Sorgeprocess

Jag var ute i går en kort stund på nattklubb.

 Imorse vaknade jag tidigt av min sjukdom och det första jag tänkte på var mitt ex! Huvudet var överfullt av tankar ang honom! Minnen, minnen, minnen, massor! De trängdes om att få plats. Tillslut lyckades jag somna igen. När jag vaknade en andra gång så var det första jag tänkte...mitt ex. Samma sak igen.
Jag bestämde mig för att gå upp.
Genom köksfönstret såg jag fåglarna äta av maten jag har satt ut.

Väl uppe så kom jag på....
*Jag har gått ned 3 kilo sen detta hände
*Min sjudom har kommit tillbaka med full kraft, jag har bara varit så dålig en gång tidigare som jag är nu, men nu visar den sig oftare om dagarna.
*Jag letar inte jobb
*Jag gör inte det sista skolarbetet
*Jag glömmer vilken dag det är i dag
*Jag glömmer bort saker allmänt, som att mata fiskarna, vattna blommorna, ringa upp någon jag lovat mm
Och fler saker som jag...inte minns nu....
Då slog det mig, varför gör jag såhär??? Det är inte likt mig alls. Jag har alltid full koll på allt. Jag fixar saker omgående och vill att det ska flyta på, jag är tillomed otålig i många situationer.
I natt då jag tillslut somnade, sneglade jag på en film. Huvudrollen förlorade sin fru, hon dog. Han var helt apatisk...saker bara rullade på runt honom. Jag tänkte "det är så jag känner....det är så det kanske är, i känslan, att det är nästan samma sak som att personen har dött....förlusten, övergivenheten, att det skedde plötsligt, precis som för honom i filmen. Chocken". sen somnade jag.
Sen slog det mig i morse...att minnet av honom har börjat blekna.....Det känns inte färskt längre.
Just i dag vaknade jag och kände det, kände att jag måste ta tag i mitt liv. Det som har gjort att jag reagerat såhär....det finns inte längre!
Jag kände en stress över att vara kvar i huset, det känns som att huset får mig att stanna i min utveckling. Jag måste bort härifrån, jag måste må bra! NU! Jag måste fixa alla sakerna runt mig! Detta är inte jag. Jag har driv, jag har viljan att utvecklas!