Ett litet inlägg....

En av mina vänner sa i dag sa att jag inte har skrivit blogg på länge...
Det finns inget direkt att skriva om just nu...

Söker jobb, går hos jobbcoachen, kollar utbildningar....
I går var vi på 5 års kalas. En kompis dotter fyllde år.
I dag var jag på en lång promenad på över en timme med hunden.
Blir så himla trött på min sjukdom...
Jag har ont hela tiden och vågar knappt gå utanför dörren.

Skulle ha följt  med min sambo till gymmet och tränat i dag men efter en timmes promenad så blev jag jätte trött.
Jag har också sån smärta i magen till och från så det avskräcker mig från att göra saker...
Så jäkla trött på att vara sjuk!!!! Har varit det nästan hela tiden sen 2007!!!!!!!
Suck...
:)
Se vilket tråkigt inlägg :)
Jag har inte så mycket att skriva om just nu....

Magkänslan

Magkänslan eller intuitionen som det heter vid bättre ordval, den brukar ha rätt.
Vi känner instinktivt på oss vad som är rätt eller fel. Det har vi kvar från den tiden vi var grottmänniskor.

Men sen har man något som heter "hjärnspöken" det har alla mer eller mindre.

Hur fasiken vet man hur man kan skilja på dem???

Sjukhusdagen. IBD

Jag kom dit strax efter nio på morgonen.
Jag fick direkt träffa en syster som tog blodprover, kollade tryck och puls.
Jag hade 100/70 och 80 i puls.

Sen blev jag visad till ett rum med fåtöljer.
Jag blev serverad macka och te. :)
Sen fick jag vänta...

I rummet satt två personer till, de fick dropp.
Medicin direkt ut i blodet, en gång i veckan. Där skulle de sitta i en timme medans medicinen transporterades in i kroppen. Den ena sade till mig att efter en timme så var man "frisk".
Jag frågade om biverkningar, svaret var att det var som att välja mellan pest eller kolera.
Men att det är skönt att slippa vara sjuk.

Jag mötte en annan person som jag har träffat förut på sjukhuset.
Han var där en gång i veckan för att få en spruta mot sjukdomen.
Han sa att det var ok men att han helst ville slippa.

Jag fick prata med två systrar och sen en läkare. Min egna nya läkare var upptagen med andra och eftersom jag kom "akut" så fick jag prata med en annan läkare. Men hon överlade sedan med min läkare innan hon gav mig ett svar.

Jag ska ta flera prover och snarast göra en utförligare undersökning i narkos.
De kan inte ge något svar, för jag är mittemellan hela tiden.
Jag kan fortfarande stå på benen och är inte så dålig så att jag behövs läggas in, men jag är heller inte frisk.

Jag känner mig lite deppig.....
Visst ska man tänka positivt och att det blir bättre.
Ja, jag vet det.....det positiva som jag tänkte på i dag är att jag är arbetssökande.
Trist om jag hade ett heltidsjobb och hade fått springa såhär till sjukhuset mm.

Men....lite nedslående är detta....inte bara just i dag..utan allt tråkigt som har varit och sker....
Jag blir alltid "påmind" och deppigare när jag blir sjukare och speciellt då jag är på sjukhuset. Den ena systern frågade mig om jag ville träffa en kurator.
Det är vanligt att man har det och då pratar man bara om sjukdomen.
Jag svarade "ja" på det. Ger det ett försök, jag vet ju att sånt brukar hjälpa.

Tråkigt, negativt inlägg...men...det går över snart, om nån timme eller så. Som det brukar göra.

Ska kanske sova en timme...som vanligt har jag just nu min extrema trötthet... Knäppt, jag är bara 35 år och känner såhär. Känns löjligt att inte orka nåt men ändå inte vara JÄTTE sjuk....

Sjukdomen

Sjukhuset ringde mig förra veckan, (efter besöket hos dem) de ville bara kolla om jag hade blivit bättre.

"Nej det har jag inte"
"Ok....Det är ju konstigt för vi hittade ju inget...du hade förhöjd infektion på blodprovet, men det brukar man ha när man har din sjukdom. Så.....det finns inget vi kan göra, du får ringa om det blir värre, annars har du en telefontid om 3 veckor."

Jag ringde dem i dag.

"Jo...ni sa att jag skulle ringa om det blev värre...det har blivit det"
Systrarna pratade med varandra och kom fram till att läkaren får ringa mig direkt istället.
Så...nu väntar jag på det.
Fram och tillbaka.... :)
Vill vara frisk, frisk, frisk, frisk!!! Så! nu kanske det blir så... :)

Tillägg:

Det tog dem bara 30 min att ringa tillbaka. Har ju en ny läkare nu...hon verkar engagerad.
I morgon ska jag till sjukhuset och vara där i flera timmar.
Jag ska ta en massa prover.
En bra bok är väl passande att ta med sig då. :)

En ny familjemedlem!

Vi har fått en ny familjemedlem :)
Där hon bodde tidigare fanns inte något intresse för henne så hon hade inte allt hon behövde.
Då jag fick se henne så ville jag "rädda" henne. :)
I går kväll kom hon, hon fick äta sig mer än mätt på mumsiga maskar.....

Att dricka alkohol och vara gravid

Intressant fakta om alkohol läste jag om i tidningen jag får från iogt-nto.
Jag sökte genast mer info om det på nätet och vill dela med mig.

Fetalt alkoholsyndrom, alkoholfetopati eller FAS är ett syndrom som uppkommer på grund av att modern konsumerar alkoholdrycker under graviditeten. Exakt hur stor konsumtion och mängd som krävs för att barnet ska utveckla FAS är ej mätbart, dock vet man att missbruket leder till permanenta skador, bland annat missbildningar. Alkoholen i moderns blod kan passera placentan och på så sätt nå fostret. I Sverige visar en av tusen födda svår och tre av tusen födda barn uppvisar lätt alkoholfetopati. Den lättare varianten brukar även kallas för FAE, fetala alkoholeffekter.


FAS innebär både fysiska och psykiska skador på i stort sett samtliga av kroppens och hjärnans funktioner. Barn med FAS har ofta en låg födelsevikt, litet, ibland ojämnt huvud ansiktet är platt med glest sittande ögon uppåtstående näsa och smal överläpp. De äter och sover inte som normalt. Fysiska defekter, både yttre och på inre organ, är vanligt. Försämrad motorik och balans, syn- och hörselproblem. Barn med FAS är ofta överaktiva och har svårt med koncentrationen vilket leder till att de ofta diagnostiseras med ADHD. Ofta innebär FAS även inlärningssvårigheter, dåligt närminne och bristande logisk förmåga. Personer med FAS har ofta även svårigheter att anpassa sig socialt samt tycks ha en bristande empatisk förmåga.
Källa: Wikipedia


Diagnos FAS

Fetalt alkoholsyndrom, FAS, är en medicinsk diagnos med fyra fastställda kriterier varav en dokumenterad alkoholkonsumtion hos modern under graviditeten är det första. De övriga kriterierna är tillväxthämning, specifika ansiktsdrag och symtom från centrala nervsystemet. Kriterier     • Tillväxthämning     • Vikt under tionde percentilen*     • Längd under tionde percentilen*     • Litet huvudomfång, under tionde percentilen* Specifika ansiktsdrag, exempelvis:     • Korta ögonspringor     • Epikantusveck (hudveck i inre ögonvrån)     • Smalt läpprött     • Långt utslätat filtrum       (partiet mellan näsan och överläppen)     • Platt mellanansikte     • Liten uppnäsa     • Lågt sittande öron (De specifika ansiktsdragen blir ofta mindre framträdande efter puberteten) Symtom från centrala nervsystemet, exempelvis:     • Sömnrubbningar     • Uppmärksamhetsstörning     • Koncentrationssvårigheter     • Överkänslighet mot intryck     • Hyperaktivitet     • Försenad talutveckling     • Hörselskador     • Synskador     • Dålig motorik     • Inlärningssvårigheter *tillhör de 10% av barnen som föds med lägst vikt Källa: Fasföreningen fasforeningen.nu

Tack för de fina orden!

"Du är så klok Rebecca!"

"Nääää...hur mycket vill du låna? hahahahah"

"Nä men så är det! Du är den klokaste människan jag känner och jag känner MÅNGA människor, det lovar jag"

Jag är frisk

Jag är frisk.
Det sa läkaren i går.
Inte helt kanske, men mycket, mycket bättre än sist.

Hon hade ingen förklaring till det jag beskrev, att jag mått sämre de senaste dagarna.

Skumt....

Men blev ändå glad att få beskedet av henne.

Vad är det som händer???!!!

Över en natt förändrades allt.
I fyra dagar har jag varit jätte dålig!
Nästan så dålig som jag var 2008 UTAN mediciner.

Vad är det som händer???
Jag har ju gått på MER mediciner sen sista besöket eftersom jag aldrig blir helt frisk.

Vad har jag gjort?? Vad har jag inte gjort??
Varför ska det bli såhär nu...jag trodde verkligen inte att det skulle bli såhär illa igen.... :(

Nä det är väl bara att borsta av sig och gå vidare, ska ju till sjukhuset i morgon, bokat besök.
Kunde ju inte komma lägligare....

Kryssningar, sprit och otrohet...

Min ena vän har varit på kryssning.

Jag har inte så höga tankar om kryssningar.
Jag brukar säga att de innehåller, spyor, kraftig fylla, slagsmål, otrohet och sex.
(Sen finns det såklart undantag...)

Så vad hade min vän att berätta?
JO...det var mycket fylla..

Det sprang omkring 17 åriga tjejer och stötte på killar över 30 som inte var sena med att haka på för att få sex...

Det blev slagsmål med okända och det gick tillomed så illa att en blev utsatt för att någon hoppade på hans huvud...

Det förekom en hel del otrohet....folk som har familjer med barn tex...

Ja...ytterligare ett skäl till att jag tycker alkohol är jävligt dumt....
Då alkoholen går in...går vettet ut...

Sen finns det ju såklart folk som gör allt detta, fullt medvetna om vad de gör....
Oavsett alkohol i kroppen eller inte...

Senaste uppdateringarna

Jag har skaffat en ny jobbcoach, hon är terapeupt i botten. 
De jobbar med att hitta folks passion.
Det fick mig att spärra upp ögonen, det är ju det jag verkligen vill.


Det jobbiga är bara att gå hemma..jag känner mig oduglig vissa dagar.
Fast jag vet att jag inte är det...jag tillhör inte de som gillar att vara arbetslös och leva på akassa.
Man blir ju inte rik på det och man utveklas inte...


Men jag vill inte ta vilket arbete som helst heller...jag vill verkligen hitta vad jag trivs med, vad jag brinner för, hitta ett arbete som 'r typiskt JAG! :)


Jag har dock hitills upptäckt att jag vill arbeta med människor. Men jag vet inte HUR ännu. Är det som någon coach av något slag? Är det att plugga socionom linjen? Är det? Är det? Är det? många frågetecken....


Jag har kommit fram till att jag gillar att hjälpa folk. Jag gillar att söka information åt andra. Jag gillar att informera och ge kunskap. Jag gillar att ge omtanke och stöd.
Jag gillar att utvecklas, studera människan och hjärnan, kroppens och känslornas påverkan.


Jag ska bara forma detta till ett yrke...förhopningsvis kommer det snart.... :)

Personlighetstest

Jag sitter och funderar på vad jag ska göra med mitt liv....
Söker en massa info på nätet...
Gjorde ett personlighets test.... :)
Stämmer ganska bra!

"Din personlighetstyp:

Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget."

"Karriärer som skulle kunna passa dig:

Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker."

Naglar

I födelsedags present så fick jag presentkort på ett nagel ställe.
Jag har aldrig gjort något sådant förut så det skulle bli spännande!
Jag valde bara manikyr då jag redan har långa naglar.
Hon målade motiv på några naglar med bara en pensel...
Duktigt! :)

Förklaring

Mina inlägg i oktober är från olika månader och år även om det står oktober.
Det beror på att jag har flyttat dem från en annan blogg sida.
Därför står det datum längst ned på vissa inlägg.

Förutfattade meningar

Förutfattade meningar.
Jag har dom, andra har dom.
Jag försöker att leva som om att jag inte ska tro något om inte jag får höra annat.
Jag brukar tänka att att jag inte ska tänka något förränn jag har frågat personen om hur den menar egentligen.
Ofta går det att inte ha förutfattade meningar.
I bland går det inte.
Även om man frågar personen vilket som gäller och man får ett svar...men det känns i kroppen som att svaret inte var sant....
Är det då i ens eget huvud man tror att det inte är sant, eller är det osanning i det personen säger??
Vilket det än är så vill jag kunna släppa det.
Det borde vara såhär:
Jag traskar på, om någon vill något så säger de det istället för att jag ska gå runt och känna in hur folk tänker och ha förutfattade meningar eller känna sanningen. Mycket enklare.
Om jag dock frågar en person hur det är och de säger en sak men jag känner att det inte är sant. Oavsett om det är min hjärna som förvrider orden eller om persoen talar sanning eller osanning så borde jag lämna det ändå.
Svårt men så mycket enklare.
3/10-10

Uppdatering

I morse var jag uppe tidigt.
Det var frost på bilrutan.
Gräset var fullt med frost.
Det gick fort, alltid missar jag övergången från en årstid till en annan.
Jag har inte skrivit på ett tag, jag känner mig rätt tom.
Uppdatering.
Jobbet hörde av sig via sms 1 1/2 vecka senare, efter provjobbningen. "Välkommen på firma fest" Jag svarade, "Ingen har hört av sig till mig ang jobbet även då jag bad om det, trodde inte att det skulle bli något så jag har gått vidare"
Dålig stil tycker jag...Säger man att man har intresse så visar man det.
Sjukdomen, ja den var inte så illa denna gång. Läkaren trodde att hårbristen, tröttheten och orkeslösheten berodde på att jag inte har varit frisk en längre tid.
Jag har ju haft utbrott av sjukdomen, fått medicin, blivit frisk, slutat med medicinen och blivit sjuk igen. Allt detta har upprepats sen 2007.
Kan ju ligga något i det. Nu blir det medicin en längre tid.
I morgon börjar jag hos en jobbcoach som är terapeupt i botten. De jobbar med att hitta det folk brinner för....Jag har en del tankar...har haft dem i många år. Hoppas att vi snart kan forma det till ett yrke...

IBD, jämt, jämt, varje dag....

En läkare ringde i dag. Jag ska strax åka till sjukhuset för en grundlig genomgång.
Hon som ringde, ville det. Hon sa att jag bara hade haft telefonkontakt sen 9 månader tillbaka och eftersom jag aldrig blir frisk så tyckte hon att det inte har skötts ordentligt.
Ja...hon har rätt. Jag har ringt dem ofta då jag blivit sjuk hela tiden, ingen medicin hjälper en längre stund, men det har mest blivit via telefon, inget besök.
Så det känns rätt skönt att få gå igenom allt ordentligt.
Saken är den att min läkare har slutat så jag ska få en ny i januari. Vilket då resulterar i att de gånger jag ringer, då får jag prata med den läkare som har jour just då. Så det blir olika hela tiden.
Jag har varit sjuk sen 2007....så jag hoppas verkligen att det kan lösas. Är trött på att aldrig vara frisk. Sen är det väl inte bra för kroppen heller att aldrig vara frisk.
21/9-10

Pappor

Detta inlägg är inte riktat mot någon viss person, detta är olika livshistorier som jag har fått berättat för mig.

Vissa kvinnor blir med barn för att de tror att de kan behålla killen. Vissa tjejer lurar sin kille om att de äter p-piller, men det gör de inte...Killar har också ett ansvar dock. Att faktiskt kolla/fråga den tjej de har sex med om de verkligen äter p-piller. Det är väldigt, väldigt många som struntar i att ta reda på sånt. Undra om de skulle ta manligt p-piller om det fanns tillgängligt. Men säger tjejen att de äter piller och man ser piller kartan...ja då litar man till det.
Sen blir tjejen med barn....De har inte pratat barn, killen vill att hon ska göra abort. Han har kanske inte valt att ha barn med just henne eller just då.
Men han har inget att säga till om....i slutändan bestämmer hon över sin egna kropp.
Hon kanske vill ha barnet, men hon var kanske till större del ute efter att få killen att stanna kvar....
Vissa stannar kvar...försöker få det att fungera...till slut så fungerar det inte ändå för många, så de gör slut.
Vissa går direkt.
Oavsett vad de gör då så är det även olika hur de gör sen.
Vissa kanske släpper allt som har med sina barn att göra. De betalar underhåll men inget mer, skaffar ny familj och "glömmer" bort sitt första barn. För de ville verkligen inte ha barnet. Relationen med modern kanske var för en natt, kanske längre.
En del fäder vill ta sitt ansvar och kanske är med sitt barn så mycket de kan, även då de skaffar en ny familj.
Vissa kanske försöker att vara där för barnet men att förhållandet till modern kanske är för smärtsamt....så de drar sig oftast undan.
Vems fel är det? Ska man säga att killen är en dålig far för att han inte finns där för sitt barn? Oavsett om han finns där ofta, i bland eller inte alls. Han ville ju egentligen inte. Är det inte moderns ansvar då? Egentligen kan hon inte förvänta sig någonting överhuvudtaget av fadern då hon gjorde det mot hans vilja. Visst, många tycker att man har ett ansvar gentemot barnet, för barnet har inte valt att bli född. Men om det har gjorts mot ens vilja då?
 Barnet däremot kommer mer eller mindre undra. Mycket tror jag handlar om hur bra relationer man har med andra människor i sin omgivning. Andra människor som kan ge sånt en förälder inte ger.
Man kan inte tvinga sin far att umgås med en eller älska en. Han har ju inte gjort valet. Det är inget personligt. Även om barnet upplever det så.
Det finns mycket kärlek därute.  Man får finna rätt på den oavsett i vilken skepnad den är i.

Sjukdomens alla ansikten

Läkaren ringde i dag. Jag ska lämna en massa prover och är de bra så ska jag få byta medicin.
De har inte kollat mina värden på 8 månader upptäckte hon, hon sa "OJ".
Hon berättade oxå att de hittade inflammation längre upp på mig förut en gång och det innebär att de måste göra fler regelbundna prover på mig då det är lättare att få cellförändringar. Men det var inte än på ett tag.
Jag har "bara" haft sjukdomen i ca 3 år.....så den kan förändras.
Hon sa oxå att man inte vet om det är sjukdomen eller medicinen som gör att jag får mindre hår på huvudet, blir anfådd, orkeslös, får andnöd och trötthet. Men det återstår att se. Proverna först.

Minskad hårväxt på huvudet.... Felet, Colazid?

Häromdagen klev jag ur duschen och tittade mig i spegeln. Jag tittade på mitt hår och upptäckte.....mina ögon fylldes av tårar....
Jag har börjat få mindre hår på huvudet.... jag har tänkt på att håret kännts mindre då jag har haft hästsvans, men nu såg jag verkligen delar av mitt huvud....Kändes hur tungt som helst att se det...
Nu väntar jag på att läkaren ska ringa i morgon. Jag har även fått andnöd och känner mig väldigt lätt orkeslös. Så jag vet inte om det är biverkningar av medicinen...fast jag har ju ätit de i över ett år.
Ja vi får se...nån som känner till något bra som ökar hårväxten på huvudet??

Tankar om livet....Mötet mellan människor.

Idag är det torsdag. Projektet/provjobbningen tog slut i går.
Jag vet inte hur något blir än, de har bjudit in mig på firma middag om nån vecka. Vi har dock inte dikuterat något ang jobbet.
På sätt och vis blev jag glad över att vara ledig i två dagar. Att få vila upp sig ordentligt, göra saker i hemmet som man inte hinner med annars i veckan.
Undra varför någon kom på detta system? Att jobba måndag-fredag 8-9 timmar om dagen?? Alltså helt från början. Kunde de inte byggt upp samhället på något annat sätt?
Jag personligen tycker att livet består av mötet mellan människor och göra sådant som gör en glad. Ofta får man ju höra att folk blir glada då de är lediga, för att inte prata om semestern! Känns som folk lever för den. De har ågren för att gå tillbaka till jobbet efter ledigheten. Säger inte det nåt?
Jag trivs med att umgås med familj och vänner. Folk gillar att träna, laga mat, promenera, dansa, diskutera, måla, gå på föreläsningar. Ja det finns massor som vi gillar att göra!
Men....vi släpar oss till ett arbete för att känna oss stressade för att vi inte hinner med vårt eget liv, fritiden. Lämna barn, partner, djur tidigt på morgonen för att träffa dem sent, då är vi trötta, det ska lagas mat, fixas, man kanske inte kan släppa jobbet riktigt osv. Det ska också hinnas med att gå på gym, handla, ringa, osv. För att sen sova, som vi också stressar för...att hinna med en bra sömn...sen så börjar allt om igen.
Vi får två dagar ledigt...två dagar! Det är ingenting! Fredagen är man ofta för trött, halvsover i soffan efter maten. Lördag ska man hinna med allt! Söndag...ja då känner man sig stressad för att en ny arbetsvecka börjar.
För att inte tala om "påminnelsedagar" Alla hjärtans dag, jul, semester, påsk osv osv. Ska vi behöva ha speciella dagar för att ge en annan människa uppmärksamhet och kärlek? Eller de som ligger på dödsbädden, då vill/kan man helt plötsligt umgås...Varför? För att man aldrig "hinner" annars....
Tänk om det var uppbyggt så att vi inte behvöde jobba? Jag har inte funderat på hur det ska funka, men bara tänk på OM det var så. Eller att vi bara hade några timmars arbete per dag. Fler dagar ledigt. Jag vet inte...men det  var ju någon som kom på detta system från början.
Vad jag under mina levnadsår har sett, är att folk inte gillar detta. Som jag skrev tidigare, mitt liv handlar om mötet med människor, att göra sånt man blir glad av. Jag skulle vilja ha massor utav det! Tyvärr rycks jag själv med i stressen och tröttheten....Livet går inte i repris.....
Tänk vad underbart kärlek är.... Känsla, dofter, smaker, hörsel, syn... att se in i ögonen på den man älskar...oavsett om det är sitt barn, sin partner, sitt husdjur osv. Mötet mellan männsikor, mötet med ett djur. Mötet med naturen, mötet med glädjen för olika saker....Mötet med kärleken i alla dess skepnader.....
2/9-10

Som taget ur en film

En vän till mig hade en rolig sommar historia att berätta ang sin semester.....
Hon och hennes kille åkte på semester. De stannade till vid ett hotell i närheten av Jönköping.
Då de kom in på hotellet så möttes de av en fin inramad anmärkning om att hotellet hade utnämts till 4 stjärnor!! Det kändes ju bra!
Väl framme vid disken väntade de på att få checka in....och de väntade.....och...väntade.....till slut så ringde de från sin mobil till hotellet och sa att de stod vid receptionen och ville checka in. "Det kommer någon om 2 min" sa den som svarade.
Dessa två minuter var väldigt långa och till slut såg en personal från restaurangen hur de hade väntat så den personalen sprang till dem och checkade in dem.
Rummet de hade bokat, ett dubbelrum, var jätte fint. Men....det fanns bara en kudde..och i badrummet fanns det bara en handduk.....
Kvällen nalkades och de beställde bord nere i restaurangen. De tittade på menyn uppe på sitt rum innan de gick ner för att vara lite förberedda. Väl nere i restaurangen så upptäckte de att menyn inte alls stämde med den de hade framför sig nu....
Maten fick de vänta på ganska länge och flera saker som de ville beställa var slut.......Då det var dags för efterrätten så beslöt de sig att beställa roomservice istället och slappa framför tv:n med efterrätten.
Meeeeeeen.....det kom ingen roomservice....så de ringde och frågade var den hade tagit vägen. Som svar fick de, "Vi har lite mycket att göra i restaurangen så den glömdes bort...men vi gör den nu så ni kan komma ner och hämta den." Så var det med den roomservicen....
På morgonen så skulle de äta frukost. Frukosten serverades mellan kl 08.00-10.00 så de kom ner kl 09.00 då var frukosten slut.......
Personalen sade att de kunde fixa fram ägg men inte på en gång då affärerna inte var öppna än.....
Det fanns inte heller någon luftkonditionering i rummet så de hade fönsterna öppna på natten...det jobbiga med det var att det gick bussar precis utanför...och de gick där heeela natten...
Dagen efter då de kom ner till frukosten, så såg de till sin glädje att det fanns det frukost kvar.  De satt där i lugn och ro och åt sin frukost då killen, som åt youghurt, helt plötsligt stelnade till i sitt ätande och tittade storögt på sin tjej....
"Vad!!??? Vad är det??" Hon undrade varför han blev så konstig.
Han förde upp handen till munnen, gapade och tog sakta ut något från munnen....
De började gapskratta!! Det var verkligen droppen av allt de hade varit med om. Nu brast allt och de satt där och skrattade.
Ni vet när man öppnar en förpackning fil eller youghurt? Fliken man drar av? Den hade han i munnen.  Personalen hade missat att den föll ner i youghurten.
De lär nog inte besöka detta hotell mer........

Några ord från honom...

"Jag ser fram emot att få fira jul med dig"
"Det känns så himla avslappnat och bra att vara med dig, jag trivs jätte mycket med dig och vill vara med dig jämt!"
"Hur kan man vara så dum så att man släpper dig??
Jag tänker fan aldrig släppa dig!!"

Blod!

"Du får nog komma upp först...det är en massa blod på golvet" sa han.
Vi skulle i väg och handla då jag kom hem från extra jobbet. Jag skulle bara plocka upp honom utanför porten.
Jag blev på helspänn, vad har hänt min hund!
Då jag kom upp så såg jag blodet på golvet. Ungefär i storlek som tesked, utspritt på golvet.
Hjärtat började slå snabbare, jag satte mig ned på golvet och sa åt min hund att komma. Jag började sakta undersöka honom...letade igenom allt på hans lilla kropp. Fasiken......inte hittade jag nåt... vart kom blodet i från?
Jag tittade på golvet, torkade upp blodet med papper, ja det var blod, inte sylt eller liknande. Men var kommer det i från?!
Jag tittade en halv meter bort.....
Där låg den!!!
En fästing! Nästan stor som en femtioöring! Helt platt var den....
Den hade alltså suttit på hunden, sugit sig mätt, lossnat och vandrat i väg...någon av oss har trampat på den med skor på.....SPLASCH!!
Jag blev förvånad över att de kan suga i sig så mycket blod!

Rädsla vs kärlek

I bland blir man bara så himla rädd.
Men jag tvekar inte ändå.
Som att jag är höjdrädd, jag har varit på klätterväggar ändå. Även om jag har stannat halvvägs upp på väggen och känt mitt hjärta rusa, mina ben skaka ordentligt och min andhämtning öka....så har jag likt förbannat fortsatt upp till toppen!
Likadant är det nu då det vad gäller kärleken.
Hjärtat slår hårt och blodet rusar i kroppen. Då jag får höra fina ord, starka ord, så är det nästan som att jag vill sätta händerna för öronen och sjunga högt! Allt för att inte höra hur de betydelsefulla orden faktiskt är riktade till mig. Jag tänker ju till och från på det som har varit.... "Tänk om det sker igen?"
 Men jag stannar ändå kvar...... Jag vill ju......
2/8-10

Life works in mysterious ways....del 3

För 41 år sen så var min pappa i Linköping. Han bodde där i två år. Han kom direkt från sitt hemland Cypern, till Linköping i Sverige.
41 år senare så är jag i Linköping.
Min kärlek hittade mig på nätet och det sa klick på en gång, och här är jag nu och hälsar på. Dit min pappa kom för första gången i sitt liv för 41 år sedan.
Min pappa åkte från Cypern till Sverige. Min mamma flydde från dåvarande Östtyskland till Finland för att sedan efter ett tag hamna i Sverige. Pappa och mamma började efter flera år att arbeta på samma ställe. Av en händelse (och alkohol ) så blev jag till. Då jag föddes så skulle jag bli bort adopterad, allt var ordnat men efter ett tag ångrade sig mamma och tog tillbaka allt.
Min kärlek är född i Colombia. Förhållandena var inte de bästa för honom så han skulle bli bort adopterad till Spaninen. Allt var redan fixat. Sen ändrades det och ist så fick han komma till en familj i Sverige.
Sen efter en massa, massa år.... Efter dessa bakgrunder så möts han och jag i Sverige och inte ens i samma ort.
Livet är underligt och underbart!

Kärleken...

Tänk att det kan vara så enkelt?
Jag har en mycket klok vän som brukar säga "Är det rätt, då är det lätt"
Det ligger mycket i det.
Tänk vad internet har gjort under dessa år som det har funnits....
Att jag skulle hitta så rätt i en helt annan del i Sverige...
En vän till mig hittade sin kärlek i Holland...
Man glömmer hur enkelt det egentligen kan vara när man träffar någon....
Att höra någon säga:
"Du är något krävande" "Jag vet inte om jag vill ha ett seriöst förhållande" "Om du slutar med det och det och blir så här så kan det ev bli något"
Eller..
"Jag kan nog inte sova över, jag har inga andra kläder med mig" "Jag vill inte ha en partner som ringer efter mig stup i kvarten och frågar när jag kommer hem"
Istället ska man höra:
"Du är inte ett dugg krävande!" "Jag vill ha allt med dig!" "Jag gillar verkligen den du är." "Klart jag vill sova över även om jag inte har min tandborste eller något annat med mig jag vill ju vara med dig!" "Jag vill att du ringer mig ofta, jag älskar att prata med dig"
Mycket har både jag och andra hört genom åren och kanske sagt själva....
Men detta fina är inget skitsnack, alla som har det underbart i kärleken vet att det är så det ska vara.  Sen självklart går ett förållande upp och ned i livet, det vet jag...men det är inte det jag skriver om nu.
Att vakna en morgon, öppna ögonen och se hur han ligger och tittar på mig, se honom le, känna hur han stryker mig över kinden och höra honom säga "Du är så fin, jag är så glad att jag har träffat dig..."
Det är underbart!
21/7-10

Life works in mysterious ways....del 2

I söndags var jag i Borensberg...... strax utanför Linköping.
Det var kul.....tryggt.....glatt....nyfiket....stillsamt.....fint....
Behöver inte säga mer än så just nu.....
12/7-10

Du vackra...

Denna underbara, vackra känsla....
Denna skrämmande, mystiska känsla....
Att plötsligt möta ett annat liv där det nästan är som att själsligt möta sin egen spegelbild....
Underbart skrämmande är denna känsla...
Att känns sig så efterlängtad i detta liv som tillhör en annan....
Underbart.......

Hjälpa en vän och själv behöva hjälp

I dag var en annorlunda dag......
Jag skulle ut till en väns landställe i dag över dagen. En annan vän ringde mig i går och frågade om jag inte kunde köra ut honom till hans bil. Den hade nämligen gått sönder och han hade fått överge den. Så det blev att göra det istället.
Jag begav mig ut till min vän, hade hämtat honom, påbörjat vår resa, ska precis svänga in på en annan väg där det också ligger en bensin mack........vad händer??
Jo, jag trycker ned kopplingspedalen för att växla ner....och jag känner hur pedalen fastnar, det kändes verkligen som att något gick av.
Japp, så jag fick rulla in på macken med den farten jag hade. Tur att vi var precis där!  Ringde bärgare som först fick hämta hans bil och sedan min. Hahahahhaha
Så nu är jag hemma....känns som någon har kapat av mig armen eller så. De som känner mig vet.  Har kört bil varje dag sen jag tog körkortet...så det känns skumt. Nu är de i allafall i trygga händer, bilarna står hos bilmecken och förhoppningsvis ska de vara klara i morgon!

Solvärme och sexvärme

De sa på radion i morse att det ska bli en tropisk natt, i natt. (Fredag)
Det innebär en temperatur på över 20 grader hela dygnet.
De sa också att denna natt så tillverkas det flest barn. Man föder då kring den 10 april och det är flest födda då.
Så njut av naturens värme och din partners värme i natt!
2/7-10

Vilse i mörkret

I går så bar jag och min kompis ner en massa saker till källaren. Då vi stod där i källarförrådet, som ligger ner för en trappa och genom 2 gångar, och fixade......så släcktes lampan! Det blev kolsvart.
Det var knäpptyst i några sekunder....sen började vi att skratta lite lätt.
Jag sa "Jag vet inte om jag minns exakt vart lampknappen är."
Han frågade "Du har väl mobilen med dig, så du kan lysa upp?"
"Nej" svarade jag.
Det blev tyst i några sekunder, vi tänkte väl båda två som bara den!
"Ge mig din hand" sa jag, vilket inte var det lättaste i mörkret så det fick oss att börja skratta lite igen. Då vi hade hittat varandras händer så började jag att gå framåt och strök ena handen mot väggen hela tiden för att veta var jag var. Till slut hittade jag knappen en bit längre bort och lamporna tändes igen.
Inte hade jag en aning om var hunden var eller vad han gjorde. Undra vad dom tänker. Först blir man ju lite handlingsförlamad, man är ju inte van, sen skrattar man lite åt det och sen när lampan tänds....ja, då pustar man ut.  Snacka om att man blir handikappad av att vara i totalmörker.
1/7-10

Relationer del 2

Tänkte på en sak ang relationer....
Om man har kontakt med, låt säga, 2-3 stycken.
Ingen har någon direkt förtur, alla ligger på samma plan, och man har en viss nyfikenhet för alla och ville lära känna dem bättre. Prata med dem på telefon och ev träffas för en fika eller promenad.
Då avgör det delvis hur mycket de hör av sig. Det visar på att intresset för mig är stort. Det väcker då också mitt eget intresse mer. Sen är det klart att jag inte behöver bli mer intresserad bara för att någon hör av sig mer, det kan bli tvärtom också. Men jag får ju lära känna den som hör av sig mest, mer än de andra. Så då leder den.

Måla om del 2

Jäklar vad effektiv jag har varit i dag!!!
Tror jag började runt 14.00 sen såg jag helt plötsligt att det hade börjat skymma. Tittade på klockan.....23.00!!!!!
Dax att sova då jag ska upp 06.00 och jobba i morgon söndag.
Men fint blev det!

NÄ, det var ingen som hjälpte mig, det finns självutlösare på kameror. (så slipper fler fråga)

Mitt ex reser efter kärleken

Jaha...då har exet skaffat sig en tjej....
Det gjorde faktiskt inte ont att veta det....
Det som gjorde ont i mig var att se allt de skrivit till varandra.
Han hade nämligen skrivit att han längtade så efter henne, alltså, hon bodde tydligen inte i samma stad. Han räknade ner dagarna tills de kunde ses igen.
Inte första gången för honom som han hittar nån i en annan stad. Han blir berest i sitt liv iallafall  
Frågan är om hon vet.....frågan är om han har ändrat sig....Det krävs lite mer jobb än att fundera lite i ett par månader efter mig. Det vet han...frågan är om han har kommit dit...eller om det slutar med att hon också har ett brustet hjärta....
Jag vill honom inget illa och hoppas att han är lycklig med det livet han har nu. Vi var en hårsmån i från att gifta oss och skaffa barn. Hoppas bara att han har öppna ögon denna gång och tänker till lite mer...

Min mamma satt på puben..

"Min mamma brukade baka sådanahär när jag var liten, brukade inte din mamma oxå göra det?"
"Nej" Svarade jag.
Tänkte för mig själv...."Min mamma hon brukade inte baka....hon brukade sitta på puben och bli full medans jag sprang runt och pratde med okända människor....eller så väckte hon mig sent på veckodagar och höll mig hemma från skolan för att jag skulle hålla henne sällskap på puben..."

Måla om!

Ska måla om mitt vardagsrum.
Passar på när det är stammbyte.
Men att få bort en bård från tapeten är inte lätt...varmvatten som rinner som bara den...men det gick.

Får lite hjälp av min gode vän

Here we go again

Jaha..... jag var uppe i min lägenhet och målade. Då jag kom ut och tänkte gå tillbaka till min tillfälliga lägenhet så var grannen på våningen under utanför sin dörr.
"Har du flyttat tillbaka?"
"Nej, jag var där och målade"
"Jaha...sonen var här och skulle gå upp till dig, men jag sa att du inte hade flyttat tillbaka än."
Jag stelnade till.... "Va??! När då??!"
"Ja, för två minuter sen."
Jaha....det har gått 3 månder sen jag hörde nåt från dem jag bytte bostad med....ska trakasserierna börja nu igen? Eller har det aldrig slutat?

Att förändras

Vissa tror att jag är likadan som jag var för några år sen. Vissa tror tillomed att jag är likadan sen tonnåren. Jag är snart 35 år.... Jag vet inte hur andra är, men jag förändras. Sen har jag även gått i terapi i 2 år och verkligen jobbat med mig själv. Åsikter, tankar mm har ändrats ganska mycket under åren. Bara under det senaste halvåret tex.
Så..NEJ, jag är inte så som jag har varit förut!
I dag är sista dagen i terapi!!!  Känns konstigt men bra. Sista tiden har jag bara gått dit och pratat utan direkt mening. Vi har inte haft så mycket att jobba med på senare tid. Men det känns lite sorgligt att skiljas från en person som jag har sett ofta i 2 år. Hon är grym! Hon är en jätte fin person och det känns tråkigt att inte se henne nåt mer....
I morgon ska jag till vårdcentralen. Jag har för ett par månader sen fått en knöl under huden vid handleden. Ungefär som en fingernagel i storlek. Vill mest bara kolla vad det är, jag är inte orolig för att det ska vara något hemskt. Kanske bara är en broskbit som uppkommit av extra jobbet. Inte vet jag.

Hört på extra jobbet

Det hände en sak i dag som gav mig kalla kårar...
Då jag stod där i min egen värld och jobbade så såg jag en tjej i ögonvrån som plockade godis. Jag la märke till att hon hade kjol och...blåmärken? Ja det var det och även andra märken på hennes ben. Jag blev nyfiken och tittade på hennes ansikte. Hon verkade vara runt 25-30 år, hennes ansikte såg slitet ut och det var fullt med acne. Jag studerade henne mer och såg....massa märken på hennes händer och högre upp mot armen. Då det gick upp för mig vad det var så kändes det som någon grep mitt hjärta med kall hand... Jag stod öga mot öga med en tjej i min ålder som var sprutnarkoman. Jag som själv inte dricker, röker eller tar andra droger. Det kändes tungt och konstigt. Jag kände mig ledsen och chockad samtidigt.
Det var bara hon och jag där, vi lever två helt olika världar...
Jag prövade en ny sak i dag...  Folk frågar ju mig saker hela tiden. Jag brukar säga: "Jag jobbar inte för denna butik" Då de kom fram i dag och sa tex "Ursäkta, vet du var barnmaten är?" "Följ med mig" svarade jag med ett leende. Jag ledde fram dem till en personal från butiken och sa "Här har du personal du kan fråga" Kunden tittade på mig, tittade på personalen och åter igen på mig och sa "OJ ursäkta!" hahahha Det står på min tröja, både framtill och baktill att jag tillhör ett annat företag även stort på ena byxbenet.
.