Häromdagen så hörde jag en duns från en granne.
Sen hörde jag flera.
Det är ganska lyhört här så jag hör till och med en grannes barn som inte ens bor vägg i vägg med mig och inte heller ovanför eller under.
I vilket fall så blev jag lite nojig.
Jag hörde sedan att de tjafsade och att den ena grät.
De höll på en stund.
Jag har hört dem förut men inte såhär.
Det var som att slungas tillbaka i tiden....
Det här måste ju min granne ha hört när jag hade så med ett av mina ex.
Eftersom jag blev lite orolig så ringde jag upp den ena av dem dagen efter.
Jag frågade om personen var ok, sa att jag blev lite orolig.
(vi har pratat flera ggr och jag har även varit hemma hos dem, så vi känner till varandra.)
När personen lättade sitt hjärta så var det som att det var jag själv som pratade för några år sen.
"Jag berättar inte allt för mina föräldrar." "De gillar inte min sambo."
"Om min sambo rör mig så kommer min pappa att fysiskt slänga ut min sambo."
Sen kom de klassiska orden:"Jag gör också en del fel."
"Jag triggar ju min sambo i bland." osv.....
Ursäkter, ursäkter....
Hen hade lite ont i bröstet för att hen hade fått en liten spark där.
Oj, oj, oj säger jag bara....
Då jag fick säga mina åsikter så sa jag det vanliga....
Du är inte värd att ha det såhär, detta liv går inte i repris, du måste respektera och älska dig själv, du är värd bättre, det finns inga ursäkter för din sambo, bara för att jag har haft en jobbig uppväxt ska jag gå runt och vara elak mot folk då? De manipulerar och vänder allt till att det är ditt fel. Så till slut så börjar man att ifrågasätta sig själv. "Det kanske är jag som gör fel? Hade jag inte gjort sådär så hade aldrig min sambo reagerat." osv.....
Hen sa mest,"Jag vet."
Jag berättade om mitt ena ex.
Att man stänger andra människor ute.
Man slutar att berätta saker för sin nära, för att skydda sin partner.
Men vad skyddar man?
Det enda man gör är att isolera sig själv mer och mer från de som älskar en och vill en väl.
För att välja någon som inte är bra för en.
Det man borde göra är att välja dom och välja bort sin partner.
Vanligt att man säger: "Min partner har faktiskt bra sidor också, du har bara inte hört om dem för jag har bara sagt det dåliga till dig jämt."
Jo, men om man har det bra och mår bra i förhållandet...då har man inte bara en massa dåliga saker att säga.
Jag har sagt precis så själv en gång i tiden.
En sak jag har insett, folk må ha åsikter om ens liv, men när det kommer till att någon inte är bra för dig så har de oftast rätt. De ser allt utifrån. De ser klart och tydligt hur du mår.
Hen berättade om en kompis som hade valt sin partner framför vänner. Kompisens partner är kontrollerande och pratar dåligt om kompisens vänner och familj, osv. Hen kunde inte fatta att kompisen gjorde såhär.
Jag var tvungen att stoppa hen och säga:
"Hör du vad du precis sa?
Allt detta sa du just till mig att din partner gör mot dig."
Jag sa också till hen att den dagen hen är med om något speciellt så kommer hen att fatta.
Tills dess så kommer hen att leva med sin sambo och tro att allt är som det ska vara....
Något speciellt kan vara:
Att någon nära vän eller i familjen är med om något som har med hälsan att göra.
Något allvarligt så att man inser där och då att livet är skört och det är värt att må bra.
Eller att man möter en person som inte är en nära, som säger något om ens förhållande eller egna erfarenheter, som får polletten hos en själv att trilla ned.
Osv.....
Det tråkiga är att hens sambo kanske gör hen riktigt illa någon dag....
Det är inte ovanligt att det brukar eskalera....
Det jag känner i dag är att jag önskar att någon kunde ha berättat vissa saker för mig då jag var yngre.
Jag sa det till hen också.
Det är jobbigt att sitta där som äldre och det redan har gått en massa år av ens liv som man har slösat bort på skit. Man kan inte spola tillbaka något. Åren går.
Det gör ont att se tillbaka på smärta.
Livet ska vara underbart att leva. Man ska må bra. Man vill kunna se tillbaka och känna glädje.
Jag sa också att alla har ett val i livet.
Du väljer helt själv hur du vill att ditt liv ska se ut.
Det finns en massa dörrar framför en och man väljer vilka man vill öppna, gå igenom, gå tillbaka och välja en ny, osv.
Man väljer helt själv hur man vill forma sitt liv och man väljer själv vad ens liv ska innehålla.
Vi hade ett bra samtal och hen vet det mesta redan.
I slutet av samtalet så var det som att allt kändes bortkastat då hen sa, taget ur sin kontext:
"Ja, om vi ska fortsätta att bo i hop så kan ju inte min sambo göra si eller så. Jag fattar inte att min sambo ska gå på fest i dag och skiter i mig och vårat husdjur. När ska min sambo förstå att vissa saker...." osv.
Så jag insåg att hen inte hade några som helst tankar på att göra slut, bygga upp sig själv, osv.
Hen såg bara det som var framför näsan.
Det kändes nästan som att hen inte hade lyssnat på mig eller sig själv under samtalet, som att allt vi pratat om var bortkastat.
Men jag kommer inte säga något mer, jag ringde mest för att jag blev orolig, jag vet att de tjafsar och har ett stormigt förhållande.
Som sagt, man kan inte göra så mycket mer förrän personen själv inser.
Jag såg sen bilder på fb från dem, de hade gått på festen tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar