Han hämtar sina saker i dag...del 3. Då han kom och gick, för alltid...

Jag var nog lite spänd i går. Jag ringde honom på förmiddagen för och kolla när han skulle komma till huset. "efter 15" sa han.
Jag ringde igen vid 16.15 "jag är här nu". "hur känns det att vara där igen?" "inget speciellt....." sen pratade vi lite praktiskt.
Han messade vid 18.15 "jag åker nu" från huset. Helt plötsligt var det de enda orden jag såg i messet, och jag kände att en sten föll från mitt bröst. Jag var väldigt uppåt hela kvällen.
Jag kunde inte låta bli att messa honom då jag slutade 23.30 "vaken?" han ringde upp. Vi pratade om hur det hade gått och framtida ekonomiska saker.
"hur kändes det då, att se mina saker och hundens leksaker?"
"tänkte på hur han skulle försvinna i snön, kände saknad..."
"ok...kände du något när du såg mina saker då?"
"nej, faktiskt ingenting"
Ja, 1 år och 4 mån med prat om barn och att bli gamla i hop utan bråk, med hus och stora likheter oss emellan....så är han borta....bara sådär.....från en dag till en annan....