Jag känner mig så förvirrad.
Jag blir så arg då jag tänker på att han skiter i mig fullständigt!
Jag mår illa när jag tänker på att han säger att detta förhållande inte var speciellt för honom.
Allt detta gör mig förvirrad...att vara i lycka för att en dag utan förvarning få höra att det inte finns några känslor mer.
Vilken jäkla chock jag har att ta mig ur!
Jag förstår fortfarande inte...
Att bli kramad av en annan kille, då känns det som att jag är otrogen.
Att umgås med en annan kille, då känns det som att jag är otrogen.
Olust känslor, panik känslor, att det är fel... men mot vem?
Då jag flyr därifrån så kommer jag att tänka på att han skiter fullständigt i mig.
Jag tänker på att killen som var i min närhet bara ville mig väl, trivdes i mitt sällskap....och jag flydde....för att min hjärna inte fattar än att mitt ex skiter i mig och det förhållande vi hade, det var inte speciellt för honom.
Men han sa att det var speciellt.....han visade så mycket kärlek....lyckan, kärleken, lovord om framtiden, ömheten.....
Nu är han kall....det vi hade var inte speciellt, han var inte kär på väldigt länge, det var bara bra mellan oss i början, han sa kärleksord till mig som inte var sanna i hopp om att det skulle kännas bättre för honom...men jag då?
Vart var jag i allt detta? Jo jag var där, jag log, jag tog emot med värme.....
för att sedan bli lämnad, utan att förstå vad som hände...
Jag önskar att jag förstår verkligheten väldigt snart....
att jag kan unna mig glädje...för det är jag värd och det mår man bra av....
Jag minns en persons ord till mig för några dagar sen.....
"Hade det funnits ett par vingar, då skulle dom sitta på dig!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar