Återbesök i historien

I dag var vi i Hallunda för att gå till Skatteverket.
Vi gick förbi puben som jag och min mamma var på ofta...
.
Lite halvstolt säger jag "HÄR är den puben som min mamma och jag var på ofta, här växte jag upp kan man säga"

Min sambo sa "Men vi kan ju äta här, jag börjar bli hungrig"
Jag blev helt tyst...."eh.....men alltså jag vet inte om jag kan gå in här"

Efter några sekunders bråk med min hjärna så bestämde jag mig, jag ska FAN gå in här, jag kan ju inte låta detta påverka mig längre. Så jag gick in med bestämda steg!

Så fort jag kom innanför dörren och såg sittbåsen på ena sidan av lokalen så kändes det som det blev total kaos på insidan av min kropp! Hjärtat slog för fullt.
När vi kom fram till kassan för att titta på menyn så sa min sambo.

"Men du...du börjar ju gråta vilken sekund som helst, vi kan gå någon annanstans"
Där stod jag med tårar i ögonen och känslorna var ett enda virrvarr inom mig.

"NÄ, vi stannar" sa jag.

Vi satte oss på andra sidan lokalen så att jag kunde se båsen. Alla möjliga känslor blandades.
Inte visste jag att det skulle väcka så mycket känslor....
Till slut så började det kännas bättre....
Sambon började prata barn så mina tankar försvann om mamma.

Men...jag lär nog inte göra om det...i grund och botten så kändes det inte bra...