Mycket tankar

Jag har mycket tankar ang min sambo och mig.
 
Att skriva blogg är både bra och mindre bra.
 
När mina närmaste läser det jag har skrivit så reagerar de, även då jag inte är ute efter att svartmåla min sambo så blir en del irriterade på honom och tycker att han är barnslig av det jag skriver.

De förstår inte varför han valt att gå ut med sina vänner ist för att vara med mig, speciellt då han har varit borta från mig.

Ingen är perfekt, alla har vi våra mindre bra sidor.

Jag säger inte heller nu att min sambo är perfekt och det är jag som gör alla fel.
Det är bådas fel.

En av mina vänner kände sig också lite irriterad på honom men samtidigt sa hon att man måste försöka att sätta sig in i hans situation också.
Man kan inte skylla allt på honom och få honom att vara den som gör alla fel.

Det tar ett tag att lära känna varandra och alla jag känner som har relationer eller haft, har haft bråk.

Stora bråk..... ofta... men de har skaffat barn med personen, flyttat i hop osv.
Detta gäller många som jag känner.

I vilket fall som helst, jag fattar att folk bryr sig om mig och bara vill att jag ska vara lycklig.
Jag med.

Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag vill ha ut av en relation.

Om jag inte får det, ja, men då kanske man inte kan leva i hop.

Men, jag vill inte kasta in handduken ännu.
Så mycket kärlek och omtanke jag fick av honom förut har jag aldrig upplevt och då tycker jag att han är värd att kämpa för en aning.

Jag tror också att folk har för mycket föreställningar, även jag, om hur det "borde" vara.

Jag tror att man kan hitta lyckan i en relation ändå.
 
Att låta den andra vara som den är och inte försöka ändra den och vilja att man gör saker på "mitt" sätt.
Acceptera olikheterna, att man gillar olika saker, att man värdesätter olika saker.

Att man ser kärleken och omtanken man får av sin partner istället.

Visst, man kanske vill att ett förhållande är si eller så, men man kanske får förbise vissa saker, fråga sig själv, "Är det verkligen hela världen om det inte görs exakt så som du vill?"

Man är inrutad, vill ha det på sitt sätt så att man blir nöjd.
Men man är ju två personer, med två olika personligheter som ska få en relation att fungera.

Jag har som sagt mycket tankar och i en perfekt värld så har jag ingen kontroll, är fri i sinnet och litar på min partner hundra procent.

Vilket inte alltid fungerar i praktiken, men vi får se hur långt jag kommer och vad jag vill.