Jag trodde på allt...

Jag spydde i morse....
Jag är jätte känslig....jag har slutat att fungera helt....
Jag som brukar vara så stark....
Jag som brukar vara så glad och ha en sån positiv syn på livet....nu funkar det inte...min kropp och mitt psyke....

Jag kan inte tänka logiskt...jag vet att det går över....oavsett...men jag vill inte gå ensam....
Jag trodde på oss....
Jag har sagt att jag finns för honom, att jag vill ge honom trygghet, förståelse, kärlek....men jag kan inte göra mer...

Jag vill inte att han ser mig ledsen...
Jag vill inte fråga för mycket... i bland går det bättre i bland går det riktigt dåligt....

Jag vaknade tidigt i morse...kände hans värme där han låg och sov bredvid mig...det gjorde ont....så ont....kanske så kommer jag att vakna framöver...utan hans värme bredvid mig....

Jag orkar inte ens tänka tanken...
Jag trodde på oss...
Jag trodde att han trodde på oss.....

Jag hoppas att han stannar...