Barn

Uppe med tuppen. :)
I dag ska jag på bil besiktning.

Det här ang barn...
När jag var ca 25 år så hade jag en önskan om att bli gravid.
Sen gick det ca 10 år och nu är längtan tillbaka...

Min sambo pratar ofta om att vi ska ha barn snart, han vill det....
Jag har inga planer på att skaffa barn än.... jag vill ha ett stabilt och tryggt förhållande först.

Det finns inga garantier i livet, som jag vet och alla säger...(börjar bli trött på den frasen)
Men jag vill ändå att den kille jag får barn och gifter mig med VILL leva hela livet med mig.
Att man ska kämpa, och även de gånger som kärleken tynar bort ska man kämpa.

Men....för att återgå till ämnet barn. Jag känner nu att jag verkligen vill ha barn.
Jag längtar inte till att vara gravid och inte heller till spädbarnet...jag tänker på det lite äldre barnet....
Det barnet som kan prata med mig, går staplande steg...
Tonnåringen som kommer till "mamma Rebecca" och snackar....en del av mig...det, vill jag verkligen ha!
och...det blir jobbigt när min sambo pratar om det ofta...

En del av mig är förnuftig och vill göra rätt för sig...och en annan del....(ja en del av er fattar)
har lust att skita i allt och få barn! Den känslan är så stark!
Men jag vill gifta mig och jag vill att vi ska vara två med barnet/barnen....

Inte fan kan jag gå och dö utan att ha skapat barn från mig! :)

Men som vanligt så är ju Rebecca en "ordningsam människa" som gör allt "rätt"....så det lär dröja ett tag.
Men fan vad jobbig och stark denna känsla är.....