Jag kan inte slappna av...

Jag sov ju inte som jag skulle, natten till i lördags.

I natt kunde jag inte sova heller...

Vaknade efter fem timmar, tvingade mig att somna om men det blev bara en timme till.

Jag kan inte slappna av, i bland får jag akut illamående känsla, bara någon sekund.

Fy, vad detta känns, jag känner mig helt förvirrad.


Jag somnade klockan 04 i natt.

Känner mig helt överkörd.

Efter födelsemiddagen, som var trevlig, så åkte jag hem en stund och sedan gick jag till stammishaket själv.

En del av mig ville verkligen inte gå ut, jag ville bara gå och lägga mig och låta dagen vara över.
En annan del av mig tyckte att det kändes jobbigt att gå och lägga sig i tystnad.

Väl ute så kändes det inte bra....
Kände mig låg och ledsen.

Tänk om han kommer hit?
Nä, varför ska han göra det.

När jag fick blickar av andra killar så sved det i mig.
Jag vill inte.

Jag som redan var osäker med killar, hur i helvete ska det gå nu?

Just nu känns det som att jag inte alls vill ha med dem att göra!
Aldrig mer!

Dum som jag var så fick jag ett svagt ögonblick på min födelsemiddag och skickade ett mess till honom: "Do you miss me?"

Svarade han? Nej, och det kändes ju såklart också....

Hans pappa svarade mig i alla fall på fb.

Att han inte visste något, att han hade ringt honom samma dag och då lät allt som vanligt.

Men då hade jag hunnit få ett mess av honom redan, att jag kunde hämta min nyckel.

Två vänner sa att de kunde komma förbi mig i dag, men det känns som att jag bara går och väntar på honom.

Det irriterar mig att jag känner såhär.
Varför kan jag inte bara vara stark och skita i vilket?

Jag messade honom för en timme sedan: "När kommer du?"

Inget svar.

Tänk om han inte svarar?

Jag har fortfarande hans kläder och saker.
Jag velade om att lämna dem till jobbarkompisen när jag fick min nyckel.

Jag tänkte, antingen så lämnar jag dem till jobbarkompisen och avslutar allt här och nu.
Men jag kände också, att så jävla lätt ska han inte komma undan.

Jag vill fan veta vad som hände.

Så jag behöll dem i bilen.

Vart har han sovit dessa två nätter?

OM jag träffar honom i dag och han säger vart han har varit, kommer jag att tro honom ändå?
Troligen inte efter detta....

Och egentligen, vem fan bryr sig??
Varför ska jag bry mig?
Så som han har varit mot mig nu.

Antagligen för att jag minns allt bra och inte har velat förstå ännu.....