Först träffade jag några från mitt gamla jobb som var där och åt julbord. Det var jätte kul att se dem och jag fick några fina ord från min gamla chef. "du ska veta att du ställde upp för mig väldigt mycket på den tiden, du är saknad." Det var så härligt att höra! Att jag hade gjort positivt avtryck.
Sen var jag nere och dansade i ett par timmar, min killkompis skrattade och sa "du borde fan börja ta betalt snart!" Han syftade på att många killar flockades runt mig och stod och tittade.
Jag mötte en bekant, jag har hört att han blev sviken av sitt ex. "jag tror inte på kärleken längre, den finns inte!" jag la handen på hans axel och sa "jo, den finns, jag tror att kärleken finns, den kan göra fruktansvärt ont, men den är också helt underbar." Han tystnade...
Det var också en kille som kom fram till mig och pratade. Det är tragiskt hur folk ser på kärleken i dag...."jag tror nästan att det är bäst att vara särbo i dagens läge, det är så svårt med en relation för folk i dag." Det är så hårda ord. Varför har människan bara gett upp?
Han sa också att jag ALDRIG kommer att hitta en kille som inte dricker..... jag är ju helt alkoholfri och vill helst leva med någon som också är det.
Jag vet att det finns, jag vet också att kärleken finns. Jag tror på att man bör vara lycklig i sig själv och inte se på kärleken med besvikenhet, då tror jag inte att den kommer att komma. Jag tror inte heller att den kommer om man tycker att det är tungt, varje dag, att leva utan den.
Jag känner att jag vill ha den, jag vill ha kärnfamiljen och kärleken. Jag tuffar på med mitt liv och låter det inte stanna upp i väntan på kärleken. Men jag har mina ögon öppna. Man kan inte heller tro att de knackar på dörren. Jag vet att allt kommer till en, bara man har en positiv tro på saker och VILJAN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar