Nu har jag varit och tagit blodprov igen, det känns som att det börjar bli en livsstil...suck..
Jag har börjat få en boll i rullning från förr...jag vet inte än om det är bra eller dåligt....
Jag har varit otroligt borta de senaste dagarna.
Jag är helt insluten i mina tankar och går på autopilot i nuet.
Det började med att jag köpte en bok.
Boken heter, "snälla pappa, nej" det är en sann berättelse om en pojkes uppväxt tillsammans med sina systrar.
Han blir utsatt för många sexuella övergrepp och misshandel av sin styvpappa.
Jag läste en dag i boken, "där i hagen, hos alla djuren bodde min farfar i ett skjul, han brukade alltid ta mig mellan benen, klappa mig i rumpan och kittla mig med sitt skägg i ansiktet"
Där var det!
Något i mig började gro, eller något i mig brast, jag vet inte.
Sen den dagen började minnen från min barndom att växa och göra sig påtagliga. Inte alla minnen men minnen från en speciell tid i min uppväxt.
Då jag var feriebarn.
Kuratorn i skolan fixade så att jag fick komma till en familj över sommaren, det var meningen att jag bara skulle vara där i en sommar men jag brukade vara där varje sommar och varje jul i ett par år.
Jag tror att jag kom dit första gången då jag var nio år.
Det var en kontrast till mitt vardagliga liv hemma med min alkoholiserade mamma. Jag mådde i det stora hela rätt bra där.
De var en stor familj med massor med djur.
De hade egna barn och även foster och feriebarn.
Det var kul och vi barn gjorde massa roliga saker, livet på landet, jag har en del roliga minnen därifrån!
Men också en del dåliga......
Pappan i familjen vill jag inte tänka på.
Jag skakar i kroppen då jag på något sätt kommer i kontakt med hans minne.
Jag minns då vi barn var och campade i skogen med honom.
Mamman i familjen var aldrig med.
Vi åkte långt och sedan gick vi långt i skogen tills vi till slut slog läger.
Vi var väl där i en, två dagar. Fiskade, badade, sov under bar himmel.
En av gångerna som vi var där så satt alla barnen vid stranden, vår sovplats var längre in i skogen. Det var kväll och vi satt vid den stora brasan vi hade tänt.
Pappan var inte med oss vid stranden...och inte heller en av tjejerna som var feriebarn den sommaren.... jag och den äldsta systern tittade på varandra och vi visste båda två..... vi pratade aldrig om det.
Hela vistelsen har väckts till liv i mitt minne och jag känner mig otroligt ledsen. Skolan, vänner, hunden, mat, tv..ja allt...går på autopilot, jag är där fysiskt. Häromdagen var jag så nära på att börja gråta på väg till skolan..men jag vände inte, jag gick till skolan som vanligt.
Jag har hållit mig från känslorna så gott det går, tills i dag, jag sparade mig till terapin. Jag var så rädd att det skulle vara så jobbigt att minnas så jag väntade i en hel vecka tills jag kom till terapeuten.
Så i dag har jag gråtit och pratat...inte helt..men det är en början.
Jag har lyft locket.
Jag känner att jag vill komma i kontakt med den äldsta systern, jag vill veta ordentligt, nu när vi är vuxna, om livet där.
Jag hittade lillasystern i familjen och bad att få komma i kontakt med den äldre. Lillasystern har ingen kontakt med den äldre, de andra i familjen har heller ingen kontakt med henne. Ev har de en mailadress.
Jag vet att när hon berättade för mamman att pappan hade gjort saker så blev hon inte trodd, sen efter det verkar det som det har varit tjafs och kontakten har brutits, hon har ju däremot bra kontakt med sina föräldrar och hon skrev att de säkert blir glada när de får höra om mig.
Jag blev alldeles kall i kroppen när jag hörde det....
Så denna boll är nu i rullning....vi får se vart det leder....
Det syns när ett barn mår dåligt, el ja dåliga människor lyckas sniffa upp dem...Andra gången jag blev sexuellt utnyttjad var när jag var 14 år, av en annan person.
När jag var 18 år och flög till Australien så satt jag bredvid en äldre man, jag somnade på min plats och vaknade av att gubben hade sitt ansikte nån centimeter från mitt, medans han strök mig över ansiktet och sa något på franska. Jag blev livrädd!!
Han slutade då jag vaknade och klev sedan av planet efter en stund när vi hade mellan landat i Thailand.
Vet inte vad det är som syns...det syns i allafall att man är bräcklig, och vissa utnyttjar tyvärr det....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar