Singel...
Man trivs i sitt eget sällskap, man kan göra exakt det som faller en in.
Man kan välja partners med omsorg.
Men det är ändå svårt att hitta den som det känns rätt med.
Man vill verkligen hitta någon att dela vardagen med.
Förhållande...
Äntligen har man träffat någon det känns bra med!
Allting flyter på, man går på rosa moln, inga problem i världen.
Man ser inga som helst fel eller briser hos sin partner.
Ens partner är underbar! Var har de varit hela ens liv?! :)
Vardagen...
Japp! då var den här! :)
"varför gör du si?" "varför gör du så?" "Guuuud vad du är jobbig i bland!" "Måste du göra sådär?!"
"ÅH SUCK, vafan, hur tänker du??" osv osv osv
Kanske tänker man "Är det här verkligen rätt?" man funderar på om man ska hitta något annat.
Man funderar på om man verkligen passar i hop.
"Denna person som var så perfekt på så många sätt, var har den tagit vägen???"
"Detta är INTE den jag blev kär i!" :)
Under förälsken så blir hjärnan "berusad" och man ser bara likheter. Dock klarar inte hjärnan och kroppen av att vara i detta tillstånd en längre tid och vardagagen faller på.
Ska man hålla i hop? Det tror jag att många frågar sig i början.
Kärleken övergår ju till något annat.
Mer åt det trygga hållet. Man vet att man faktiskt älskar personen och dens egenheter, även då man blir galen på sin partner i bland.
Men tänk själv....hur många ggr blir man inte irriterad på en kompis genom livet?
Inte gör man "slut " då stup i kvarten. Man går hem till sitt och så kommer det att gå över.
Man älskar ju sin kompis och älskar dens egenheter. Det är dessa personliga egenskaper som gör den personen speciell och därför som vi gillar att vara just med dom.
Likadant är det med kärlek.
Bara det att man ofta är uppe i varandra hela tiden.
Speciellt om man är sambo.
Vissa väljer säkert därför, att vara särbo.
Man får hitta sina egna vägar där man kan ta nya andetag. Kanske kan det vara en promenad, kanske kan det vara att åka hem till en kompis, kanske kan det vara att åka och shoppa. Alla har vi våra sätt.
Men...väljer man att göra slut för att slippa dessa jobbiga dagar, för att sedan hitta någon annan....
vara förälskad...för att sen komma in i vardagen igen med dess jobbiga dagar... till att göra slut igen...då får man nog göra så hela livet.
Gräset är inte grönare på andra sidan. Det handlar om att vårda sitt eget.
OM nu kärleken gör väldigt ont väldigt ofta....
ja då ska man nog fundera på om man verkligen ska vara tillsammans.
Det positiva ska överväga det negativa i en relation, oavsett vad för relation.
MEN...man kommer nog aldrig i från att man vill strypa sin partner i bland, :) att man blir besviken, arg, ledsen, osv, osv i måttlig mängd dock...
Bara man fortfarande känner en kärlek till sin partner, möts, ordnar upp allt och går vidare, tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar