Jag har i flera dagar kännt mig låg och tänkt på de mindre bra sakerna i mitt förhållande.
I går när jag kom hem så var bubblade jag inombords, för jag behövde prata men jag visste inte när jag skulle göra det. Jag behövde inte vänta länge...han såg det på mig och frågade rakt ut om jag var nöjd med vårat förhållande... Jag svarade, nej.
Han lyssnade och jag berättade.
Vi kom fram till att det inte skulle fungera för han ville inte ändra på sitt sätt.
Han skulle genast höra sig för vart han kunde bo.
Sen vet jag inte vad som hände?
Han kom fram till mig och pussade och kramade på mig.
Han ville inte släppa mig.
Vi kramades och skrattade och började helt plötsligt prata om att gå och hyra en film och köpa något gott att äta. Jag kände mig allmännt förvirrad men ändå inte.
Jag hade verkligen fått ur mig allt som jag har tänkt på och han sa även själv saker.
Senare på kvällen så sa jag att vi egentligen inte har kommit fram till ett beslut eller liknande.
Han sa då, "Nu vet vi ju allt och vi kör därefter och ser om det funkar."
Ok...
Då gör vi så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar