Jag ringde min killkompis, hans telefon var avstängd.
På fb svarade han inte...
Vad skulle jag göra?
Jag var redo att går utanför dörren.
Ska jag ta av mig skorna, tvätta bort sminket och gå och sova?
Nä, jag åker dit, till nattklubben/stammishaket.
På väg dit kände jag mig lite besviken, fast inte så farligt.
Tänkte att han säkert hade somnat.
Den andra killkompisen svarade inte på mitt mess, så han ville väl vara själv med sin kompis eller nåt.
När jag kom dit så hann jag vara där i ca 10 min innan det kom fram en kille.
Han såg ung ut.
Han började prata med mig.
"Jag stod där borta och tittade på dig, du dansar jätte bra." sa han.
Ok...kan han inte bara gå nu. tänkte jag.
Han är ändå för ung.
Jag orkade inte slösa tid så jag frågade direkt:
"Hur gammal är du?"
"Va? Vadå?" sa han
"Du ser rätt ung ut...." sa jag.
"Hur gammal är du?" sa han
"Säkert tio år äldre än dig." sa jag.
Han frågade om min ålder och jag sa som det var, 39 år.
Han tittade storögt på mig och sa:
"Nej, du skojar!! Du ser ut som 29 år!"
Han var 27 år. Vad var det jag sa....
Jag tänkte, nu blir jag säkert av med honom, när han fick höra min ålder.
Nej... han stod kvar.
Han sa att åldern bara är en siffra på ett papper.
Jag skrattade, lite ironiskt....
"Eh... kanske, men killar i din ålder kanske inte är ute efter något seriöst...."
Jo, det var han, sa han.
Jag ska skrämma honom ordentligt, så kan jag dansa vidare sen då han går....
"Men... även om du vill ha något seriöst så vill du vänta några år med att skaffa familj?" sa jag.
Nu har jag tryckt in kniven och vridit om, tänkte jag, och väntade på att han skulle ursäkta sig och gå.
Han stod kvar....
"Nej, vadå. Jag skulle kunna skaffa familj nu.
Titta bara på Camilla Läckberg, hennes kille är 27 och hon är i din ålder."
Jag gjorde ett sista försök med att skrämma bort honom.
"Du, jag är en seriös tjej och hånglar inte med nån jag inte känner, och har inte one night stand heller, så att du vet, du kommer aldrig att få något sånt av mig."
Jag var verkligen på krigsstigen.
Men han stod kvar....
Han stod vid min hela kvällen.
Jag slappnade av lite mer och pratade med honom.
Han var ju rätt harmlös.
Hans kompis gick i väg för att röka ett par ggr under kvällen, jag sa att det var helt ok att gå med hans kompis, jag kommer att finnas här när han kommer tillbaka.
"Nej, jag vill inte lämna dig." sa han
Klockan blev mycket och jag var trött.
Jag ville åka hem.
"Om du vill, så kan du ta mitt nummer." sa jag till honom.
Så får vi se hur länge detta håller....Skeptisk är jag, speciellt efter allt man stöter på ute och på dejtsidorna....
"Va? Får jag? Verkligen?" sa han.
Han tog mitt nummer och efter några minuter så skulle han oxå gå hem.
Vi sa hej då och han sa: "Jag hör av mig."
Jag förväntar mig ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar