De skickar en alltid till akuten.
Skämt o sido, hur ska de veta över telefon, att allt är ok med en person.
Jag satt och tittade på tv i går kväll.
Jag började få synbortfall igen som jag hade fått för ca 2 veckor sen.
Det blev värre och värre och jag kunde inte titta på tv:n.
Allt flöt ihop.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att bolla lite.
Om det nu var migrän så kanske jag kunde få veta lite mer om det.
Hon ställde en massa frågor.
Jag kände mig yr, inte karusell yr utan att jag inte hade koll på läget.
Hon tyckte att jag skulle ringa 112.
"Nääää är det verkligen nödvändigt?" sa jag.
Jo, det ville hon.
Så jag gjorde det.
Däremellan så blev jag rädd, rädd som fan faktiskt.
Så när de svarade så var jag ledsen.
Jag berättade allt som hänt och hon tyckte att de skulle skicka en ambulans.
Jag ringde över en vän och hon och ambulansen kom nästan samtidigt.
Min hund märkte att det var något.
De satt och pratade med mig en stund, tog blodtrycket mm.
Jag hade svårt att fokusera på syn och tal mm.
De tyckte att jag skulle följa med in och kolla allt.
Jag tyckte inte det.
De frågade om de skulle ringa till sin jourläkare och få samma svar från honom.
Att jag skulle följa med dem in.
Så ok då... jag följde med.
Pinsamt var det. Hahhaha.
Min vän tog min hund med sig.
(Min hund började att skälla och ville inte gå i från mig.)
Jag satte mig i ambulansen och ringde en vän och min pappa.
Väl på sjukhuset så fick jag ligga på en brits.
Efter 5 minuter så kom min kompis inrusande.
Jag blev så glad och även ledsen.
Vi kramades länge.
Jag var så tacksam att hon kom dit.
Hon sa det:
"Det är väl för fan klart jag kommer hit!
Du kan ju inte åka in till akuten och vara helt själv.
Det fattar man väl att man känner sig rädd, inte fan ska du vara ensam!"
:)
Jag fick ett band runt handleden och väntade....
Vi satt där från 20.30 och vid typ 01.30 så kom de och tog en massa blodprover på mig.
Under hela denna tid så låg jag på en brits i korridoren, med en massa andra....
Vad galet det kändes.
Ingen, verkligen ingen kom för att kolla läget med mig, fråga något eller liknande på hela denna tid.
Jag är såååå tacksam att jag hade min vän där.
Hon vek inte från min sida, mitt i natten, på en veckodag.
Vid ca 02 så fick jag träffa en läkare.
Han gjorde lite tester för att utesluta stroke.
Jag tror att han var neurolog.
Jag fick berätta allt och han sa att det var ett klassiskt skolboksexempel på migrän.
Han sa att man kan få sådär med synen innan man får ett anfall men man kan även få sådär med synen utan att få ett anfall.
Man kan också få domningar i händer, armar osv.
Man kan också känna sig förvirrad efter.
Vad sjukt!
Men då har jag lärt mig det nu då.
Jag hade jätte bra prover, och det intressanta var ett prov de tog för att se hur lättflytande mitt blod var.
Det låg mot den övre gränsen till väldigt lätt flytande.
Det kanske lönar sig med all omega 3 jag äter dagligen. :)
Men nu har jag i alla fall fått åka ambulans. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar