från mitt håll också.
Så han kanske bara flydde till sin grotta, som killar gör.

MEN, en vuxen, mogen person tar hänsyn till den andra personen, och messar:

"Jag orkar inte med detta just nu, vill inte prata, hör av mig i morgon eller så." typ... nåt sånt...

Så svårt kan det ju inte vara....

Jaha, snart ut med hunden och sen göra mig iordning för min 40 års middag.
Knäppt det känns...

Han var ju så kärleksfull, allt han har sagt och gjort...
Han skulle följa med i dag, träffa mina pappor och vänner, mm.

Han frågade vad jag önskade mig, han hade till och med varit och köpt lakrits till mig dagen innan detta.

Skumt.....