Killen, D

Vi sågs redan på söndagen.
Tog en promenad.

Jag blir helt förtrollad av hans blick...

När vi skildes åt så frågade han om vi kunde ses igen, dagen efter.

I måndags var det svårt att koncentrera sig på jobbet.

Vi messade varandra heeeeela tiden, ringde 2 ggr under dagen också. :)

På måndags kväll så sågs vi hemma hos mig.

Vi har setts varje dag sen vi bytte nummer i lördags. :)

Han är jätte snäll och öm.

Jag berättade om min sjukdom och om mitt hår, att jag tappar en del och alltid måste ha det uppsatt eller keps...

Han höll mina händer och då jag berättat färdigt så tittade han på mig och log.
Jag frågade vad han tänkte på och han svarade:

"Det känns bara så himla bra..."

Han är väldigt kramig och ömsint.
Alltid sitta nära och klappa eller krama på mig.

Han har också sovit över i slutet av veckan.
Det var inte kul...

Jag är ju inte van vid att sova bredvid någon.

Han tog plats, han var varm och han snarkade!

Så jag har sovit jätte dåligt i en veckas tid. :)

Han däremot har sovit jätte bra.... ;)

Än så länge känns det magiskt, ett ord han själv använde ang oss. :)

Fattar inte vad som har hänt.
Alla mina "regler" om killar har varit som bortblåsta med honom.

Den förra killen jag dejtade, killen, I, jag gillade honom.
Han höll ju om mig då vi promenerade, jag kände inte att jag ville hålla om honom tillbaka.
Men jag gillade ändå honom.
Jag kände att jag ville ta det lugnt och lära känna honom ordentligt innan jag tog det steget.

Det gjorde inte mig heller något att vi inte sågs varje dag.

Men med denna kille...
Vi vill vara i varandras sällskap hela tiden. :)

Just nu känns det, som sagt, magiskt.... :)