Jag sitter här hemma i soffan och tycker att livet är ganska tråkigt...
Jag är rätt ensam i livet, folk har sitt eget liv, det blir inte att man träffar folk så ofta.
Jag trivs bra med mig själv och mitt liv, absolut.
Men det kommer stunder där jag känner mig ensam...
För ett tag sedan så kände jag att jag inte brydde mig så mycket om killar.
Nu i dag har singellivet blivit påtagligt.
Jag skulle ut med två killkompisar i dag.
Det visade sig att den ena skulle träffa en annan kompis och äta ute sen visste de inte vart de skulle.
Ev till ett ställe mitt i stan.
Den andra killkompisen ville inte gå dit utan föreslog vårat stamishak om jag skulle också gick dit.
Så det blir väl det då.... Stammishaket.
Jag känner mig lite bitter, eller låg...eller nåt...
Känns så jäkla hopplöst att träffa nån....
Jag kollar på dejtsidor, är tveksam hela tiden...
De har fel åsikter, fel utseende osv...
När jag träffar någon på krogen, som sällan händer, så har de partner men mörkar det, ringer inte, är inte ute efter något seriöst, osv....
Känns så jävla hopplöst.... hopplöst att gå ut, det kommer ändå inte vara nån bra kille där. :(
Inte på dejtsidorna heller..... :(
Hur svårt kan det vara?
Så jävla tråkigt att sitta helt själv, varenda jäkla kväll, samma soffa, samma rutiner......suck...
Häromveckan älskade jag mina rutiner, mitt hem och mitt liv.
Lustigt hur det känns i dag....
Alla vill ju ha kärlek, närhet, ömhet......
Någon att krama när det känns tungt, någon att ringa när man är osäker, någon som bryr sig om mig....
Det är tungt i bland...
Blä!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar