Dagarna i dimman

Samma dag som han stack så kunde jag inte röra mig.
Så fort jag gjorde nåt annat än att ligga i soffan så kom tårarna.
 
Dock, innan verkligheten kom i kapp mig så bytte jag sängkläder, vädrade ur lägenheten, garderoberna, diskade upp så disk som han hade använt.
Tog bort fotografierna på oss tillsammans.
 
Alla spår av honom tog jag bort.
 
Sen lade jag mig i soffan.
 
Onsdagen kom, då jag vaknade så kändes det någorlunda ok.
 
Åkte iväg och jobbade extra, funderade på om jag skulle klara det, men samma dag kände jag att jag ville göra något. Jag var disträ men det gick.
 
Några personer har frågat mig om jag har gått ner i vikt, jag har inte förstått deras fråga.
Jag brukar alltid hålla min vikt som är 50 kg.
Dock har jag lagt märke till att byxorna ramlar ner, men trodde att det bara berodde på dem.
 
I går vägde jag mig, jag fick en chock.
 
Vågen visade 46,7
 
Jag har gått ner nästan 4 kg!

Först blev jag ledsen och skrämd, sedan blev jag beslutsam.

Jag kan inte må dåligt längre!

Jag ringde till mitt sjukhus och berättade som det var.
Jag sa att jag mått psykiskt dåligt till och från i ca 4 månader.
Magen var inte bra och jag hade gått ner i vikt.

De tyckte det var oroväckande och skulle skicka mig näringsdrycker och jag skulle lämna en del prover.

Resten av dagen spenderade jag utan tårar och utan att känna mig ledsen.

Jag ringde faktiskt en vän och frågade om vi skulle ta en promenad.

Vi hamnade vid vattnet och hunden lekte vid kanten, det var underbart!

Jag messade en av hans kompisar och frågade om han hade åkt tillbaka nu.
Han svarade: "Han är på flygplatsen."

Jag kände ingenting direkt.

Jag tror att det också kan vara "lättare" eftersom jag redan har gråtit en massa.
Han hann ju vara hemma hos mig i två dagar innan bråken började.

Tänkte på en sak i går, jag blev ju sårad och det var därför jag började slita fram hans saker häromdagen.
Vissa säger: "Va?! Stack han utan att säga hejdå?"

Ja, men i hans värld så blev han nog sårad som fan, för det var ju som att jag slängde ut honom.

Kanske, jag spekulerar....

I morse då jag vaknade så kändes det jätte tungt.

Det börjar kännas lite lättare men ändå tungt.

Jag ringde hans mobil för att kolla, ja den var avstängd.

Så då har han väl åkt.....