Värme i kylan

Hur julafton blev?
Ja, jag och hunden hade sovit hos en vän kvällen innan, Hon överraskade mig med en julklapp! Det kände så himla bra! Det var en liten ängel av glas....sen åkte jag hem och promenderade ju 4 km i skogen med hunden som jag skrev, sen gjorde jag mig iordning och åkte i väg till några inkl min pappa till 16.30.
Väl där så åt vi mat och skrattade, det stora samtalsämnet i början var vilka grannar de hade...i FARMVILLE på facebook! Det tar verkligen över för vissa.  Vi hade alla köpt en present och körde sen lottning, jag fick en rubriks kub.

Sen då klockan började närma sig 20.00 kände jag att det var dax att åka hem till hunden som var själv och eftersom jag skulle vidare ca 3 mil till nästa person.
Då jag stod i hallen och tog på mig jackan så började den ena personen att prata om att det gör ont när det tar slut..."ja när jag var gift i 16 år....det gör så ont, det gör riktigt ont..." jag avbröt och sa att jag var tvungen att gå annars skulle jag börja gråta. Så jag gick ut till min bil. Då den väl var startad och jag skulle börja köra så kommer personen från hallen utspringande fram till min bil. Jag drog ner rutan. "ja, alltså jag kan förstå om det gör jätte ont, men livet går ju vidare"...osv Jag började få smått panik! och tänkte "hjälp mig någon!!" Min pappa kom ut och avbröt det hela så att jag tillslut fick åka därifrån... Det var i all välmening men för tidigt för mig...
Jag åkte och hämtade hunden och då vi kom fram till min vän så satt vi i hennes kök och småpratade medans jag fick smaka på deras julmat. Hon gick i väg och sa att tomten hade varit där med ett paket till mig  Jag fick en bok av dem!
Sen avslutade vi kvällen med en dvd film. Det var skönt att känna sig så avslappnad...
Dagen efter vaknade jag sent och var lite stressad då jag var bjuden hem till en annan vän och hennes familj i dag.
Jag skyndade mig hem, gick ut med hunden, lämnade honom och åkte till dem. Det var jätte mysigt och god mat. Efter maten så behövde jag åka hem till hunden, de frågade om jag inte kunde åka och hämta honom och komma tillbaka då de skulle gå en längre promenad. Jag blev rörd.... De frågade tillomed om jag ville ha sällskap att hämta hunden. Då höll jag nästan på att börja gråta! Fy fan vad härligt och behövligt när vänner runt om en bryr sig om att man är ensam!
Jag fick dessutom ett sms av vännen jag var hos kvällen innan, jag blev alldeles varm i hjärtat! Hon skrev "Du är en underbar människa och jag är stolt över att ha dig som vän!"
Vi hämtade hunden och gick sedan hela familjen en längre promenad i snöstormen! Sen åt vi lite mer mat och sen åkte alla hem. I morgon bitti ska jag jobba. Och nej....jag har inte hört något....fick bara ett mail om att han hade adress ändrat....